Nästa år kan ni ju strunta i att gratulera mig…

Idag vaknade jag med den känslan jag brukar ha efter några intensiva dagar, som när vi haft mycket besök eller varit hemifrån en hel del. Det är märkligt för det enda som hänt denna korta skolvecka är att jag fyllt år, blivit grattad och firad av familjen på restaurang. Antar att alla gratulationer jag svarade på dränerade mig på energi. Jag är beyond trött just nu. Inte anade jag att det kunde vara så jobbigt att fylla år.

Och Christofer drog iväg till annan stad där han ska nördsnacka och förtära alkohol i några dagar. Roligt för honom och just nu känns det helt ok att vara ensam hemma med barnen. Jag har en del studier att sysselsätta mig med så det kommer inte gå någon nöd på mig precis. Ikväll kommer dessutom en av systrarna och hälsar på. Trevligt. Har t o m lyckats fixa en flaska vin nu. Skönt, för att umgås utan alkohol är inte vår grej. Jag är inte ens säker på att vi gillar varandra utan(jag skämtar).

På söndag är det morsdag och jag hoppas lite att jag blir uppvaktad på nåt vis. En blomma, lite choklad eller nåt. Ska bearbeta barnen väl återstående dagar.

Nu ska vi käka lite sushi och senare blir det marängsviss. Ser redan det positiva med att sambon är borta(ingen som tar av min sviss).

 

Herman

Igår fyllde vår Herman sitt första år.

Herman är utan tvekan världens gladaste ettåring. Han har alltid ett skratt nära och är full av energi och bus. Han är envis som en tok och ger denna mamma än mer gråa hår. Glädjen han tillför i vårt liv är stor.

dsc_2378.jpg

Kommande vecka är sista veckan hemma för honom, sedan börjar inskolning på förskola och en ny tid i livet tar sin början. Spännande, roligt och nervöst.

Vi ser framemot allt nytt som kommer!

Sjuåringen

Idag har vi firat världens bästa sjuåring.

Nu skulle jag kunna skriva något om hur fort tiden går och hur jag inte kan förstå att han blivit så stor, men nej. Det känns som han alltid funnits hos oss och när han kommer med sina frågor och funderingar förstår jag inte att han endast är sju år. Han är så klok och vetgirig. Jag älskar det hos honom.

20160609_230320

Födelsedagen började med att Julian själv kom upp och frågade hur länge han skulle behöva vänta. Grabben hade tydligen vaknat väldigt tidigt och sedan tröttnat på oss som aldrig kom och sjöng.

Kraven han hade inför födelsedagen var:

  • Frukost på sängen i form av munkar. Helst likadan som de han åt på Cypern.
  • Sång på svenska, engelska och spanska.
  • Marsipantårta
  • Lego Marvel Avengers. Fick han inte det skulle han gråta.

Munkar köpte Christofer på Dunkin’ Donuts och var supergoda. Dock inte lika bra som på Cypern tydligen. Sång blev på svenska. Marsipantårta fick han. En bit åt han upp och en tappade han på golvet. Spelet fick han så inget gråtkalas.

Dessutom fick han en superfin cykel av sin farmor, farfar & co och cykelhjälm av faster. Av morbror Matte och Josefine fick han fotbollskläder. Perfekt.

Dagen blev så bra och en mycket nöjd sjuåring somnade alldeles försent.

Att fylla år del 2

Det var med blandade känslor jag fyllde år denna vecka. Jag ville liksom inte för:

  • Julian är på Cypern och att fira utan min coola, snart sjuåriga, grabb kändes inte lika kul
  • Elian tränade som vanligt
  • Christofer var tvungen att gå ut och käka med Mattecentrumvolontärerna(vilket i sig är skitbra), men varför på min födelsedag. Varför?
  • Så… det var Herman och jag hela dagen. Och Herman är ju söt och så, men inte ens ett grattis fick han fram.

Hursomhelst, födelsedagen blev mycket bra mot kvällen då Christofer kommit hem igen. Vi öppnade en flaska champagne, kollade på GoT, Seinfeld och snackade. Present fick jag i form av att jag kan boka en tatueringstid efter sommaren och det är något jag ser så mycket framemot. Dags att göra andra armen.

Att sedan Herman sov i egen säng gjorde födelsedagen bara bättre.

Nu är jag alltså 37 på riktigt, men jag känner mig varken klokare eller äldre.

Bara som den vanliga Anna och det i sig är riktigt bra.

Att fylla år…

Jag tycker om att fylla år men…

har inte varit överdrivet förtjust i att bli äldre. Efter 35 har jag dock funnit att även det har sin charm. Jag känner mig mycket lugnare nu än för 15 år sedan och jag skulle verkligen inte vilja vara 20 igen. Inte med den osäkerheten och rastlösheten jag kände då.

Livet är så mycket bättre nu. Det finns fortfarande saker jag vill göra. Saker jag vill förändra. Sakta men säkert tar jag mig dit jag vill.

Om 8 dagar blir jag 37 och allt känns som det ska. Mitt liv är riktigt bra. Jag är precis där jag vill vara.

Med Christofer, våra söner och all kärlek.

Jag har det fint.

Lördag och 35

Firade min 35:e födelsedag i lördags. Månaderna innan har jag haft ångest över att fylla 35. Många frågor har jag ställt mig:

  • Hur kan åren gå så snabbt?
  • Har jag verkligen varit vid medvetande alla år?
  • Är jag mamma till en blivande 12-åring?
  • Varför har jag inte gjort något vettigt av mitt liv?
  • När kommer jag känna mig vuxen på riktigt?
  • Går åren snabbare efter 35?
  • Är det försent att börja studera igen?
  • Och är jag smartare än en femteklassare?

Nu har jag fyllt och känner mig plötsligt…yngre! Det var inte så hemskt att bli 35. Skönt, för nu kan jag fokusera på annat. Som engelska t ex. Och på att bli fri från astman som kom som ett brev på posten.

Och.. lördagens fest var hellyckad. Jag är så nöjd. Många timmar blev det med syskon, respektive, en hel drös med kusiner och andra nära & kära.

 

wpid-wp-1401217323258.jpeg

Tack alla ni för fina presenter och för en underbar dag och kväll.

Ser framemot att shoppa loss så fort astman är under kontroll.

 

 

 

 

 

Stressad…. Vem? Jag?

Jag vill så gärna vara en lugn och sansad person som kan låta andra hjälpa till. En person som inte måste ha kontroll på allt. En som vågar lita på andra. Jag önskar att jag kunde inse att ensam inte är starkast.

Det skulle hjälpa mitt stressade tillstånd just nu.

Istället har jag en klump i magen och ångest över att:

  • hinna fixa inköpslistan
  • hinna handla allt
  • hinna hämta ut id-kortet
  • hinna reklamera Elians fotbollsskor
  • hinna jobba
  • hinna med engelskan
  • köpa skor
  • + allt jag glömt nu.

 

Längtar nu mer än någonsin till lördag då jag kan korka upp en flaska bubbel & försöka släppa på kontrollen.

 

 

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: