Happy trötthet

Klockan är 05:40 och jag stiger upp utan att vara vaken. Famlar efter gårdagens kläder nedanför sängen och ångrar att jag kom i säng alltför sent. Nacken värker lite smått, nya kuddar skulle inte skada. Drar på mig strumporna och funderar på varför Herman envist måste vakna så tidigt. Är irriterad på livet och dess tidiga morgnar. Nästa mål är kaffe. Slänger på en hel kanna. Det kommer att behövas denna morgon ty jag är en zombieliknande varelse.

Har för mig att det är bra om ungarna har kläder då ska till skolan imorgon så jag slänger i en tvätt i maskinen. Fixar  en flaska välling och Herman intar platsen i soffan. Skönt.

Sveper sista dropparna av den första koppen kaffe, häller genast upp ännu en kopp. Jag är långtifrån pigg.

Nu vill gossen ha banan. Skivar upp en och ger honom under tystnad. Samtidigt öppnas en sovrumsdörr. Julian har vaknat. Fixar gröt till honom och han slår sig ner vid bordet. Herman leker nu i vardagsrummet, jag häller upp tredje koppen kaffe och börjar ana en strimma hopp om livet.

Måtte ingen vilja konversera med mig än på ett tag.

Happy första maj och allt sådant där!

Sånt jag borde tänkt på innan jag skaffade ungar…

  • Är jag redo för ansvaret?
  • Hur jobbigt är det att vara förälder?
  • Vill jag att någon inkräktar på ”min tid”?
  • Hur prioriterar jag sömn?
  • Har jag tålamod?
  • Hur mycket kostar ungar per månad?
  • Är jag redo att lägga tusentals kronor per år på en annan individ?
  • Har jag verkligen råd?
  • Gillar jag barn?

Å andra sidan är jag glad att jag inte tänkte igenom detta så noga för det vete fan om jag hade skaffat några då.

Mvh / en trött energidränerad mamma

Jävla skit stress

Så, Herman är sjuk vilket betyder att jag knappt sovit på två nätter. Jag är sjukt trött, humöret är inte på topp och den där jäkla skitstressen gör sig påmind. Idag skulle jag behöva städa lite smått här hemma och kanske handla hem lite lunch till imorgon eftersom vi får besök, men just nu finns ingen energi alls till det. Rimligtvis borde jag idag prioritera att vila när jag kan och kanske slänga sopor. Allt annat borde jag strunta i. Vi får se hur det går.

Det är ju inte så att jag känner press på mig att ha ett välstädat hem när syskon  kommer hit, inte alls faktiskt. Kände bara att det vore trevligt om åtminstone badrummet var lite fräschare.

Sådana här måndagar, eller dagar överhuvudtaget, kan jag gärna vara utan.

Nu ska jag svära lite för mig själv och sedan ska jag se framemot morgondagen.

Den blir bättre.

 

 

Att vara social dränerar mig på energi

Jag är en social person, men jag dräneras på energi då det blir för många saker inplanerade under kort tid.

Som under denna påskhelg. Under dagarna fyra har vi hunnit med:

  • Ett restaurangbesök
  • Storhandling
  • Varit bortbjudna på middag
  • Haft kompisar hemma på middag

Mellan dessa inplanerade saker har även barnen och de vardagliga sysslorna krävt sitt.

Så idag är jag trött och jag har inte lust med någonting alls. Märkte inte ens när Christofer steg upp och drog till tåget. Och det är ovanligt. Jag är alltid uppe när han går. Vill ju säga hejdå och få en puss. Nu vet jag ju inte ens om han gav mig en puss… Det känns inte riktigt bra.

Hursomhelst, om jag ska orka med allt jag planerat för resten av veckan krävs det att jag inte gör mycket alls idag. En promenad till affären blir det och sedan bör jag nog laga mat och leta efter legobitar med Julian. Han hittar inte Darth Vaders mask och nu har jag fått till uppgift att finna den.

Nu tillbaka till kaffet.

Livet i en bubbla

Sedan C började jobba i Stockholm har jag befunnit mig i nån slags bubbla, där min enda fokus är att orka med allt hemma själv. Och det är ganska jobbigt. Jag är trött och sällan har jag ens ork att tänka på viktiga saker.

Dagarna består mest av:

  • Väcka barn. Tjata på barn. Fixa frukost och flaska till barn.
  • Massor av blöjbyten.
  • Lämna och hämta barn.
  • Planera middagar. Nuförtiden utan inspiration dessvärre.
  • Yatzy. Vi spelar massor av Yatzy. Det är roligt.

Hoppas att det snart blir lite balans i allt och att jag vänjer mig vid att ha en sambo som är borta så mycket. Jag har ju så mycket jag vill göra. Jobba extra. Ta upp studierna igen. Träna.

Och jag saknar att konversera med vuxna människor. Herman må vara världens gulligast bebis, men han tillför inte mycket konversationsmässigt.

Mest låter det såhär:

 

 

Jag behöver energi i massor och troligtvis lite mer sömn.

Dumtrött del 2

Försöker förgäves få bort denna dumtrötthet på morgonen. I måndags somnade jag före 21 vilket resulterade i att jag var väldigt vaken och pigg mellan 01 och 02:30. Somnade sedan om och vaknade när klockan ringde vid 06, seg och dumtrött.

Så, detta med att lägga sig tidigt och sova många timmar är inget för mig. Jag blir, ta mig fan, bara dummare då. Dessutom vaknar jag ju mitt i natten, full av energi och med en väldig lust att prata med någon. Och det kan jag säga er, att väcka Christofer för lite ”mitt-i-natten-snack”, nej det gör en inte. Han behöver tydligen sina sömntimmar mer än han vad han behöver konversera med sin alltför nattpigga sambo.

Igår somnade jag kring 23 och vaknade pigg och glad(kan vara det faktum att jag var ensam vaken som gav mig en behaglig känsla av lycka) kl 05:30. Steg upp, fixade kaffe och gav Herman en flaska.

Och faktiskt, än så länge känner jag mig inte lika dumtrött. Detta kanske gjorde susen.

Vi får se hur morgonen artar sig.

Måndag, kaffe och dumtrött.

Idag är jag trött. Sådär dumtrött. Hjärnan vägrar vakna och jag har problem med att koncentrera mig. Hör dåligt gör jag också när jag är trött, vilket är jobbigt då familjen pratar med mig. Hängde inte riktigt med i allt snack kring frukostbordet, även då jag givetvis låtsades höra allt. Ibland räcker det faktiskt att endast bekräfta att en ”hört” när sexåringen pratar. Han blir nöjd och då är allt ok. Hursomhelst pratar han mest Star Wars. Eller som i morse, om sin lösa tand. Den biten hörde jag på riktigt.

Det enda som kan råda bot på denna tröga start är kaffe. Massor av kaffe. Frågan är bara hur min mage reagerar om jag häller i mig den mängden huvudet idag kräver.

Vid sådana här dumtillfällen frågar jag mig själv om jag verkligen borde fortsätta med studierna. Just nu känns det som att jag varken kan eller förstår någonting.

Håller tummarna för att hjärnan vaknat lagom till kl 10 för då är det dags för BVC-besök.