Det bor en rasist i oss alla!

Jag föddes för 41 år sedan i en vit familj, inte visste jag att det innebar privilegier andra människor bara kan drömma om. Nu vet jag. Min hudfärg skapar aldrig rädsla hos mig. Jag är vit. Jag kan gå genom samhället utan att kolla mig över axeln. Visst finns det andra saker jag som kvinna är rädd för, men aldrig p g a min hudfärg. Min hudfärg är inte ett problem och kommer aldrig vara ett problem. Jag har aldrig varit rädd för polisen. Jag kommer aldrig vara det heller, inte p g a min hudfärg. Det är så mycket jag, som vit, aldrig någonsin behöver reflektera över.

Under mina år i livet har jag varit fördomsfull och jag har uttalat mig rasistiskt på grund av både okunskap och ignorans. Jag har garanterat gjort människor arga och besvikna även då jag inte förstått det. Jag har under mina tidiga år, då jag var under 18, haft sådant brist på omdöme att jag spelat kortspel med rasistiskt namn(ni som vet ni vet) jag använde n-ordet lite hursomhelst utan någon som helst tanke att det skulle kunna ligga något annat än färgen svart bakom. Jag fattade inte. Jag hade vänner som försökte upplysa mig då jag var 16, men jag var inte vidare intresserad. Jag ville inte ta åt mig kritiken, jag ville inte höra att något jag sa och gjorde var en del av problemet, att det var rasistiskt. Herregud, jag hade en pojkvän från ett annat land. Hur kunde jag då vara rasist? När jag tänker tillbaka och inser hur jag resonerade blir jag besviken på mig själv.

Men jag mognade, jag upplyste mig själv om rasism, jag vaknade upp till slut och insåg att jag är vit således är jag en del av problemet liksom alla vita är det. Vi föds in i det utan att fråga. Även då vi inte bett om det matas vi med idén om att vi är bättre än svarta människor. Varför skulle vi vara bättre? Det enda som skiljer oss åt förutom pigmentet är att vi vita är privilegierade dårar som inte fattar hur privilegierade vi är.

Jag har haft många tankar om detta de senaste åren, tankar som funnits där, men som jag tidvis inte lagt någon energi på eftersom jag lever i min lilla vita privilegierade bubbla där jag kan leva ett gott liv utan att ta ställning till nåt. Men enough is enough! Jag har vandrat vägen mot ett aktivare antirasistiskt liv länge, nu är det dags för mig att rannsaka mig själv, lära mig vilka fel jag gör och vad jag kan göra bättre. Jag är övertygad om att det finns saker jag gör och säger som är rasistiskt utan att jag ens reflekterar över det. Det är dags att ta tag i detta nu. Jag kan inte säga mig vara vänsterfeminist utan att vara antirasist. Antirasist på riktigt, en som tar ställning, säger ifrån, syns och hörs.

Jag föreslår att alla hoppar på detta tåg av medvetenhet, det är vår skyldighet som vita att ordna upp saker. Det var ändå vi som ställde till allt från första början.

Så ta reda på saker, följ aktivister, lyssna, läs, granska och ta in, men begär inte att svarta människor ska upplysa dig! Det är inte deras skyldighet! Det är din skyldighet!

All lives matter kommer inte gälla förrän BLACK LIVES MATTER!

Skammen att vara vit

Jag har de senaste dagarna följt det som hände den stackars gravida kvinnan och hennes barn i tunnelbanan i Stockholm. Mitt hjärta brister för dem. Ingen ska behandlas på ett sådant inhumant vis. Inget barn ska behöva se sin mamma/förälder behandlas så brutalt. Och av vilken anledning, för att hon inte hittade biljetten fort nog. För det har framkommit att hon hade en giltig biljett. Så alla ni som fortfarande skriver att hon plankade, att det inte hade hänt om hon betalat ni kan ju bara hålla käften. På filmen syns hur kvinnan trycks ner med våld. Det är ofattbart hur någon kan behandla en gravid kvinna så. Hon blir hysterisk och med stor sannolikhet livrädd. Livrädd för vad som kan hända med barnet i magen, livrädd för vart vakterna tagit barnet hon hade med sig. Barnet som tyvärr får vara med om en mycket traumatisk upplevelse som troligtvis kommer ge men för livet. Det är inte konstigt om barnet nu växer upp med stor misstro och rädsla inför hela ordningsväsendet.

I en sådan där situation hade jag reagerat med samma panik, samma hysteri, samma rädsla, men den situationen skulle aldrig uppstå i mitt fall, för jag är vit. Jag sitter här hemma i mitt vita privilegierade skinn och skäms. Jag skäms över att vara vit med allt vad det innebär. Jag skäms över alla vita människor som hävdar att en i detta fall inte kan dra rasistkortet. Hur jävla dumma i huvudet är ni? Tror ni på fullaste allvar att situationen sett likadant utan med våld från vakter om kvinnan varit vit, om hennes barn varit vitt.

Alla ni som på alla möjliga vis nu trycker ner mamman i form av kommenterar om hur hon borde agerat annorlunda, att hon borde stigit av tunnelbanan, att hon borde borde ha bettet sig bättre som förälder. Varit en bättre förebild för sitt barn. Alla ni som ger mamman skulden för det som hände, ni måste sakna empati å det grövsta.

Om jag, som vit, hade råkat ut för exakt samma händelse hade jag med stor sannolikhet fått åka vidare utan böter ens en gång. De hade i mitt fall sett och tagit hänsyn till min graviditet, det faktum att jag hade förvärkar och att jag p g a stress/oro kanske inte hade exakt koll på var min biljett var. De hade troligtvis kontrollerat andra passagerares biljetter under tiden jag letade efter min. Och även om jag fått böter anar jag inget annat scenario än att jag fått åka vidare. Ingen har rätt att tvinga av dig p g a att du saknar biljett, det som sker är att du åker på att betala både böter samt resans kostnad.

Om ni vill veta mer om händelsen så följ https://www.instagram.com/action4humanity_se/ på Instagram. Hon gör ett oerhört viktigt jobb i sitt arbetet för people of color.

Jag har insett och lärt mig mycket av henne, men det är ett annat inlägg.

Givande konversation och fotboll

Jag fullkomligt älskar de givande konversationerna jag har med Elian. Han intresserar sig verkligen för det som sker i världen och frågar och frågar. Ibland har jag inga vettiga svar. Många gånger för att det inte finns några och många gånger för att jag helt enkelt inte vet. Då svaren tryter skickar jag honom vidare till Christofer, mitt levande lexikon.

Igår kollade vi på fotboll och pratade politik, flyktingsituationen, SD och läget i världen. Han frågade om Nato och om det svenska försvaret.  Vi pratade om Valbo och det faktum att de ska använda sporthallen som tillfälligt flyktingboende för ca 80 personer. Elian såg inte ett enda problem med att idrotta ute. Huvudsaken är ju att de som kommer hit har någonstans att bo. Han är väldigt klok min son.

Det märks tydligt att han oroar sig för rasismen och hatet som växer i detta land och jag önskar så att jag kunde säga till honom att allt kommer bli bra, att framtiden ser ljus ut.

Men hur kan jag det, som allt utvecklas nu och om människor inte vaknar upp och inser att hat föder hat kommer allt gå käpprätt åt skogen.

Denna konversation gjorde matchen roligare och jag såg faktiskt nästan hela.

Frustrerande irriterande debatter

Jag blir så trött på att det ens blir en debatt om, huruvida det är fel att klippa bort rasistiska inslag i barnprogram/-filmer. Hur skulle det kunna vara fel?

Fel är att det inte gjorts förr. Fel är att det ens varit med. Fel är att vi växte upp och fick lära oss att det är ok att uttrycka sig nedvärderande och rasistiskt om våra medmänniskor. Fel är att vi lever i ett samhälle där vi vita alltid har bättre förutsättningar. Fel är att vi, idag, inte kommit längre.

Och sedan detta med n-boll. Hur svårt ska det vara att säga chokladboll, kakaoboll?, havreboll?  Och nej, det har inte blivit rasistiskt. Det har ALLTID varit rasistiskt. Du har bara inte förstått det.

Tänk längre än er egna vita privilegierade näsa någon gång.

 

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: