SKIT SKIT SKIT!!!!!

Varje dag jag har sovit i min egen säng har känts som en seger. En seger mot helveteskrypen. Därför var det ett enormt bakslag att inatt lyfta på täcket och se ett kryp, litet, men likväl ett helveteskryp. En satans vägglus!

Jag kan inte beskriva med ord hur mycket jag avskyr detta. Hur förtvivlad jag är. Hur mycket jag vill ha mitt lusfria liv tillbaka. Hur mycket jag förbannar dessa löss.

Vi gör allt. Vi har gjort allt vi kan. Giftsanerat otaliga gånger. Haft värmetält två gånger. Tvättat och tumlat. Likväl kommer de tillbaka. Vad är det för fel??? Vad mer kan vi göra? Varför biter inte saneringarna på dem? Är det möjligt att grannarna har kryp och INTE gör något åt de? (Hur man nu skulle kunna vara så urbota dum!)

Jag är så nära en panikattack jag kan komma! Fy faan för detta!

Sovrummet är snart vårt

Efter så många månader med ett rum som varit saneringsobjekt, ”pestsmittat” och förbjudet området, känns det nu konstigt att barnen får vara därinne igen. Under lustiden har vi(Christofer) naturligtvis sovit i rummet som man måste. Men barnen har fått hålla sig därifrån.

Inatt var så första natten på länge som Julian sov hos oss. Och nu vill han inte komma därifrån. Skönt att äntligen få ligga i mammas och pappas säng. Speciellt då man är sjuk och inte orkar någonting alls.

Nu har vi inte sett ett lusspår på snart tre veckor. Men jag ropar inte hej än. Så envisa som dessa löss var så skulle det inte förvåna mig om det ligger en liten jäkel och lurar i någon vrå.

Nejdå, för säkerhetsskull väntar jag några veckor till innan jag börjar använda garderoberna igen. Just nu vågar jag inte.

Saneringsonsdag

Så, nu har saneringsfirman varit här igen. Idag slängdes värmetältet(ännu en gång) upp i vardagsrummet och rubb och stubb från sovrummet slängdes in i det 100-gradiga tältet. Möbler, tavlor, lampor och böcker. Ja allt som fanns i rummet. Dessutom sprutade de hela rummet med gift. Golvet var fortfarande fuktigt(indränkt efter mitt önskemål) när vi kom hem åtskilliga timmar efteråt.

Nu kan vi inte göra annat än att vänta, kolla efter nya lusspår och hoppas på det bästa. Nån gång måste ju helvetet vara över!!!

Sedan har jag funderat på hur jag ska kunna sova i rummet igen. Även om krypen till slut är borta är inte min fobi det. Jag drabbas av en inre panik varje gång jag går in i rummet. Idag hoppade jag högt när C rörde vid min armen då vi stod och kollade väggarna. Vet inte vad jag trodde, att en jättelus attackerade kanske.  Jag är verkligen på helspänn!!!

Nu ser jag tre olika alternativ:

1. Jag somnar på soffan sedan bär C in mig i sovrummet. (Fördel: jag slipper våndas till sömns. Nackdel: C kommer aldrig orka bära mig.)

2. Jag börjar med att ligga i sängen 5 min, för att sedan öka tiden varje dag. Till slut måste jag få ihop en hel natt.

3. Vin. Bubbel och en whisky.

Sanering bokad…igen!

På onsdag morgon kommer nomor(saneringsfirman) hit igen för den åttonde(!) saneringen. För andra gången ska de slänga upp ett värmetält i vardagsrummet och köra våra möbler. Denna gång ska de köra allt i sovrummet(förra gången kördes sängbottnarna, barnens madrasser och soffan). Hoppas innerligt att detta helvete ska vara över snart, men jag förväntar mig fler saneringar. Sjukt att det ska ta så lång tid och att de ska vara så svårt att ta död på de djävlarna.

Och eftersom vi bara ser spår och hittar löss i vårt sovrum, kommer de inte sanera barnens rum denna gång. Jag tycker att det är onödigt att spruta gift i deras rum när vi inte hittar löss där och de inte har några bett.

Håller tummar och tår och river mitt hår för att detta ska vara över snart!

Nu ska jag bära ned lite julsaker i förrådet och sedan blir det lite småstäd här hemma innan det är dags för jobb kl 15. Kort tur ikväll 15-20:30. Lagom start efter semesterveckan.

Saneringsdags igen då!

Så har fyra veckor passerat och det är dags för sanering igen. Dags att plocka ihop sovrummen och tvätta tvätta tvätta. Har ingen som helst förhoppning om att giftet ska bita på de djävlarna den här gången heller. Det har då inte gjort nån nytta hittills. Värmetältet gjorde garanterat sitt, de som fanns i sängen utrotades. Men tyvärr måste det ha funnits bakom lister och dylikt i sovrummet. De dog INTE, och har nu förökat sig rejält, trots giftattacker. Så nu sitter vi här med kryp som tagit över vårt liv.

Det som gör mig så förtvivlad är att det inte verkar finnas något annat gift som biter på krypen. Eller så finns det men får inte användas enligt EU-lagar. Vad vet jag! Just nu bryr jag mig inte om vad de använder.

När jag tänker efter borde det bästa sättet vara att kväva lusen. Som man gör med resistenta huvudlöss. Det borde gå att spruta ut medel som kväver lusen. Jag kanske ska köpa en säck paranix. Bara de utrotas. Helst för gott, överallt.

Paranix Spray

Kan detta vara vår räddning?

Byte av rum

Jag har funderande hit och dit. Vägt nackdelar mot fördelar. Samtalat med syster. Planerat allt i mitt huvud. Frågat barn och sambo. Och nu har vi kommit fram till att det är dags att röra till här i hemmet lite.

Barnen ska nu få dela rum. Och då behöver de det största rummet. De får således ta över mitt & Christofers fina fina rum. Det är med sorg i hjärtat jag lämnar över det. Vi kommer att ta över Julians rum och Elians rum blir ett kontor/musikstudio. Christofer behöver en lugn plats för sina studier och jag behöver en plats för mitt skapande av musik.

Låt röran börja!

 

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: