Jag är så jävla trött på män

Ja, du läste rätt. Jag är trött på män.

Och inte lite trött på dem, jag är jävligt trött. Jag är trött på män och deras åsikter. Jag är trött på att män tar plats överallt. Jag är trött på män som inte inser när de gjort fel. Jag är trött på män som spelar martyrer och vänder allt till hur synd det är om dem.

Jag är trött på män som ska förklara för mig hur allt ligger till. Jag är trött på män som tar för sig av våra kroppar utan att ens förstå vad samtycke är. Jag är trött på män som skriker ”INTE ALLA MÄN” så fort en kvinna yttrar en feministisk åsikt. Jag är trött på män som kontrar med ”men jag har minsann blivit tafsad på av en kvinna”. Buhu synd om dig!

Jag är trött på män som tror att de är nån jävla gudagåva som förgyller kvinnors liv. Jag är trött på män som utnyttjar.

Jag är trött på män som inte kan ta ansvar. Jag är trött på män som inte delar på ansvaret hemma utan låter sin kvinna projektleda allt. Jag är trött på män och deras egoism. Jag är trött på män och deras beteende.

Jag är trött på att existera i skymundan.

LÅT EN KVINNA LEVA!

Kvinnan, projektledarskapet och mammarollen.

Varför är det nästan alltid vi kvinnor som tar på oss rollen som projektledare inom familjen? Det är vi kvinnor som organiserar och styr. Vi kvinnor som vet när barnen ska ha gympakläder med sig, när det är utflykt och när studiedagar och planeringsdagar infaller. Det är vi kvinnor som oftast har koll på vad som finns hemma i kyl och frys, vad vi kan äta till middag och när vi egentligen städade hemma senast. Behöver vi tvätta? Dammsuga? Dammtorka? Plocka undan saker? Vi registrerar sådant per automatik, en man? Not so much.

Om jag generaliserar? Givetvis, men det innebär inte att jag har fel. Däremot finns det inget som säger att män inte kan projektleda och ha koll på saker. Enligt mig är det enbart på grund av bekvämlighet. Varför ta ansvar och göra något som ändå bli gjort. Ibland ser jag män som ett gäng jättebebisar som inte klarar av någonting utan en kvinna vid sin sida. Det är så jävla tragiskt. Ännu värre är att vi är så många kvinnor som accepterar detta beteende hos våra män. Vi låter dem hållas. Vi fixar och planerar, styr och ställer. När de säger att de inte vet vad som ska göras eller att det ska städas skrattar vi bort det och säger ”typiskt män”. Vadå typiskt män? Män har ögon att se med precis som kvinnor. Skillnaden är att de medvetet väljer att blunda för det som skall göras för det blir gjort ändå. Vi curlar våra män. Vi går in i någon slags mammaroll och ser till att livet ska vara så lätt som möjligt för dem med den negativa effekten att vi själva blir sönderstressade och trötta. Hur skönt vore det inte att lämna över ansvaret, släppa tankarna på vem av barnen som ska ha matsäck eller gympakläder med sig och bara veta att ens partner fixar det ändå.

Så vad kan vi kvinnor göra? Vi måste ta ett steg tillbaka och helt enkelt inte göra allt hela tiden och ni MÄN, ni måste SKÄRPA TILL ER! Ta ansvar, ha koll på saker som sker, barnens aktiviteter och skolscheman, när det behövs städas och vad fattas egentligen i kylen. Gör saker på eget initiativ.

Inte alla män och bla bla bla intresserar mig föga. Ni är säkert många män som fixar och donar hemma, men ni är knappast i majoritet. För att vi ska nå ett jämställt samhälle krävs en förändring av detta beteende hos alla män. För en förändring måste ske, vi kvinnor ska för fasiken inte behöva vara mammor till våra män.