Här sitter jag och känner mig lite melankolisk..

Imorgon blir Herman ett år. Min lilla lilla bebis har helt plötsligt blivit stor. Ett år. Nu kommer vi inte längre räkna hans ålder i månader. Nej, jag är inte en sån som säger 15 , 18 eller 37 månader. Nu är det år och halvår som gäller.

Kalas blir det givetvis för Herman. Imorgon har vi drop-in hela dan och jag har bakat ett och annat som jag tror folk kommer gilla. Vi får se. Jag är bra på att baka till mina barns ettårsdagar, men sen blir det mest köpfika. Helt ärligt är jag ganska förtjust i att bara behöva öppna en förpackning och lägga upp på fat. Jag är lite smått bekväm av mig. Dessutom finns det mycket gott att köpa så att baka känns inte alltid viktigt.

På ettårsdagen ska Herman givetvis få smaka lite fika, men dock inga mängder. Han ska ju inte få magont och helst vill jag att han sover om natten. Kommer vaka som en hök över honom och allt folk så ingen ger honom nåt i smyg.

Nu ska jag dricka upp min öl och tänka på året som gått. Vilket otroligt härligt år det varit med världens gladaste gofis.

Han är en underbar unge, lille Herman Alf Edgar.

Älskade starka sjuåring

Igår avstod Julian från att åka på ett kompiskalas för att det skulle bli för stökigt, för många människor och för hög ljudnivå. Först sa han att han hade ont i magen och kanske skulle börja må illa, att han nog var sjuk och inte kunde åka. Men efter ett tag lyckades jag lirka ur honom den verkliga orsaken, det skulle bli för jobbigt. En kan ta för givet att alla barn tycker om det stoj som ett kalas innebär, men så är det verkligen inte. Jag vet att Julian tycker om att fira de som fyller år, men de senaste kalasen vi varit på har det tydligt märkts att han inte trivts p g a alla människor.

Jag är så otroligt stolt över att han, redan nu, kan sätta ord på sina känslor och att han vågar säga ifrån. Vi hade en riktigt bra konversation om detta, innan han skulle sova igår kväll, då jag påtalade att han ALDRIG ska göra något som inom honom inte känns bra, men även att han inte ska vara rädd att prova på nya saker även om det känns nervöst. Han frågade då om detta gäller när han ibland inte vill kramas och ja givetvis får han säga ifrån om han inte vill.

Jag vet att det är väldigt lätt att säga till barn att de ska ge kramar hit och kramar dit. Jag avskydde det när jag var liten och än idag har jag svårt när folk kommer för nära. Jag kramar endast de som står mig nära. Sådana där kalla hälsningskramar ger mig inget utom obehag.

Så säger Julian nej, att han inte vill kramas, lyssna. Det är faktiskt hans kropp och han har all rätt att säga nej.

Tankar om kommande kalas…

Snart är det dags för kalas här hemma igen. Herman blir ett år och det vill vi givetvis fira med familj och släkt(tack och lov är han för liten för kompiskalas).

Men… som vanligt när det kommer till kalas så fylls jag av en inre stress och oro. Allt som skall fixas, alla människor som kommer hit samtidigt, allt ljud. Jag har svårt för sådant och blir helt dränerad på energi.

Dessutom brukar det vara svårt att hitta en dag som passar ALLA.

I somras när vi skulle fira Julian tog vi hänsyn till när folk kunde eller inte och flyttade kalaset. Det kommer inte hända nu. Jag vill inte fira flera dagar, utan en dag med stök och stoj räcker. En fullspäckad dag innebär en hel dags återhämtning för mig, så kalas lördag och soffläge med pizza söndag.

Det blir en bra helg.

Helgen i punkter

Det är rörigt inom mig, så som det ofta blir efter några fullspäckade dagar. Helgen var hursomhelst väldigt intensiv, men bra:

  • Julian spelade sina allra första fotbollsmatcher. Väldigt stolta föräldrar tittade på. Storebror var med och coachade laget.
  • Insåg att Herman har tre nya tänder på väg. Snart har ugnen alltså 7 tänder att bitas med.
  • Trevligt besök(dock väldigt högljutt) av Simon, Matte och Josefine.
  • Sköna ensamma timmar hemma på söndagen då Christofer tog med sig sina söner och drog till Sandviken.
  • Kompis/kusinkalas för blivande sjuåringen.
  • Planerande av semesterresa söderut.
  • Avslutade med bubbel på terrassen och sedan GoT. Perfekt.

 

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: