Ut med det gamla och in med det nya

Har många tankar om 2018. Tror och hoppas att det kommer bli ett riktigt bra år för oss.

Rensade just ur inkorgen på min email, socialfliken och kampanjfliken. Slängde omkring 15 000 mejl. Det om nåt borde ju vara en bra start på det nya året. Ut med det gamla och in med det nya. Jag är en sådan person som älskar att rensa och slänga saker och tillämpar ofta just begreppet ”Ut med det gamla och in med det nya”. Förr hade jag även den tanken angående förhållanden och såg aldrig hur jag någonsin skulle vilja vara tillsammans med någon längre än max 5 år. Längre än så kändes orimligt. Sedan insåg jag att förändringar inte är min grej så nu har Christofer och jag snart varit tillsammans i 10 år.

Under denna tid har vi: älskat, bråkat, bildat familj, flyttat, konverserat, sett konserter, firat födelsedagar och högtider, varit sjuka, rest, skrattat, kramats, hånglat, studerat, jobbat och mycket annat som hör livet till.

Nu hoppas jag att vi får många fler år tillsammans för livet känns mycket bättre tillsammans med dig, Christofer.

DSC_1892.JPG

Kärleken jag känner för denne man är stor.

Amsterdam

Om ett par veckor ska vi till Amsterdam, Christofer och jag. En hel helg tillsammans vilket känns fantastiskt bra. Något som drar ner det där fantastiska är dock att vi, av anledning jag ej kommer förtälja, flyger dit med olika plan. Jag anländer Schiphol kl 18 och Christofer 22. Detta gör mig nervös vilket innebär att jag måste ha en välstrukturerad plan för hur jag ska spendera timmarna i väntan på honom. Nej, jag tänker inte bege mig ut i Amsterdam på egen hand. Det känns alldeles för olustigt och obekvämt. Har således denna morgon studerat kartorna över flygplatsen väldigt noga och ska lära mig hitta till lämpligt öl/matställe där jag kan förtära mat och alkohol samt ta snygga selfies.Screenshot_20171105-113358.pngScreenshot_20171105-113437.pngOm jag nu bara klarar av flygresan utan ångest kommer vi ha en otrolig helg tillsammans. Planen är att besöka så många museum och ölhak vi hinner med, äta gott och enbart vara med varandra. Det blir nog en fin helg.

I mina tankar

För fem dagar sedan fick vi beskedet att Elian förlorat sin farmor i en bilolycka i Chile. Att veta att varken min son eller jag får träffa denna otroliga starka och kärleksfulla kvinna igen gör ont. Dagarna sedan beskedet har tankarna varit kaotiska och jag hittar inte orden. Att min son nu inte längre har möjlighet att träffa sin farmor igen, vilket var det enda han ville, gör mig så otroligt ledsen.

De senaste dagarna har vi pratat väldigt mycket om henne och fastän Elian inte träffat henne på flera år hoppas jag innerligt att han, genom mig, sin pappa och resten av släkten i Chile ska få lära känna henne fastän hon fysiskt inte längre finns med oss.

 

Ana Maria Marin Rossel,

Gracias por todo que usted hizo por mi. La llevaré en mi corazón hasta el final. Voy a cuidarle a su nieto y voy a luchar para que él tenga una vida llena de amor y felicidad.

Que en paz descanse ❤

Mina söner

När livet känns trögt och knarrigt stannar jag upp och tänker på mina fina söner. Vilken ynnest det är att få vara deras mamma. Hur rädd jag är att misslyckas i min uppfostran och hur glad jag blir då jag ser hur jag faktiskt klarar av det. Jag är otroligt stolt över mina grabbar och jag älskar dem mer än ord kan beskriva.

Jag är en mamma de kan prata med, en som lyssnar och ger råd när de behöver(även då de inte vill ha). Jag guidar dem så gott jag kan, lär dem saker även då de inte lyssnar. De måste inte alltid gilla mig, stundvis är jag en gnällig morsa, en dryg tjatande förälder som försöker lära sina barn rätt och fel, hur en uppför sig och vad som förväntas av dem i livet. Det kallas uppfostran.

Elian, min fina empatiske tonåring. Bästa storebrorsan till Julian och Herman. Killen som ständigt vill göra något, som alltid krupit efter väggarna då han suttit sysslolös. Killen med sunda värderingar och ett genuint intresse för vad som sker i världen.  Till humöret lika tjurig som sin mor. Sportkillen. Killen som behöver lära sig det här med att spara pengar och städa sitt rum. Killen vars plan är att bli egenföretagare. I augusti blir han 15 år. Dags för moppekort tydligen.

Julian, min vetgirige kloka grabb. Problemlösaren. Grabben som kommer ihåg allt, på gott och ont. Killen som ilsknar till när en säger något han redan vet. Killen som utan tvekan fördjupar sig i sådant han är intresserad av. Killen vars plan är att bli rymdforskare. Min älskade son som alltid undrar varför jag säger att jag älskar honom, det vet han ju redan.

Herman, min lilla buse. Klätterapan. Killen som ständigt hittar nya lösningar för att nå högre i hyllan. Killen som bygger torn, leker med bilar, sjunger och dansar. Killen som med sin envishet får som han vill eftersom mamman faller för krokodiltårarna. Lilla gosiga grabben som överöser oss med snorpussar. Älskade Herman vilket bra beslut att vi skaffade dig.

Älskade grabbar ni är det finaste jag åstadkommit.

Livet fortsätter

Det är märkligt och konstigt hur livet faktiskt har gått vidare idag. Hur det på många sätt är en vanlig lördag för oss här hemma, men ändå inte. Det är mer känslor. Jag kramar om mina barn lite extra och känner mig tacksam över att jag har min familj i trygghet. Jag känner tacksamhet över att Christofer inte jobbar i Stockholm längre. Tanken på att han kunde ha varit där är outhärdlig. Så nu tänker jag den inte mer.

Det senaste dygnet har tankarna ständigt vandrat till dem som aldrig kom hem. Till de som är skadade. Till de som sprang för sina liv. Till de som bevittnade detta fruktansvärda terrordåd. Till de som förgäves väntade på livstecken från sina anhöriga. Att detta har hänt är ofattbart. Sådan grymhet. Jag är så ledsen

Idag har dagen varit rörig. Julian började spy igen vilket ledde till en inställd eller uppskjuten Idreresa för Elian. Vi får se hur det blir.

Nu har Julian och jag kollat på ”Snuten i varuhuset” och skrattat. Elian spelar med sina vänner. Herman har busat och sover nu gott. Christofer är ute med vänner.

Livet fortsätter, men med en oro i själen.

Söndagsplaner

  • Brunch(pannkakor, bananer, bacon, bönor, pepperoni, ägg, kaffe och juice)
  • Lämna ungarna med farmor och åka till Stockholm
  • Checka in på hotellet
  • Skåla i bubbel
  • Mat, öl och match
  • Drive-By Truckers

Just nu är jag tämligen säker på att kommande dygn kommer vara underbart på alla vis. Möjligtvis kommer jag under något tillfälle känna mig lite stressad, men inte mer än så. Christofer och jag kommer ha många timmar att enbart ägna till varandra och det är härligt.

Känner mig ovanligt förväntansfull och nykär just nu.

 

Första dagen

Startar första dagen på det nya året med en rejäl förkylning. Detta skulle bli min sista arbetsdag innan studierna påbörjas, men det gick inte. Tog mig till jobbet i morse, men väl där gav jag upp och sjukanmälde mig. Återvände hem och sov i några timmar, precis vad min kropp behövde.

Nu kvällstid känns det lite bättre, men långtifrån bra. Känns väldigt skönt att jag är ledig veckan som kommer. Hinner bli frisk innan studierna drar igång.

Nyårsafton:

  • Lång arbetsdag(7:30-20:30)
  • Sjukt god mat
  • Härlig familj
  • Konversation om det gångna året
  • På spåret
  • Kärlek
  • Bubbel
  • Fyrverkerier på terrassen(vi kollade alltså)
  • Glada och pigga barn

Jag är lycklig som fått ännu ett år tillsammans med de fyra människor som driver mig till vansinne, stökar ner och är dåliga på att städa. Dessa fyra som jag älskar så ofantligt mycket.

Ser nu framemot att spendera 2017 med dem.