Skola, personlig utveckling och tankevurpor!

På schemat denna termin har vi personlig utveckling. Varannan fredag får vi lära oss hur vi med, hjälp av olika verktyg, ska kunna stärka vår självkänsla, självförtroende och medvetenhet. Vi får testa att ta steget över den där gränsen vi satt upp för oss själva, får alltså, vi måste inte. Just denna lektion skrämmer mig för jag vill så gärna vara kvar i min smått pessimistiska bubbla där allt är svart eller vitt. Men.. jag har lovat mig själv att ge detta en chans även om det är frustrerande och jobbigt. Idag fick vi dels göra ett närvarotest där ”det bästa” var att ha så få kryss som möjligt. Jag kryssade för 14 av 21 och då tror jag verkligen att jag var rakt igenom ärlig. Finns en del att jobba med. Den andra saken vi pratade om som kändes viktig var så kallade ”tankevurpor”.  Läste en efter en och kunde banne mig skriva under på varenda en, vilket inte var förvånade för lite självkännedom har jag. Det kändes dock inte överväldigande positivt så nu har jag en del att ta tag i.

DSC_6093.JPG

Flera av dessa punkter är sådant Christofer försökt påpeka för mig flertalet gånger under de år vi tillbringat tillsammans, men helt klart blir det inte verkligt förrän polletten trillar ner hos en själv. Att han påtalat det har mest gjort mig ledsen och fått mig på krigsstigen.

Nu ser jag med, skräckblandad förtjusning, framemot att fortsätta arbeta med mig själv och kanske till och med ta steget över någon liten gräns.

Livet kan vara så jäkla bra och dåligt samtidigt. Just nu är det så.

De kryper inom mig och jag vet inte vad jag ska göra, vart jag ska ta vägen eller vilken väg jag ens ska gå. Allt är så oklart och jag avskyr det. Jag behöver så intensivt veta vad som händer framöver. Vad ska jag göra till våren? Plugga in fler gymnasieämnen? Distanskurser kanske..  Plugga kurs på högskola? Vilket inte känns troligt med tanke på att jag inte kommer kunna skicka in omdömena i tid. Jobba? Helvete heller! Allt är så grötigt, rörigt och ostrukturerat. När dessa perioder livet kommer vill jag ge upp, dra ett täcke över huvud och bli väckt då livet åter är i ordning.

Det enda jag vet med säkerhet inför våren är att jag måste göra något som genererar i pengar. Hoppas bara att det inte innefattar arbete i flera månader.

Annars då? Jo, inte är det så här illa och rörigt jämt. Livet är faktiskt rätt bra mellan varven. Herman har fyllt två och trivs bra på förskolan, Julian gillar sin skola, utom på torsdagar då de har idrott. Då avskyr han den. Och Elian har påbörjat sitt sista år på grundskolan. Nu pratar vi betyg och gymnasieval vilket känns spännande och härligt. Tänk att vi snart har ett barn som går på gymnasiet. Tiden springer iväg.

Näsa vecka är det debatt på engelska som gäller. Läraren har valt ämne och åsikt till oss. Min grupp anser (ofrivilligt) att ”The gender business discussion is not necessary”. I början kändes det svårt att argumentera för något så idiotiskt som detta, men nu har jag klivit in i en roll så detta kan bli kul. Hoppas jag i alla fall. Vi har lagt ribban högt med argument i form av:

  1. According to the bible..
  2. Men are naturally superior…

Jag ser inte hur vi skulle kunna förlora denna debatt.

Imorgon ska Christofer äntligen få sin 35-årspresent av mig. Det i form av en natt på Högbo brukshotell, massor av gott att äta och dricka samt mitt snygga sexiga sällskap. Vill inte skriva trevliga för jag är inte alltid en trevlig person.

Dock försöker jag komma in i rollen inför debatten så ”I obey my man” eller något sådant.

Hur vore det om flytten var avklarad nu…

Blickar ut över hemmet och ser kaoset. Försöker tänka bort det, men stressen kommer smygande och det är svårt att blunda för röran. Jag hade troligtvis reagerat kraftigare om jag inte ätit stämningshöjande. Dessa piller gör verkligen underverk med mitt mående. Om 9 dagar är det flytt och just nu känns det som att vi aldrig kommer att vara flyttredo. Mentalt är jag givetvis redo, men när tar de fysiska sakerna en har samlat på sig egentligen slut? Aldrig?

Struntar i röran, flyttpackning denna kväll och öppnar en öl. Ett avsnitt Twin Peaks lockar klart mer än att packa ner något i en låda. Dessutom funderar jag på att lägga mig i skaplig tid. Inatt sov jag hela 7 timmar och vaknade utvilade och glad. Härligt. Ska nog sova sådär länge oftare. Om ungen tillåter det.

Imorgon väntar en dag med lekar och grillningen med skolan i Boulognern. Jag avskyr lekar så givetvis kommer jag ta med Herman. Bäst är att ha något(någon) att skylla på och vad jag vet kommer Herman inte vilja delta i några suspekta lära-känna-varandra-lekar. Han vill troligtvis enbart gunga eller jaga fåglar. Han är bra att ha, lillplutten.

Längtar mer än någonsin till att skolan ska ha kommit igång på riktigt, att inskolningen på nya förskolan är avklarad och flytten gjord. Då kommer jag vara lugnare.

 

 

 

Meditation i grupp? Nej tack!

Idag fick vi testa en mindfulnessövning i skolan. Vi skulle blunda, slappna av och sedan tänka på varenda jäkla kroppsdel. Utan värdering. Vi började med foten och redan efter andra tån skrek paniken inom mig. Att tänka på fötter skapar aldrig någonsin frid inom mig. Jag försökte blunda, försökte fästa blicken någonstans, men den flackade febrilt fram och tillbaka. Jag knöt nävarna i famnen. Tänkte på gårdagen och allt fint för att bibehålla lugnet. Övningen tog säkert inte många minuter, men för mig var det en hel evighet.

Visst är det bra och allt sådant där att slappna av men jag föredrar att slappna av på något annat vis. Inte genom meditation och inte i grupp. Jag känner mig bara obekväm och mitt inre kaos gör att jag i alla fall inte slappnar av helt. Bara med ena ögat stängt liksom, en vill ju ha koll på vad som sker.

Det är väldigt bra att mindfulness hjälper många, men jag vill hitta min egen väg. Och jag vill att folk lyssnar då jag påtalar att det inte är för mig.

Folk som snöat in på något har så svårt för invändningar mot det de snöat in på.

Om ni fattar?

 

 

Saker som inte känns bra just nu

  • Herman har ont i öronen. Jädra öroninflammation att göra illa min ettåring.
  • Att vara hemma från skolan så mycket. Jag vill ta hand om mina barn när de är sjuka, men hur vore det om de höll sig friska?
  • Att jag har flera halvfärdiga skoluppgifter jag så gärna vill färdigställa och skicka in. Vet bara inte hur jag ska orka idag, efter denna sömnlösa natt.
  • Jag har lite smått ont i halsen. JAG FÅR INTE BLI SJUK!
  • Pms. Känner mig som en hungrig deprimerad blobb.
  • Jag har varken vin, choklad, chips eller glass hemma. Tragiskt.
  • Jag har inte duschat sedan igår.

Skola och introduktionsdagar

Imorgon är första dagen i skolan. Första dagen på början av förändring. Det känns så:

  • Underbart
  • På tiden
  • Spännande
  • Nervöst
  • Härligt
  • Oroligt

Är nervös för dessa första dagar som ska vara några slags introduktionsdagar. Antar att de vill att vi ska lära känna varandra. Sådant är jobbigt. Dels för att jag har svårt för att träffa nya människor, dels för att jag är orolig för att de ska köra lekar(vilket jag avsky) och mest för att jag inte alls är intresserad av att lära känna nån. Jag vill bara lära mig saker. Kör igång med lektioner direkt bara. Spill inte tid på sånt trams som var vanligt när jag började småskolan.

Detta kanske är lite hårt och ja, jag vet att min kompiskrets inte är stor så det kanske är bra för mig att knyta nya kontakter, lära känna nytt folk.

Men måste sådant vara så jobbigt?

Nåväl, ska imorgon gå dit med ett relativt öppet sinne, vara trevlig och inte så dömande.

Lycka till!

Första klass

Igår började Julian i första klass. Några dagar senare än de andra eftersom vi varit i Spanien. Jag var med honom hela dagen och det gick ur bra som helst, för oss båda. Eller ja för oss alla tre, Herman var ju också med(och charmade alla).

Det var roligt att se hur Julian fann sig direkt i klassrummet, bänken och med uppgifterna de skulle jobba med. Ska bli spännande att se hur detta första riktiga skolår fortlöper och hur mycket han kommer lära sig och utvecklas detta år. Att vara förälder är spännande.

Nu gäller det att få in vardagsrutiner med tidigare kvällar och mindre ipadtid för grabben så han är pigg i skolan. Dessutom ska vi komma igång med läsandet igen.

Ser framemot detta läsår.

 

Ny skola

På tisdag börjar skolan igen för Elian. Nu ska han börja i 6:an. Tänk att han hunnit bli lika gammal som jag var, när vi packade ihop våra saker och lämnade Robertsfors, för ett liv här i Gävle. 

Och  han ska börja en ny skola, på Prolympia, som är en idrottsskola. Blir perfekt för vår idrottskille. Vi har pratat mycket om det. Om förväntningarna och nervositeten inför allt detta nya. Hur det är normalt att känna att en hellre går kvar i sin gamla vanliga skola där allt känns tryggt och hur viktigt det är att våga prova på nya saker. Försöker pusha på honom så gott jag kan och hjälpa honom att våga.

 

Min älskade stora kille.

Imorgon fyller han 12 år.

wpid-wp-1408175915702

 

Trollkarlen från Oz

Imorgon ska Elian få se musikalen Trollkarlen från Oz med skolan.

Glada Hudik-teatern bjuder, i samarbete med Länsstyrelsen Gävleborg, länets femmor på föreställning, mat från Max och bussresa.

 Efteråt kommer de diskutera värdegrundsfrågor. Vikten av att acceptera och uppskatta att alla är olika.

Otroligt generöst och väldigt viktigt!

Jag är lite avundsjuk.

Mer om det går att läsa här:

http://www.gladahudikteatern.se/om-teatern/nyheter/fyller-l%C3%A4kerol-arena-med-elever/#.U14CQPl_veQ

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: