Denna förbannade trötthet

Jag är trött. Så där så att jag inte kan ta rationella beslut utan jag går mest omkring i en dimma. Mejlade nyss Christofer för att fråga om jag varit otrevlig, minns inte ens. Jag hade inte det så nu pustar jag ut lite. Så vad beror denna trötthet på då? Jo, följande:

  • Kring den 14 januari fick jag magsjuka
  • 18 januari skrev jag salstenta
  • 20 januari skrev jag hemtenta
  • Sedan fick barnen magsjuka
  • Sen blev Herman förkyld
  • Och Julian
  • Sedan Herman igen
  • Och nu Julian igen
  • Och för att riktigt drämma till tröttheten så var Herman på pissigt humör inatt. Lite p g a att han är Herman och har ett sådant humör. Mycket p g a ont i foten. Det är ett jäkelskap att ha platta fula Wendénfötter. Tack pappa!

Mitt i allt detta har jag dels gått omkring med oro över hur det skulle gå på tentorna, dels känt hur oron inför resan ökar gradvis. Allt gör mig nojig och orolig. Att inte klara kurserna, att vara utan barnen, att resa själv, att snacka engelska, att jag ska glömma passet, missa tåg, flyg o s v. Listan kan göras oändlig.

Nu är det tänkt att jag ska fixa till min del av en rapport vi fått backning på i en av de förra kurserna. Det kommer jag göra senare idag. Nu ska jag mest sitta och stirra på datorn, kolla Netflix och kanske sova lite. Jag behöver sova.

Sjuk sjuk sjuk

Så… Vi är sjuka, både Herman och jag. Herman har drabbats av något slags magvirus som inte vill ge med sig och själv är jag förkyld. De senaste dygnen har vi spenderat på soffan. Jag vill alltid vara i vardagsrummet när jag ska ta hand om små barn som kräks för det är lättare. Föredrar alla gånger en nerspydd soffa/golv framför säng alla tider på dygnet. Efter tre nätter har t o m min kropp vant sig vid den obekväma sovställningen, nätterna på soffan innebär, så nu har jag inte ens ont någonstans. Yeey! Eller nåt. Dessutom stör vi inte Christofer som faktiskt jobbar om dagarna och således behöver sin sömn.

Herman sover och sover.  Han kräks mellan varven, men inte så ofta. Idag ska jag försöka få i honom blåbärssoppa och morotssoppa. Anar att han kommer rata båda så det finns även chips jag kan använda som muta. Ungen behöver fylla på sitt saltförråd. Och jo, jag vet att en bör ge vätskeersättning, men det är omöjligt då barnet ifråga ratar det. Risken är att han skulle vägra allt annat jag vill ge honom istället och jag vill undvika att hamna i den situationen.

Nu ska jag vila igen. Orkar inte mer än så här just nu.

 

 

Jobbiga dagar..

Tänkte just skriva att den enda gång det är jobbigt att ha barn är vid magsjuka, men vem försöker jag lura. Det är ofta jobbigt att ha barn. Det är jobbigt att uppfostra, att föregå med gott exempel(helst alltid), att fixa alla vardagsrutiner kan vara jobbigt. Att ha ansvar för en annan individ och så mycket mer.

Men, det är underbart, härligt och fantastiskt med. Och fastän jag tappar tålamodet då barnen är tjuriga, arga och inte lyssnar är jag lycklig över att jag har dem. Ja, även de gånger jag vill slå mitt huvud i väggen av frustration och även de gånger jag vill köra seriemaraton i sängen och de vill något så trivialt som äta och umgås.

Just nu är det lite extra jobbigt att ha barn. Det är det alltid vid sjukdom och vid just magsjuka skapas en sådan oro. Kommer alla bli sjuka? När är risken att en blir sjuk över? Många tankar just nu. Två av fem personer i hushållet har fått och vi andra väntar nu med lite ångestblandade känslor.

Ska nu trycka i mig apelsinkrokant för jag kan tänka mig att det är relativt behagligt att spy upp, om jag skulle bli sjuk.

Begynnande pms, magsjuka och träning

Jag tror inte det finns något som kan dra ner stämningen i en familj så mycket som pms och magsjuka. Pms:en står givetvis jag för, men magsjukan är det E som drabbats av. Bara sådär hux flux så blev han dålig. Och det är ju alltid så med magsjuka, den kommer som en jävla överraskning en helst vill vara utan. Sitter just nu och förbereder mig mentalt på att bli sjuk. På att må illa och kräkas. Bara tanken på det ger mig vaga ångestkänslor. Blev för mycket av det förra året så jag slipper helst.

Jag tror även att det inte finns något äckligare än när det blir stopp i toaletten då barnet häller ut hinken med spya och toalettpapper.

Nu sitter jag här, nyser i ett och med en begynnande värk i höfter och rygg. Förkylning och mens på gång och har jag oflyt kan jag nog även lägga till magsjuka snart.

Och, just ja, jag tog mig faktiskt till gymmet igår. Hann nästan träna en timme innan E hörde av sig och ville ha hem mig. Önskar lite nu att jag hållit mig borta istället för hur mycket jag än älskar mina barn så är magsjuka vidrigt äckligt och det gör att jag inte riktigt kan vara den där stöttande mamman som stryker håret från pannan och håller i barnet när det kräks.

Jag vill mest ta fram vitpeppar och ett kors och skrika ”VIK HÄDAN CALICI!”

Nya möbler vs Magsjuka

Det en får lära sig när en har barn är att planer ibland går i stöpet. Som dagens storslagna planer på att göra av med pengar på Ikea.

Julian tyckte att detta var en bra dag att spy på. Så nu sitter vi här, en gravidillamående och en med trolig magsjuka. Livet leker. Hoppas det går över fort för lillkillen. Jobbigt med kräksjuka.

Tänkte först skicka iväg Christofer till Ikea ändå, men det känns halvtaskigt att kanske smitta ner mina syskon och pappa som skulle komma hit isf. Lite samvete har jag faktiskt.

Ser jag det från den ljusa sidan så har jag mer tid att plocka ur våra sovrum nu. Kände mig sjukt stressad i morse, men nu har det lättat. Positiva tankar gör detta lilla nederlag lättare. Och blir ingen fler sjuk kanske de kan åka och handla allt i helgen.

Jag är optimistisk.

 

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: