Allmänt less.

Besök hos barnmorskan idag igen. Allt såg fint ut.

Men jag ville nästan gråta när hon gav mig en ny tid om två veckor och dessutom påminde om att jag måste boka en tid för ultraljud om jag inte fått innan den 9/10. Och det känns ju inte troligt.

Jag vill verkligen inte tillbaka dit igen. Jag orkar inte mer nu. Jag är så trött och less och hela livet känns blä. Månader och åter månader av illamående och diverse andra krämpor har dragit musten ur mig. Känner mig mest irriterad och allmänt less på allt och alla för tillfället. Har inte lust att göra nåt, inte umgås med folk, inte prata med nån. Vill helst bara vara för mig själv.

Hela familjen skulle må bra om jag fick föda snart, nu, helst igår.

Och som om det inte vore nog med allt vad graviditetskrämpor innebär så har även den förbenade vinterklådan satt in. Det drar ner humöret än mer.

Jag har verkligen haft tålamod att kämpa mig igenom denna graviditet, men nu börjar det tryta rejält.

Nu vill jag bara må bra igen. Nu vill jag ha mini här hos mig,  i mina armar.

Måendet är som en bergochdalbana

Mitt mående svänger verkligen hit och dit.

I förrgår hade jag en riktigt bra dag. Kände mig pigg och knappt illamående. Orkade med ett besök till barnmorskan, rensa ur mitt skåp på jobbet och hämta Julian.

Gårdagen var allt annat än bra. Jag kunde knappt äta, sjukt illamående, ont i höfterna och så oerhört trött. Verkligen en bottendag.

Nattsömnen ska vi inte ens prata om. Sover max 4 timmar per natt. Oftast mindre. Det är omöjligt att hitta en bekväm sovställning nu i slutet av graviditeten.

Men trots illamående och obefintligt med sömn lyckades jag på nåt sätt skriva en inköpslista och matlista för 6 dagar framåt. Känner mig riktigt duktig och ambitiös.

Denna morgon känns än så länge lovande. Så planen är att jag under eftermiddagen ska ta bussen själv till maxi och handla allt. Givetvis tar jag mig inte hem själv utan Christofer får hämta efter jobbet. Men jag ser så mycket framemot att få strosa omkring i affären själv. Det var längesen.

Kommande 6 middagar:

  • Enchiladas
  • Grillad kyckling, ugnsstekta rotfrukter & tzatziki
  • Lasagne
  • Laxpasta
  • Pannbiff & potatis
  • Stuvade makaroner & köttbullar

Skönt att ha middagarna planerade för att komma på nåt varje dag är stressigt och jobbigt.

Kan inte denna dag bara ta slut så jag får vakna till en bättre…

Vaknar till en dag som mest känns blä och fy. Till ett barn som varken lyssnar eller bryr sig om vad jag säger. Till höfter som värker hur jag än sitter, ligger eller står. Till en diskbänk fylld av disk. Till soppåsar och annan skit i hallen som måste slängas. Till för få flyttkartonger för att känna mig effektiv. Till ett djävulskt illamående och ingen aptit. Till en kropp som inte orkar något. Till en inre stress som ständigt påminner mig om allt som borde göras innan flytten.

Känner mig totalt uppgiven idag.

Och jag har inte tid med sådana här dagar.

Det går framåt…

Nu har det gått 17+ veckor av graviditeten. Illamåendet består,  men tack och lov inte lika outhärdligt som för ett tag sen. Äter två olika tabletter mot illamående och de hjälper. Spyr gör jag nästan dagligen och jag har fått vätskepåfyllning på sjukhuset ett tiotal gånger nu. Utan dessa droppturer hade jag inte klarat av detta.

Var in senast i fredags för dropp, koll av saltbalansen i kroppen, mini och moderkaka. Saltbalansen var sådär.  Lågt natrium och kaliumvärde. Blir nog en till koll snart.
Har dessutom rejäla blödningar till och från som beror på moderkakans läge samt det faktum att mini sparkade hejvilt på den när vi kollade.
Allt ser som tur är ändå fint ut och mini växer som hen ska.  Förhoppningsvis flyttar moderkakan på sig och hamnar längre upp snart. 

Nästa vecka ska vi på rutinultraljudet. Ser framemot det eftersom de då kommer kolla allt extra noga.

Som läget är nu har jag fått order av läkaren att ta det lugnt, vila mycket, inte lyfta tungt och äta mycket bananer. 😛

Undrar när jag kan jobba igen. Ser inte alltför lovande ut.

Måndag…

Vaknade i morse illamående och halvirriterad på det faktum att min medicin mot illamående tog slut igår. Kände inte alls för att lämna hemmet än mindre åka iväg på KBT:n.

Men jag gjorde det naturligtvis och glad är jag för det. Den timmes långa sessionen gav mig ny energi och jag fick upp ögonen för en del nytt och en del jag redan visste, men inte tänkt på. Så bra. Har mycket att läsa och reflektera över nu.

Mer om det sen, när jag fått ordning på kaoset inom mig.

Efter KBT:n blev det sushilunch och sedan ett besök hos mor. Har inte orkat hälsa på henne på väldigt länge p g a måendet. Sådana här gånger är det tur att jag har så många syskon. Alltid nån som är där.

Nej, nu måste jag vila en stund innan det blir en tur till apoteket och diverse andra ärenden.

Första turen för mig  i bilen vi numer äger. Så jäkla skönt.

Det här med att ha ett jäkligt bra luktsinne…

Jag är extremt känslig för lukter av alla dess slag. Inget undgår min näsa, tyvärr.

Känner direkt hemma om det luktar instängt, om soporna stått aningens för länge, om avloppet behöver rensas eller om någon kär familjemedlem behöver duscha omgående. Att jag klarar av att jobba med det jag gör är enbart för att jag lärt mig att ”stänga av”. Klarar av att ta reda på nästan vad som helst, lägga om illaluktande sår och ta reda på diverse kroppsvätskor. Men det är på jobbet. Luktar det illa hemma blir jag irriterad och kan inte slappna av förrän jag hittat källan till problemet.

Detta är något som alltid är jobbigt. Nu under graviditeten är det nästan olidligt. Hur kan det lukta så otroligt mycket ÖVERALLT?!? Åkte buss till sjukhuset häromdagen, människor luktar verkligen inte gott. Antingen luktar de för mycket av parfym eller oduschat. Och vi ska inte tala om folks andedräkter, pratar helst med människor på säkert avstånd. Att åka buss står inte högst upp på min lista nu. Har blivit lite bortskämd då Christofer oftast haft sin mammas bil och skjutsat mig till sjukhuset då jag behövt dit. Snart nog har vi dock en egen bil vilket gör allt lite lättare.

Mitt i allt detta detta jobbiga är jag lite glad över att vara sjukskriven. Med mitt illamående skulle jag garanterat inte klara av lukterna på jobbet nu. Hoppas innerligt att det ger med sig så livet blir drägligt fram tills att mini är redo för livet utanför.

Nu ska jag försöka fixa lite frukost utan att känna lukten från kylskåpet. Alltid en utmaning.

 

Jag är inte så tapper…

Redan när vi började prata om ett till barn visste jag vad jag gav mig in på. Och jag har absolut känt mig väldigt redo för ett barn till. Vi har känt oss redo.

Men när verkligheten slog emot mig med illamående utan dess like, kräkningar dagligen och flera turer till sjukhuset för att fylla på vätskebehovet med dropp, kände jag mig inte lika tapper längre. Jag känner mig inte lika tapper längre.

Jag har nu varit hemma och sjukskriven i 3 veckor och jag ser ingen möjlighet att kunna gå tillbaka till jobbet än på ett tag. Jag är helt slut i kroppen, kan knappt äta och sover dåligt.

För de flesta vänder måendet och blir bättre efter graviditetsvecka 12. Så har inte fallet varit för mig vid mina två andra graviditeter och det ser inte ut att vara så nu heller. Jag är extremt känslig för hormoner, inte ens hormonspiral fungerade bra. Jag mår illa av minsta lilla förändring i kroppen. Som när jag ska ha mens, mår sjukt illa då med och kräks även då ibland. Det som gör det drägligt då är vin & choklad, men kan inte riktigt dricka vin nu. Har dock ett glas samarin i handen och vi kan låtsas att det är likvärdigt.

Mitt i allt detta illamående är jag otroligt lycklig. Livet är precis som det ska vara.

Nu håller jag tummar och tår för att jag ska slippa fler sjukhussvängar.

Orkeslös och illamående

Det är banne mig obegripligt att lille mini på ca 5 cm ska få mig att må så här dåligt. Vill spy hela tiden och är ständigt yr. Och hur mycket jag än var medveten om att det var detta som väntade, kan en inte förbereda sig helt. Ångrar inte för en sekund att jag/vi satt mig i denna situation. Är otroligt lycklig och vill inte ändra på något.

Men ventilera och klaga måste jag göra. Annars står jag inte ut. Att bara sitta hemma och inte orka någonting driver mig till vansinne. Enkla saker som att hänga tvätt eller diska suger all kraft ur mig. Jag hoppas innerligt att det vänder snart så jag får tillbaka mer styrka. Jag vill orka göra saker. Jag vill inte vara sjukskriven, men just nu finns inget annat alternativ.

Dessutom var jag naiv nog och beställde hemvaror från Ica idag. Tänkte att det orkar jag ju plocka upp. Det har nu tagit mig ca 2,5 h och jag är inte klar än. Det är betydligt jobbigare än jag trodde att plocka upp varor för 3000. Nästa gång ska jag se till att få leveransen när C är hemma. Bättre så.

Är så innerligt tacksam över att jag har Christofer. Utan honom skulle denna tid vara olidlig.

 

Livet just nu

Efter två riktigt bra dagar avslutade jag, dumt nog, gårdagen med massor av kräkningar och började denna lika. Just nu har det lugnat ner sig och jag hoppas att dagen vänder till det bättre. Jag vill så gärna må bra och orka saker.

Dessutom skulle jag vilja fixa med sovrummen, har inte tid att vara sängliggande.

Nu ska jag dock förbereda mig mentalt för det jobbiga idag, måste nog väga mig. Gillar inte det alls.

På återseende!

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: