Vad jag behöver i mitt liv just nu

…är lite förbannade rutiner. Jag vill att allt ska återgå till en vanlig vardag med allt vad det innebär. Jag vill ställa alarmet och stiga upp tidigt om morgnarna. Jag vill ha en tid att passa, jag vill lämna och hämta barn på skola och förskola. Jag vill ha ork för träning igen. Jag vill studera, lyssna på föreläsningar och nattsudda med kurslitteratur. Jag vill hänga på biblioteket, bli(mer)gråhårig av frustration över uppgifter jag bör lösa och belöna mig själv med chips, vin och choklad efter en avklarad kurs. Jag vill frysa lite, gå i sköna strumpbyxor och mysiga höstklänningar. Jag vill njuta av de vackra höstlöven. Jag vill känna den friska kalla höftluften mot mitt ansikte och huttra i höstregnet. Jag vill(inte) svära över bussar som är sena, Jag vill ha vardagen tillbaka.

Mitt i denna ledighet kan ju en tro att dagarna fylls av diverse aktiviteter, men det finns inget som gör mig så slö som att vara hemma. Jag behöver ha vardagliga måsten för att vilja/orka göra annat. Som det är nu går dagarna i ett och jag har varken koll på tid eller veckodag. Det är en smula frustrerande.

Jag är med andra ord rätt glad att sommarlovet snart är till ända, till skillnad från barnen som gärna varit lediga lite till.

På torsdag börjar Elian gymnasiet, måndag den 20:e börjar Julian i trean och sedan måndag den 27:e är det dags för Herman att återvända till förskolan.

Något jag måste vänja mig vid framöver är alla kronor som kommer gå till kurslitteratur. Beställde just två av de tre böckerna jag behöver och det kostade mig 800 kronor. Inte för att summan är sjuk hög, jag är bara inte van.

img_1206

Nu ska jag se nåt avsnitt med Christofer och smutta på ett glas rött. Jag har ju trots allt semester.

Den välbehövliga semestern inleds nu

Semestern är här. Ångesten kvar, men lättnaden över att inte behöva arbeta mer denna sommar gör det betydligt lättare i bröstet. Jag kan andas igen. Nu ska jag vila, umgås med Christofer och grabbarna, städa(om jag orkar), förbereda mig inför höstens studier, lyssna på feministiska poddar, fundera på hur vi bäst störtar patriarkatet, hur vi ser till att få en vänsterregering i höst, äta gott och försöka att inte göra slut på vinflaskorna Christofer vann i lotteriet på jobbet idag.

Eller, vem försöker jag lura förresten, vinet går förmodligen åt.

Semestern kan med andra ord bli rätt bra.

Inleder den första semesterkvällen med film, chips och bubbel så fort barnen lagt sig. Imorgon blir det en sväng ut till havet och kanske en bit mat på Huseliiharen. Vi tar helgen som den kommer och det känns rätt bra.

Nästa vecka väntar ett välbehövligt dygn på Högbo Brukshotell med två av mina systrar, varav den ena får vistelsen 40-års present. Ska bli mysigt att fira henne där. Den andra systern, beingpetra, kommer hit från Perth där hon för tillfället bor. Och nej, hon kommer inte enbart för att spendera ett dygn i Högbo, hon ska tydligen träffa andra med, vänner, fler familjemedlemmar, vara i sommarstugan, njuta av den svenska sommaren(tydligen är det kallt i Perth  nu) o s v. Hursomhelst känns det roligt att hon kommer hit.

Och det känns väldigt bra att få spendera ett dygn med två av mina systrar. Tyvärr kunde inte alla haka på och det känns tråkigt, men samtidigt lite som livet är.

Nu är ska vi ta tag i nattningen av minstingen för jag känner att chipssuget vuxit sig större och jag vill verkligen inte dela med mig av chipsen.

Så drog de till Cypern

Just nu är Elian och Julian på väg till Cypern med Anna-Lena/farmor. Det var två förväntansfulla killar som inatt steg upp för att bli skjutsade till Arlanda av Christofer/pappa. Aldrig någonsin har jag sett dem hoppa upp ur sängarna och klä sig så snabbt. Semester med sol och bad lockar tydligen.

Julian var ju på Cypern med sin farmor förra året med. Första utomlandsresan utan föräldrar. Det gick väldigt bra(även då jag var liite smått nervös). Det ingen av oss tänkte på då, var att kolla om Elian ville följa med. Stunden jag insåg det kände jag en klump i bröstet av dåligt samvete. Det visade sig dock att han inte heller tänkt tanken. Han var bara glad för Julians skull, inte alls missunnsam. Syskonkärlek.

Detta år när det börjades prata om resa blev Elian inkluderad direkt. Det känns bra i hjärtat. Han är inte utanför och det, om något, är viktigt för mig.

Nu hoppas jag innerligt att de har en alldeles förträffligt bra vecka, att de njuter av sol, bad och alla onyttigheter och att de saknar mig en smula.

Semesterboendet

Lite väntat var det att lägenheten här även skulle bebos av andra, så när första spindeln visade sig kändes det ändå rätt ok. Insåg även rätt fort att det finns en hel del minisvartmyror här. Glömde t ex ett fat med kex framme över natten. Mums för myrorna! Har lärt mig av detta och lägger nu in allt i kylen. 

Hursomhelst, det räckte tydligen inte med spindlar och myror. Häromkvällen när vi kom hem hittade vi en kackerlacka på köksbänken. Christofer lyckades få tag i den med kökspincetten (jag skrek givetvis att han skulle döda den), men eftersom en tydligen inte bör döda dem(?) ville han kasta ut den genom fönstret. Men inte utan att få mig att fotografera den först.

Där står han, över köksbordet, med en levande sprattlande kackerlacka i kökspincetten och ber mig föreviga detta ögonblick med mobilen. Jag skakar och känner ett oerhört obehag. Närmar mig sakta krypet då jäkeln plötsligt kommer loss, dimper ner på bordet och är borta. 

Jag hoppar upp i soffan i panik. Julian ber mig spela lite PokemonGo så att jag ska bli lugn. Elian tar hand om Herman.

Christofer lyckades till slut fånga den igen och denna gång hivade han ut den genom fönstret med löftet att aldrig be mig fota nåt dylikt igen.

Ja just ja,vi har lite silverfisk här med.

Semesteruppdatering

Snart har en vecka av vår tvåveckors vistelse passerat och en del har vi hunnit med. Som t ex:

  • Två dagar vid stranden. En perfekt. En sisådär. 
  • Poolbad flera gånger.  
  • Lite för starka mojitos.
  • Promenader.
  • Bli vackert solröda (C och jag)
  • Kollat in köpcentret.

Börja vänja mig vid livet här och önskar att C kunde jobba på distans och vi stanna kvar lite längre. Ett år eller så. Finns ju skola för ungarna även här. 

Det här med att resa

Just nu, i skrivande stund, oroar jag mig över allt möjligt som:

  • Tänk om vi glömmer nåt. Typ Mastercard, pass eller, Gud förbjude, nån av ungarna.
  • Vad vill jag egentligen ha på mig i värmen?
  • Hur kommer Herman klara flygresan? Kommer hörselkåporna jag köpt hjälpa lite? (Om han nu går med på att ha dem på sig.)
  • Vad gör vi om tåget är försenat eller vi missar det. Back-up plan behövs.
  • Tänk om resevagnen kommer bort(om nån stjäl den). Hände när Julian var liten så inte omöjligt.
  • Tänk om vi glömmer en väska på tåget.
  • Tänk om vi missar flyget och allt går åt skogen.

Jag behöver verkligen ett glas bubbel eller två innan avfärd. Dessutom tror jag att jag borde resa lite oftare.

 

 

 

Snart semester och jag…

  • försöker låta bli att googla statistik över flygkrascher
  • hoppas på att vara en skapligt trevlig person under tåg/flygresan
  • kräver ett glas vin eller en öl innan avfärd
  • försöker vänta till söndag innan jag börjar packa resväskorna
  • hoppas på glada barn och en förstående sambo trots att jag mest troligtvis kommer drabbas av panikstress vid nåt tillfälle
  • intalar mig själv att alla mår bra av att lämna hemmet för längre perioder ibland(ja, 2 veckor är en lång period i min värld)
  • älskar att cavan i Spanien kommer göra allt så mycket lättare. Skulle vara full hela vistelsen om vi inte hade ungarna med oss.

Apropå flygresan så drömde jag häromnatten att jag skulle ut och resa med mamma och min moster Ylva. Det var en annorlunda upplevelse där mamma tappade bort biljetterna, mitt pass försvann och Ylva knaprade sobril efter sobril p g a oerhört flygrädd. Verkligen tur att det bara var en dröm.

Tre arbetspass är det som återstår för mig denna jobbperiod. 3 ynka pass och jag kan inte på något sätt förstå hur det kan kännas så mycket. I min värld är det redan semester och jag vill inte alls lägga mig i tid för att orka med dagarna.

Jag vill packa resväskor och dra söderut med familjen.

Snart så.