Denna ständigt gnagande oro

Imorgon bär det av mot Doha och sedan vidare mot Perth. Just nu är jag så nervös att mitt normala tillstånd är konstant illamående. Jag önskar ofta att jag vore lite coolare, lite lugnare. Att jag kunde ta allt som det kommer, men nej tyvärr. Jag har oroat mig för denna resa ända sedan jag bokade den i augusti. Så lång tid och så mycket oro. Jag oroar mig för allt.

  • Att flygbiljetterna är fejk(inte ens det faktum att jag faktiskt loggat in på Qatar airways har lugnat mig)
  • Att jag ska missa tåget
  • Missa planet
  • Gå vilse på flygplatsen i Doha
  • Bli sjuk
  • Inte kunna göra mig förstådd
  • Att bagaget ska komma bort
  • Att jag glömmer passet
  • Toabesök på planen(Slipper helst)

När det gäller att hitta saker att oroa sig för är jag en mästare. Kul att vara bra på nåt liksom.

Idag är tanken att jag ska försöka hitta ett inre lugn. Detta kommer att ske genom att införskaffa de sista sakerna jag behöver ha med mig för att sedan gå igenom packningen x antal gånger. Efter det ska jag kramas massor med mina söner för att sedan dela någon god öl med Christofer under kvällen. Om allt blir som jag vill. Planer har alltför ofta en förmåga att gå i stöpet, allra helst när det finns sjuka barn med i bilden.

Jag kommer sakna dessa två. Elian med naturligtvis, men han är så svår att fånga på bild.

Oro till trots är jag obeskrivligt lycklig över att jag har möjlighet att göra denna resa. Något jag alltid ångrat är att jag inte reste mer innan jag skaffade barn, att göra denna resa känns lite som just det. Att resa innan barnen, fast efter. Om ni fattar.

Nu måste jag fylla på kaffekoppen och gå igenom packningen en gång till. En kan aldrig kolla för mycket.

39 dagar

Med enbart lite mer än 40 dagar kvar till avfärd mot Perth slog nervositeten ner hos mig som en bomb. Jag är inte nervös för flygresan i sig, även om jag kan få en del morbida tankar som att planet ska störta, bli kapat eller tas över av en suicid pilot.

Saker jag får ont i magen av däremot är:

  • Att snacka engelska. Det gör mig sjukt obekväm. Så jävla jobbigt och onödigt att känna så. Vill att den spärren ska släppa, men jag vet inte hur. Orden fastnar i halsen. Jag jobbar på det.
  • Att hitta på flygplatsen i Doha
  • Säkerhetskontrollen i Perth
  • Vänstertrafiken. Hur ska jag komma ihåg att kolla åt rätt håll då jag ska korsa vägar.

Naturligtvis har jag inte enbart oros känslor inför resan. Sådant jag ser framemot och är genuint lycklig över är:

  • Att kunna göra denna resa ensam. Utan barn och sambo. Det är min upplevelse.
  • Att få åka till Australien. Otroligt häftigt. Blir glad så fort jag tänker på det.
  • Att jag kommer vara på en plats där jag måste snacka engelska, Det skrämmer mig, ger mig magont, men är samtidigt något jag behöver och vill.
  • Att få en glimt av livet syrran & co lever där borta.

Är övertygad om att denna resa kommer göra att min längtan efter att bo utomlands några år ökar markant.

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: