Pmds-behandling, förändringar och flyttlådor

Äntligen kom dagen med läkarbesöket angående eventuell pmds. Träffade en väldigt bra läkare, han lyssnade och förstod. Kanske hjälpte det även lite att han, fysiskt, påminde mig om C, stor och skäggig. Vi diskuterade olika behandlingsmetoder, varav de vanligaste är p-piller eller ssri-preparat. Då p-piller är uteslutet i mitt fall p g a att min kropp inte tål hormoner blir det ssri-preparat. Vid nästa period med dåligt mående(ägglossning till mens) ska jag äta dessa piller. Skulle det i längden visa sig att jag får för många biverkningar av att endast äta dem 10 dagar i månaden(för mycket av och på) kan det vara aktuellt att äta dem hela tiden. Jag hoppas innerligt att det inte behövs. Håller tummar och tår för en positiv förändring nu.

I de perioder då jag mår dåligt lyssnar jag mycket på denna låt. Älskar den.

Apropå positiva förändringar förresten, flytten!!! Nu när jag äntligen är sommarledig har jag börjat packa lite smått. Älskar detta. För varje pinal som läggs ner, för varje låda som stängs igen känner jag mig mer och mer färdig med denna lägenhet. Detta känns nu som ett tillfälligt hem. Jag störs inte av att det är stökigt utan jag har, så gott som, förlikat mig med att det är såhär under tiden en förbereder för flytt. Flyttlådorna stör mig inte…än.

Jag är redo att dra vidare. Jag är redo för förändring.

 

Så…hur blev det egentligen?

Jo, jag hade tur och fick syster S som sällskap på konsert och hotell. Riktigt trevligt att hon ville följa med. Vi hade en sån bra kväll. Vi åt god mat, jag drack god öl och konserten var toppen. Vi virrade bort oss vid slussen där de bygger om och var dåligt skyltat. Hursomhelst kom vi i tid till konserten och det var huvudsaken.

För en gångs skull var jag inte heller snål utan köpte en t-shirt och en tygväska.

 

Kommer minnas detta länge och glömmer jag finns konserten i sin helhet på youtube. Perfekt. Och ni som inte vet vilka dessa systrar är borde kolla upp dem. Inte nog med att de gör skitbra musik, de kämpar även för allas lika värde/rättigheter oavsett kön/sexualitet. Det är sådana som dem som behövs nu i den vidrige Trumps USA.

Det oklara inför morgondagen ger mig olustkänslor

Tyvärr finns det en övervägande risk att Christofer inte kan följa med på Tegan and Sara konserten imorgon och att åka utan honom känns tråkigt och jobbigt. Jag har verkligen sett framemot kvalitetstid med honom, gå på konsert och bo på hotell. Vi behöver det.

Men barnens farmor, som ska agera barnvakt, har blivit sjuk och vi har ingen back-up barnvakt. Vi tycker givetvis väldigt synd om henne, vi vill att hon ska må bra och vi förstår så väl att hon kanske inte orkar ta hand om våra grabbar just nu.

Hursomhelst, när det väl kommer till kritan är konserten viktigast för mig. Jag kan inte ens föreställa mig att missa den. Så… kan hända att jag måste släpa med nån annan alternativt åka själv. Och att åka själv för mig en stor sak. Jag gillar inte att vara i Stockholm ensam. Det är för stort och rörigt. Folk överallt och som vi alla vet gillar jag inte människor. Att ensam ta mig från punkt A till punkt B är för mig en stor sak. Konserten är på Nobelberget så denna morgon har jag studerat kartor och kollat exakt vilken buss jag ska ta, vilken hållplats jag ska kliva av och hur jag sedan ska gå. Att bege mig ut i Stockholms kollektivtrafik utan tryggheten från C är inget jag ser framemot, det känns kaotiskt inom mig när jag tänker på det.

Nu ska jag kolla upp exakt vilken biljett typ som gäller. Allt ska vara förberett om jag ska våga mig på detta själv.

Dessutom måste jag även kolla upp var hotellet ligger. Jag har aldrig bott på hotell själv. Vet inte ens om jag vill det egentligen. Kanske borde jag ta ett nattåg hem istället.

Antar att det skulle vara bra träning för mig att åka själv och fixa allt på egen hand, men mest av allt hoppas jag att det löser sig så C kan följa med. Jag vill ju så gärna vara med honom.

 

 

Konserterna i mitt hjärta

För nån vecka sen köpte Christofer biljetter till Tegan and Sara’s kommande sverigekonsert. Det gjorde min dag och jag svävade på små moln. Min kärlek till den kanadensiska systerduon är stor.

Nu har han även köpt biljetter till Frida Hyvönen samma vecka. Hennes nya skiva är så bra att jag inte finner orden, men det gör hon. Har ni inte hört den borde ni. Måste ni.

Jag har alltså världens bästa man i mitt liv, inte undra på att jag är så kär i honom.

Just nu vill jag bara tiden ska gå fort. Längtar så efter båda dessa konserter.

 

Tegan and Sara

Att jag i januari äntligen ska få se Tegan and Sara live är så stort för mig. Jag älskar deras musik och hur de alltid varit sig själva.

Jag är, om jag ska bejaka min bisexuella sida, även lite småkär i dem.

Dessa kvinnor alltså, de är bäst!

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: