Denna förbannade trötthet

Jag är trött. Så där så att jag inte kan ta rationella beslut utan jag går mest omkring i en dimma. Mejlade nyss Christofer för att fråga om jag varit otrevlig, minns inte ens. Jag hade inte det så nu pustar jag ut lite. Så vad beror denna trötthet på då? Jo, följande:

  • Kring den 14 januari fick jag magsjuka
  • 18 januari skrev jag salstenta
  • 20 januari skrev jag hemtenta
  • Sedan fick barnen magsjuka
  • Sen blev Herman förkyld
  • Och Julian
  • Sedan Herman igen
  • Och nu Julian igen
  • Och för att riktigt drämma till tröttheten så var Herman på pissigt humör inatt. Lite p g a att han är Herman och har ett sådant humör. Mycket p g a ont i foten. Det är ett jäkelskap att ha platta fula Wendénfötter. Tack pappa!

Mitt i allt detta har jag dels gått omkring med oro över hur det skulle gå på tentorna, dels känt hur oron inför resan ökar gradvis. Allt gör mig nojig och orolig. Att inte klara kurserna, att vara utan barnen, att resa själv, att snacka engelska, att jag ska glömma passet, missa tåg, flyg o s v. Listan kan göras oändlig.

Nu är det tänkt att jag ska fixa till min del av en rapport vi fått backning på i en av de förra kurserna. Det kommer jag göra senare idag. Nu ska jag mest sitta och stirra på datorn, kolla Netflix och kanske sova lite. Jag behöver sova.

Hellre trött än sömnig

Min kropp kräver inte många timmars sömn per natt. Får jag sova 6 timmar så är jag nöjd, pigg och har inga problem att klara av alla sysslor under dagen. Denna vecka har jag sovit ca 5 timmar per natt och det har resulterat i att jag idag är så sömnig. Jag sov på förmiddagen då Herman sov, men trots det har jag nickat till då och då under dan då han lekt. Det har varit en kamp att hålla sig vaken hela. Detta är så märkligt, jag brukar aldrig vara så här sömnig.

Trött är jag alltför ofta, men det hör ju till när en har småbarn. Sömnig är en helt annan grej. Jag gillar inte detta. Inte bara för att det är jobbigt att vilja sova och inte få utan för att jag blir så himla korkad när jag är sömnig. Hjärnan mår inte bra av det och det känns som att jag befinner mig en bubbla där ingenting ter sig begripligt.

Jag hoppas att både jag och huvudet är piggare imorgon.

Nu hoppas jag att en dusch får mig bli tillräckligt pigg för att orka med en GT och lite småprat med Christofer när han kommer hem från jobbet.

Outhärdliga trötthet och flytt på gång.

Den senaste veckan har jag blivit tröttare och tröttare i kroppen. Känner mig skapligt pigg i huvudet och orkar vara social, men min kropp hänger inte med alls. Vill helst bara vila. Orken är slut. Helt slut.

Egentligen är det väl inte konstigt. Jag går nu in i vecka 30 och denna graviditet har varit allt annat än lätt.

Mitt i all denna oerhörda trötthet ska jag(vi) nu dessutom orka med att packa och flytta. Jag blir mentalt trött av tanken, men givetvis kommer det gå. Vi är ju flera som hjälps åt. Och lyckan över att vi fick den lägenhet vi ville ha gör allt betydligt lättare. Jag är så lycklig.

Länge letade vi och kollade på radhus, men så dök denna hyresfyra på Drottninggatan upp och vi föll för den direkt. Sedan hade vi tur nog att få den. Så underbart. Längtar efter att inreda och fixa allt inför minis ankomst. C längtar troligtvis mest efter att köpa en grill och utemöbler till terrassen.

Ska nu ta lyckan jag känner över nya boendet och omvandla den till energi.

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: