Vägen till en akademisk utbildning

Nu har jag läst och blivit godkänd i fyra kurser på universitetsnivå.

Föga anade jag för några år sedan att mitt liv skulle ta denna vändning. I alldeles för många år gick jag omkring och kände mig misslyckad som inte fixat att ta studenten som alla andra ”normala” människor. Dessa år av destruktiva tankar och känslor var onödiga. Om jag kunde gå tillbaka och krama och mig själv och säga alla de där peppande orden jag hade behövt höra för att våga skulle jag. Men det går inte. I många år gick jag omkring och önskade att jag vore lite smartare, jag önskade att jag skulle ha det som krävdes för att fixa gymnasiebetygen. Längre än så tänkte jag inte eftersom tanken på att studera på högre nivå var främmande och otänkbar för mig. Det var för alla andra, men inte för mig.

När jag sedan fick nys om att en folkhögskola hade öppnat i Gävle sökte jag dit. Tre terminer tillbringade jag där innan jag äntligen hade mitt efterlängtade gymnasiebetyg. Under de tre terminerna lärde jag mig mycket om mig själv och jag insåg varför det inte fungerat att studera tidigare. Det var inte mig det var fel på, det var studieformen och en del andra saker som gjorde det svårt för mig. Med större självkänsla än på länge stod jag där i juni 2018 med en avklarad gymnasieexamen. Känslan var obeskrivlig, glädjen och lyckan. Jag var inte misslyckad.

Sommaren var en enda lång väntan på antagningsbesked från de högskolor/universitet jag sökt in på. Oron var påtaglig och jag var långt ifrån säker på att jag skulle komma in. När antagningsbeskedet sedan kom låg jag som reserv på mitt förstahandsval, men jag hade kommit in på en utbildning vid Karlstad Universitet. Jag tackade jag till den jag kommit in på och nu läser jag ”IT, affärssystem och projektledning”. Det är inte lätt alla gånger, men jag älskar verkligen livet som student. Det är stundvis stressigt och frustrerande, men mest av allt är det roligt. Jag suger åt mig kunskap som en svamp och äntligen efter alla dessa år börjar osäkerheten och alla destruktiva känslor att släppa. Jag är inte misslyckad och jag är smartare än jag trodde. Jag grämer mig inte längre över det jag inte fixade förr utan nu klappar jag mig själv på axeln och känner mig stolt över hur långt jag kommit.

I CAN DO IT!

Från Brunnsvik och vidare

November 2016, samma dag jag skulle tillbaka till jobbet, efter ett år och åtta månader hemma, skickade jag in ansökan till Brunnsvik folkhögskola. Kände mig smått desperat av ångest inför att behöva fortsätta arbeta på samma arbetsplats som innan Herman föddes. Veckorna gick och då jag sedan fick besked att jag kommit in öppnades en helt ny värld för mig.

Under tiden på Brunnsvik har min självkänsla stärkts. Tillsammans med mentorerna och alla andra deltagare har jag utvecklats enormt. Jag tror mer på mig själv nu och jag ger inte upp utan att ha försökt. Jag gör mitt bästa. Jag har många gånger varit för hård mot mig själv, jag vill klara av allt till perfektion, men det är något jag försöker släppa. Ibland i alla fall. Jag känner mig inte längre som världens okunnigaste person. Jag är smartare än jag trodde, men inte så smart som jag vill vara. Jag bär med mig väldigt mycket fint från de tre terminer jag gick där, mest av allt kommer jag sakna gemenskapen. Känslan av att kunna vara sig själv till fullo och ändå passa in. Det är en härlig känsla.

Jag kommer sakna detta ställe, men nu är det dags för nästa äventyr.

Igår fick jag bekräftat att jag verkligen är behörig till de universitetsprogram jag sökt till hösten. Detta är för mig sjukt stort. Jag har tagit mig längre än jag någonsin trodde. Äntligen har jag det som krävs för att kunna läsa på högskola eller universitet. Jag finner inga ord, vet enbart att jag är utomordentligt stolt över mig själv. Nu väntar några veckor av ovisshet och ångest innan antagningsbeskedet kommer och jag får klart för mig vad jag ska göra i höst och möjligtvis tre år framåt. Heja mig!

 

 

 

 

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: