Jag är inte så arg som jag låter, eller jo kanske…

Och så kommer jag in i en sådan där svacka igen. Inte för att det märks så mycket utåt. C märker det garanterat för jag blir sur(eller surare kanske). Jag är faktiskt aldrig så glad av mig.

Ibland har jag träffat på människor som verkar genuint glada och lyckliga. De där som ser en mening med allt. Jag förstår mig inte på dem. Visst vore det ibland skönt att vara sådär härligt glad, men sedan tar pessimisten i mig över och tänker att människor som är genuint glada utåt är troligen genuint arga inåt.

Själv visar jag min arga sida utåt, för vem försöker jag lura egentligen. Jag kommer i alla fall sluta som en bitterfitta på ett äldreboende när den tiden kommer. Bitter över allt jag ville förändra i samhället, men som var omöjligt p g a män och det förbannade patriarkala samhället. Inte alla män och sådant? Jo alla män!

Och låt dig inte luras av detta blogginlägg, jag är rätt lycklig och jag har det bra tillsammans med mannen i mitt liv. Jag känner bara en sådan enorm ilska över saker och ting och jag önskar att fler kände samma sak. För det är först då en inser, förstår och blir arg som en vill förändra.

Utöver alla feministiska poddar jag lyssnar på, och alla tankar som cirkulerar i mitt huvud, studerar jag för fullt och jag klarar förhoppningsvis tentorna som väntar framöver.

Over and out!

Märkliga drömmar

De senaste veckorna har jag drömt märkliga drömmar. Konstiga drömmar, en del kan jag inte ens berätta om för de känns lite opassande. Oftast kommer dessa drömmar efter dagar då jag mått sjukt illa och spytt mycket(vilket iofs är var och varannan dag nu).

Händer alltför ofta att jag vaknar småirriterad eller smått svartsjuk över nåt som hänt i drömmen. Ja, jag vet att det är helt orimligt av mig att klandra någon eller vara arg på någon för nåt de gjort i MIN dröm och inte på riktigt.

Ni som känner mig vet dock att jag kan ha svårt att släppa saker som hänt även om de hände i en dröm. Drömmer jag att C gör något dumt mot mig tar det i regel halva dan innan jag släppt det. Helt obegripligt jag vet.

Han suckar djupt åt detta och förstår inte alls hur jag fungerar. Och ska jag vara helt ärlig förstår jag inte själv heller.

Den enda som jag vet förstår mig är storasyster, för hon är likadan. Eller har jag fel?

Jädra drömmar att sätta mig ur spel halva dagar.