Ut med det gamla och in med det nya

Har många tankar om 2018. Tror och hoppas att det kommer bli ett riktigt bra år för oss.

Rensade just ur inkorgen på min email, socialfliken och kampanjfliken. Slängde omkring 15 000 mejl. Det om nåt borde ju vara en bra start på det nya året. Ut med det gamla och in med det nya. Jag är en sådan person som älskar att rensa och slänga saker och tillämpar ofta just begreppet ”Ut med det gamla och in med det nya”. Förr hade jag även den tanken angående förhållanden och såg aldrig hur jag någonsin skulle vilja vara tillsammans med någon längre än max 5 år. Längre än så kändes orimligt. Sedan insåg jag att förändringar inte är min grej så nu har Christofer och jag snart varit tillsammans i 10 år.

Under denna tid har vi: älskat, bråkat, bildat familj, flyttat, konverserat, sett konserter, firat födelsedagar och högtider, varit sjuka, rest, skrattat, kramats, hånglat, studerat, jobbat och mycket annat som hör livet till.

Nu hoppas jag att vi får många fler år tillsammans för livet känns mycket bättre tillsammans med dig, Christofer.

DSC_1892.JPG

Kärleken jag känner för denne man är stor.

Rastlös inför alla förändringar

Somnade igår med en oerhörd rastlös känsla i kroppen. Vaknade i morse med samma känsla kvar. Det måste vara flytten som spökar. Flytten och bytet av förskola för Herman. Min kropp reagerar alltid konstigt då det är stora förändringar i görningen och att byta boende samt förskola är stora händelser. Inom mig vet jag att allt kommer att gå bra och bli bra, men just nu är jag nervös. Och mitt i allt detta som sker ska jag även försöka fokusera på studierna. Skolan körde igång i måndags och snart sitter jag mest troligt med en hel del uppgifter att göra. Känns väldigt roligt.

Imorgon är det sista dagen på Rostock för Herman och det känns vemodigt. Rostock är en väldigt bra förskola med helt fantastiska pedagoger. Vi kommer sakna dem. Nu ska jag dock tillåta mig själv att gå vidare, blicka framåt och jag har alla förhoppningar om att den nya förskolan ska bli lika bra.

Idag vankas det firande för en av barnens kusiner, sedan lite grillat med brorsan. Det kommer bli en bra dag och givetvis kommer jag även hinna packa en del. Snart är allt vi äger nerpackat i kartonger. Känns sjukt jäkla bra.

Nu ska jag ha lite bättre koll på Herman. Han är överallt, på dammsugaren, på stolar, på bord och fönsterbräda. Ungen är vild och inte alltid den bästa medhjälpare när en flyttpackar.

Ny förskola

Då vi fick veta att lägenheten på Gävle Strand blir vår trodde jag inte att det skulle bli aktuellt med förskolebyte för Herman. Visst slog tanken mig att det vore toppen om han gick där på Gävle Strand, vars förskola är riktigt fin, men jag var övertygad om att det inte skulle finnas plats så jag tänkte inte mer på det.

Men så ringde Christofer kommunen och fick beskedet att plats finns nu. Nu, vilket innebär snabbt beslut. Snabba beslut är allt annat än min grej. Första timmarna efter beskedet mådde jag riktigt dåligt. Att byta förskola för min lillplutt kändes bara jobbigt och omständigt, men så börjde jag tänka på de positiva aspekterna med ett byte och så smått infann sig en positiv känsla i min kropp.

Placeringserbjudandet damp ner i brevlådan i fredags och han får börja den 29/8. Givetvis kommer vi byta, allt annat vore dumt. Det kommer underlätta grymt mycket att ha nära då jag lämnar honom om morgnarna och möjligheten för honom att så småningom få vänner i området där vi bor ökar. Bra bra. Jag är övertygad om att bytet kommer gå bra för Herman(och mig).

Detta innebär att han endast kommer att gå 9 dagar till på Rostock. Det känns i hjärtat för jag/vi är så nöjda med den förskolan och pedagogerna ❤ Det har varit en fin rolig och lärorik tid för Herman där, men nu ser vi framåt mot nya förskoleäventyr på en annan plats.

_20170811_171726

 

Pmds-behandling, förändringar och flyttlådor

Äntligen kom dagen med läkarbesöket angående eventuell pmds. Träffade en väldigt bra läkare, han lyssnade och förstod. Kanske hjälpte det även lite att han, fysiskt, påminde mig om C, stor och skäggig. Vi diskuterade olika behandlingsmetoder, varav de vanligaste är p-piller eller ssri-preparat. Då p-piller är uteslutet i mitt fall p g a att min kropp inte tål hormoner blir det ssri-preparat. Vid nästa period med dåligt mående(ägglossning till mens) ska jag äta dessa piller. Skulle det i längden visa sig att jag får för många biverkningar av att endast äta dem 10 dagar i månaden(för mycket av och på) kan det vara aktuellt att äta dem hela tiden. Jag hoppas innerligt att det inte behövs. Håller tummar och tår för en positiv förändring nu.

I de perioder då jag mår dåligt lyssnar jag mycket på denna låt. Älskar den.

Apropå positiva förändringar förresten, flytten!!! Nu när jag äntligen är sommarledig har jag börjat packa lite smått. Älskar detta. För varje pinal som läggs ner, för varje låda som stängs igen känner jag mig mer och mer färdig med denna lägenhet. Detta känns nu som ett tillfälligt hem. Jag störs inte av att det är stökigt utan jag har, så gott som, förlikat mig med att det är såhär under tiden en förbereder för flytt. Flyttlådorna stör mig inte…än.

Jag är redo att dra vidare. Jag är redo för förändring.

 

Förändringar och oväntade planer

Jag har ibland så otroligt svårt för förändringar. När andra(familjemedlemmar) vill vara spontana eller bara glömmer att delge mig planerna för kvällen rasar min värld och allt känns kaotiskt inom mig. Som igår då vi kom fram till Sandviken och det plötsligt blev tal om att gå ut och ta en öl på nån pub där. Visst anser jag att barnen kan följa med ut på pub en sväng, men just igår då Julian var halvtrilskig och Herman lite småkrasslig med sin öroninflammation kändes det som en väldigt dum idé så jag och stannade hemma med barnen. C gick iväg själv med sin far, inget de led av egentligen.

Senare på kvällen skulle sambon plötsligt ut och träffa vänner. Även sådana spontana saker känns jobbigt. Inte för att jag egentligen ville att han skulle vara hemma eller att jag missunnar honom chansen att träffa sina vänner, men jag hade inte förberett mig på att bli ensam. Sedan när han gått var det ändå ganska skönt för jag var skittrött och inte sällskapssugen alls.

Idag hoppas jag på en dag utan oplanerade överraskningar.

 

 

5 pass kvar

Tankarna far hit och dit och det är svårt att sätta ord på alla känslor inombords.

Idag inleddes sista arbetsveckan för mig. Nu är det endast 5 pass kvar innan jag går på en veckas ledighet och sedan vidare till studier. Märkligt.

Jag är otroligt förväntansfull och så nervös. Att göra en sådan här förändring är en stor sak för mig och det kommer ta tid innan det känns riktigt bra. Innan jag känner mig trygg i allt det nya, innan jag känner mig lugn med alla nya människor omkring mig. Jag gillar inte att träffa nya människor.

Herregud, många gånger gillar jag inte ens människor.

Från jobb till plugg

Igår fick jag hem antagningsbeskedet från folkhögskolan och jag kan knappt tro det. Jag ska bli student igen. Jag ska lära mig saker. Jag har längtat och drömt om detta så länge, att klara av skolan, att skaffa mig en utbildning. Jag vill bli nåt, kämpa för nåt och känna att jag i alla fall lyckats med nåt i livet(barnen inte inräknade). Jag vill ha ett arbete med högre lön och bättre arbetsvillkor. Jag vill inte slita ut mig dag och kväll, vardag som helg.

Nu kommer jag räkna ner jobbdagarna då det inte återstår många alls.

Den 9/1 börjar mitt nya liv som studerande och nu ser jag framemot 1,5 år på folkhögskola för att sen söka vidare till högskolan.

Detta kommer bli tufft, men så jävla kul.

Varför välling när en kan få ersättning…

Tänkte att Herman nu skulle få börja med lite havrevälling. Han är ju ändå 6 månader och eftersom han vaknar så hungrig mitt i natten kanske det vore bra med välling. Det borde mätta lite mer än ersättningen. Fick en provpåse häromdagen så jag blandade i ordning den och satte mig för att ha en mysig matstund med lillkillen.

Men nej, ungen ratade vällingen. Han ville inte alls ha den utan blev ledsen och klagade. Så jag gav upp och fixade en flaska ersättning. Den tömde han direkt och somnade i min famn.

Detta med förändringar verkar inte vara Hermans grej.

Att han just nu är både snorig och febrig kan ju vara en bidragande orsak till att det inte gick. Hade jag bara tänkt till så hade jag inte testat ny vällingsort när bebis är lite småsjuk. Dömt att misslyckas.

img_20160412_144123.jpgFebrig liten ostkrok

Nya tag när han är kry igen.

Nu hoppas jag att han får sova inatt och vaknar piggare. Imorgon är det dags för halvårsbesöket på BVC. Det ser vi framemot, både Herman och jag.

Endast jag vet om det dock.

Förändringar, studier, arbete och en enda röra.

Sedan jag, för lite mer än ett år sedan, blev sjukskriven från jobbet har så mycket förändrats på min arbetsplats att jag får ont i magen av tanken på att börja jobba igen. Jag vet verkligen inte om jag kommer att trivas längre. Chefer har slutat och nya börjat, kollegor dragit vidare till nya arbetsplatser och själv ska jag börja jobba på en annan avdelning. Det blir säkert bra och jag vänjer mig nog fort vid det nya.

Men… det känns lite jobbigt. Jag är inte överförtjust i förändringar, men jag vet och förstår att de kan vara nödvändiga och väldigt bra ibland.

Just nu känns det mesta rörigt inom mig p g a andra saker och att då inte veta vad som väntar på jobbet stressar mig.

Sedan är det ju detta med studier och möjligheten till annat slags jobb. Vad vill jag egentligen? Jag vill så gärna utbilda mig, men mesta delen av tiden känner jag mig totalt oduglig och korkad. Som att det inte är någon idé att försöka för det skulle ändå gå åt helsike.

Kollar nu möjligheten till distansstudier och det finns många vägar att gå. Jag kan själv plocka ihop de kurser jag vill läsa och på så vis få ihop till behörighet. Men… det känns rörigt. Helst skulle jag vilja läsa en färdig utbildning på 1-3 år som ger behörighet till högskola. Jag vill inte behöva söka kurs efter kurs utan skulle föredra om det var ett färdigt program. Allt för att det inte skall kännas kaotiskt inom mig.

Kan vara så att en Behörighetsgivande allmän distansutbildning på en folkhögskola kan vara nåt för mig….

Vi får se.

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: