Sportlov och influensa

Detta sportlovet var nästintill en nära-döden-upplevelse för mig. Visst jag kanske överdriver lite, men helt klart känns livet inte alltför självklart då en ligger med 40 grader Celsius i feber. Kroppen värkte, huvudet sprängde och tröttheten lamslog mig. Jag har inte känt mig så ynklig på år och dar. Insikten slog dessutom till med full kraft: jag är en oerhört empatisk person. Jag kände sådan empati med mig själv. Det måste vara så här det känns att drabbas av en ”mansförkylning”….  Nog om mig, det är faktiskt inte bara jag som drabbats av detta elände. Influensan som cirkulerar nu har slagit till mot fyra av fem familjemedlemmar. Elian är den ende som klarat sig… än så länge. Julian har varit sjuk hela sportlovet vilket han varit ledsen över. Själv anser jag att det var ett ypperligt tillfälle att bli sjuk, vill helst inte missa dagar i skolan. Julian däremot hade sett framemot ett roligare lov med kompislek.

Nu när min hjärna så smått börjat återhämta sig från det tunga mosiga stadiet den befunnit sig i hoppas jag på att orka studera lite. Har en del inlämningsuppgifter som jag vill påbörja och en del matematik att räkna. Terminen går fort och jag bör snart veta vad jag vill läsa till hösten. Ansökan till högskolan ska ju vara inne i april. Herregud! Vad vill jag ens bli? Så många frågetecken.

Och just ja, Herman tittade på mig nyss och sa: Mamma fin håret. Jag såg ut så här:

DSC_6364.JPG

Kan inte hålla med om att det är fint, men kanske startar jag någon ny hårtrend nu.

 

Det går bra nu

Någon slags influensa har den senaste tiden härjat inom familjen, Herman och Christofer har varit riktigt sjuka, men nu är båda piggare. Herman är återigen sitt vanliga spralliga, pratglada och busiga jag. C är i alla fall på jobbet idag. Själv mår jag toppen och har haft en riktigt bra start på detta skolår. Trots en del vab har jag på något vis lyckats lämna in varenda skoluppgift i tid. Det är… sensationellt! Jag är en sådan person som alltid skjuter upp saker till sista stund. Jag är den som kommer sent, som inte vet eller har respekt att passa tider. Kalla mig tidsoptimist om ni vill eller bara ouppfostrad. Hursomhelst har jag skärpt till mig vilket känns bra. Jag planerar att fortsätta såhär, ligga steget före med inlämningar så inte stressen hinner sätta sina klor i mig. Nästa vecka är det sportlov och det känns riktigt bra att jag kan plugga om jag vill, men jag måste inte.

Och apropå studier så har jag  precis läst klart ”The handmaid’s tale” av Margaret Atwood och skriver nu en bokrecension. Många känslor och tankar cirkulerar inom mig. Längtar nu mycket efter att se serien igen,  säsong två drar igång i april. Spännande! Nästa uppgift i engelska blir att skriva en science fiction novell. Det är något jag ser framemot. Läser nu all möjlig forskning för att hitta något bra att grunda novellen på. Anar att det kommer bli något apokalyptiskt för jag har en lite pessimistiskt syn på framtiden, ingen utopi i sikte här.

Idag är jag hemma med Herman och ska försöka hinna ordna upp hemmet någorlunda. Tvätten har samlats på hög och golvet är riktigt skitigt. Att städa under dessa sjukdomstider har inte varit en prioritering. Ikväll ska jag ut och käka med en vän ❤ och imorgon hinner jag förhoppningsvis med ett ordentligt gympass.

Just nu ser livet rätt ljust ut, men som den realist jag är, förväntar jag mig nåt dystert runt hörnet.

 

Nu ska det bli skönt med lite vardagsrutiner igen

Så var lovet strax över och jag har inte lyckats studera någonting alls… än. I min enfald tänkte jag att det skulle finnas massor av tid för skolarbete under lovet, men med barnen hemma var det lite väl optimistiskt tänkt av mig. Jag har varit helt slut om kvällarna och inte orkat ta tag i nåt. Men vi har haft fina dagar, barnen och jag. Helt klart värt allt.

Nu har jag inget annat val än att studera hela kvällen. Måste träna matematik inför högskoleprovet och Christofer brinner av iver för att hjälpa mig. Han är fin.

Att skolan börjar imorgon igen känns väldigt bra. Jag har tröttnat på att vara hemma och ser framemot att hugga tag i studier och lära mig nytt. Veckan som kommer är det jag som stannar kvar längre om dagarna och ser till att jag hinner med det jag ska. Christofer har börjat arbeta i Gävle igen och det kommer att underlätta för mig om vardagarna. Att vi återigen kommer vara två som delar på lämning/hämtning av barn känns befriande. Jag ser framemot alla vardagsrutiner igen. Visst är det härligt med lov, men jag är  grund och botten en rutinmänniska och mycket av rutiner blir det inte under ledighet.

På onsdag är det ingenjörsträff på högskolan och nu börjar jag bli smått nervös över att gå dit. Som vanligt har jag känslan av att jag inte har där att göra, att det inte är för mig, att ingenjörsutbildningar bara är för smarta människor. Ska göra mitt bästa för att bli kvitt dessa destruktiva tankar, gå dit och tänka att jag kan.

För kanske kan jag.

Sportlov, en klättrande Herman och egentid.

Att vara hemma med Herman denna sportlovsvecka innebär att den mesta tiden spenderas med att lyfta ned honom från stolar. Ger mig fan på att han, innan veckan är slut, även kan klättra upp på bordet. Imorgon ska vi till leklandet vilket är så bra för där finns massor av yta att göra av med energi på. Perfekt för Herman som alltid har så mycket spring i benen.

Sen är det ju detta med egentid på lovet. Den existerar tyvärr inte. Scrollade igenom nån text idag som handlade om just det. Varför skaffar vi barn om vi vill ha egentid. Att bilda familj, skaffa barn innebär inte att en per automatik måste ge upp allt sådant en kunnat göra innan barnen. Däremot krävs mer planering. Att jag vill ha egentid innebär inte heller att jag försummar mina barn. Däremot innebär det att jag blir en bättre förälder. Jag behöver göra saker utan mina barn med min sambo, vänner eller syskon för att få energin att räcka.

Jag skaffade barn för att jag ville ha en familj och nu vill jag lära mina barn massor med saker, se dem växa upp och förhoppningsvis bli kloka självständiga individer med sunda värderingar och JAG VILL HA EGENTID medan jag uppfostrar dem. Jag älskar egentid. Detta betyder inte att de är på fritids och förskola i onödan. Verkligen inte. Mina barn är där när de måste, i annat fall är de hemma med mig eller pappan.

Att leka med barnen är jag inte överdrivet förtjust i. Ofta finns det så mycket annat jag kan göra med dem som är roligare för både mig och barnen. Visst händer det att jag leker med Herman ibland på golvet, men oftast leker han själv. Julian vill aldrig leka med mig. Han anser mig vara en tråkig person. Däremot spelar jag gärna spel med dem, ser filmer och läser för dem. Sådana saker gillar jag mycket. Ibland är dagen som bäst då vi alla är hemma men på varsitt håll, med varsin skärm. Sådana dagar gillar vi alla.

Egentid fast tillsammans.

 

Lediga dagar

Andra dagen på lovet och det känns så härligt att vara ledig. Att inte behöva stressa iväg till skola och förskola på morgonen är så skönt. Att kunna gå omkring i myskläder, sippra på kaffe och bara njuta när Herman leker och Julian morgnar sig är toppen.

Idag ska vi hälsa på brorsan med familj och sedan blir det en tur till biblioteket. Julian brukar vara motsträvig då det gäller att göra saker som innebär att han måste klä på sig, men nu lockar jag med en pokenad och då går det bra.

Igår var barnens farmor här och hälsade på en sväng. Herman passade då på att prova hennes skor. Det var tydligen väldigt roligt, men ack så arg han blev då det inte gick så bra. Han har humör denna ettåring.

Nu är det dags att betala hyran innan jag glömmer bort det och gör av med alla pengar.

 

 

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: