7-års kärlek

I maj är det 15 år sedan vi hånglade upp varandra på ett dansgolv.

Idag är det 7 år sedan jag drog med Christofer hem efter en utekväll.

8 år tog det för oss att hitta kärleken.

Under dessa 7 år har vi älskat, skrattat, diskuterat, bildat familj, bråkat, tvivlat, studerat, arbetat, glidit isär, hittat tillbaka och till slut kommit till ro med att vi hör ihop. Vi vill möta livet  tillsammans.

Det är kärlek.

Spanien2010 200

Nu räcker det med frånvaro

Jag är för allt vad heter egentid i förhållanden. Jag tycker mycket om att vara ensam och att göra saker på egen hand. Jag känner inte något behov av att alltid vara med C, även om jag givetvis älskar att spendera tid med honom.

Skönt nog är vi lika där och således har vi nog båda haft en riktigt bra och härlig helg på varsitt håll.

Men nu tycker jag att det räcker med egentid.

Nu vill jag att han kommer hem igen så vi kan kramas i soffan framför ett par avsnitt av Game of thrones.

 

 

Terapi 2

Var iväg på terapibesök nummer två idag. Väldigt givande. Har tio besök inplanerade sedan kommer jag att vara… frisk.

Ehm, skoja bara. Det krävs betydligt mer än så. Men efter tio besök får jag gå vidare till nästa steg och vilket det är tar vi då.

Under dagens besök  rörde vi om lite i det dåliga förhållandet. Jämförde det med det jag lever i nu o s v. Jobbigt, men ack så behövligt. Det är verkligen väldigt skönt att prata med en utomstående.

Och som hen sa: ”Du har ett sådant logiskt tänk Anna. Du vet precis varför du reagerar och agerar som du gör och vad du kan göra åt saken. Nu måste du bara lära dig det.”

Jo, det är ju det. Jag måste lära mig. Lära mig att inte reagera som jag gör i vissa situationer. Att inte få panik, ångest och känna mig instängd. Att inte känna ”hellre fly än illa fäkta”.

Men hur vet jag inte. Ibland känns de totalt jäkla omöjligt.

Men jag ska klara det. Jag vill må bra och jag vill bearbeta och komma över det som hände då för många år sedan.

 

 

Hur allt började…

Ibland händer det att C & jag får frågan: Hur träffades ni?

Ehhh, menar du denna gång eller första?

Vi sågs första gången i slutet på -99 då jag och 2 vänner klev på en buss för att ta oss ner till Gävles(på den tiden) metropol la salsa. Där satt han med några av brorsans kompisar. Kanske var även brorsan med. Vem kommer ihåg sådana petitesser.Våra blickar möttes och det pirrade till ordentligt i magen. Kommer inte riktigt ihåg vad som hände mer, bara att nån sa att jag var Simons syster.

I Maj 2000 hade jag fest i min lägenhet och passade då på att bjuda hem brorsan med den förhoppningen att han skulle ta C med sig. Det gjorde han. Glädjen var stor. Jag fick visa vilken oerhört bra musik jag lyssnar på och även bjuda på en god whisky. Vi stack ut på krogen och hånglade på dansgolvet. Sedan tog jag med honom hem.

Men det fungerade inte då. Jag tyckte att han var för ung och själv ville jag inte ha ett förhållande. Allt rann ut i sanden och det enda jag hörde om honom åren som kom var att han träffat en tjej och att de skulle flytta ihop och att han spelade poker. Det där med tjejen stack i ögonen på mig. Själv hade jag träffat nån, gift mig, fått barn och skilt mig. Men ändock, jag ville inte att HAN skulle träffa någon annan.

Åren gick…

Sedan kom då den där lördagen i april år 2008.

En lördag då brorsan bestämt sig för att ha lite fest hemma med tacos och musikintrotävling. Och som på beställning blev C av med sitt boende i Stockholm(tack för det, du oberäkneliga kvinna) i samma veva och befann sig i Gävletrakten. När jag klev innanför dörren i Simons lilla etta satt han där oerhört skäggig och finare än någonsin. Sedan pratade vi och flirtade hela kvällen. Vi var båda singlar. Han åt tacos på sitt obegripliga sätt och jag sprätte sönder en bläckpenna i ansiktet på honom. Kärlek från första stund typ.

Och nu sitter vi här, 6 år senare och är en familj med två barn och ett vardagsliv likt de flestas.

Kämpigt har det varit. Jäkligt jobbigt i perioder.

Men nu är det vi.

Älskar dig så Christofer!

 

Edit: Måste tillägga att detta är min version. Hur Christofers ser ut, vet jag ej.

 

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: