Att bo i olika länder

Det är svårt och stundvis outhärdligt jobbigt att inte bo i samma land som sitt barn. Hela mitt inre är ett virrvarr av känslor i denna stund. Jag är så otroligt lycklig för att jag under några dagar fått rå om min Elian. Jag har fått krama honom, se honom och prata med honom. Jag älskar det och som jag älskar att han fortfarande vill krama mig. Han är på alla sätt så fin, min älskade förstfödde.

Men… nu har han åkt. Igår hoppade han på planet tillbaka till Sverige där han bor och har sitt liv. Och här sitter jag och vill ha honom kvar hos oss. Jag vill att han ska bo här, vara en del av vårt liv här, en del av vår vardag. Jag förstår varför han valde att bo kvar i Sverige och jag accepterar det, men jag har svårt att förlika mig med att det innebär att vi måste vara utan varandra. Nästa steg i denna process är att jag måste inse att han faktiskt fyller 18 i år. Hur är det ens möjligt? I min värld var han nyss i denna ålder och inte alls nära vuxenlivet:

No photo description available.

Nu är han hemma hos sin pappa igen och jag har så smått börjat planera nästa resa hit för honom. Tur ändå att Nederländerna inte ligger så långt från Sverige.

Saknar nu och sakna sen…

Sakta närmar sig dagen för hemresa och trots att jag verkligen gillar det slappa semesterlivet här finns det en del saker jag saknar:

  • Vår lägenhet. Att känna sig hemma.
  • Min kaffekopp.
  • Hermans spjälsäng. Har tröttnat på att ha honom sovande mellan mig och C. Dessutom ramlade stackarn ur sängen igår så sängelset är att föredra.
  • Att sova med C nära
  • Mobilnätet 
  • Vår säng

Och en del jag kommer sakna:

  • Semestern 
  • Värmen
  • Att äta ute varje kväll
  • Stranden och poolen 
  • Att höra alla irländare runt poolen. Älskar deras engelska. 
  • Alkoholen i mataffären 

Drömmer allt oftare om att verkligen äga en bostad här i Spanien. Det vore nåt.

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: