Förändringar

Jag är inte den som gillar förändringar, inte för att de skrämmer mig(kanske lite) utan mer för att jag är bekväm av mig. Att lära sig nya saker tar tid och jag tänker alltid ”varför ändra något som redan är bra?”. Ni behöver inte berätta varför, jag förstår och vet. Och visste jag inte kan jag ta reda på sådant själv. Jag har rätt svårt att förstå att jag verkligen, efter så många år i Gävle, brutit upp från den staden och flyttat. Och inte bara till en ny stad utan till ett helt nytt land. Stundvis känner jag mig rätt modig och äventyrlig. Vem är jag ens?

Hursomhelst, att flytta till ett nytt land innebär så många förändringar på så kort tid att det nu känns som att mitt huvud ska explodera(implodera?) av all ny information. Tänkte först skriva kunskap, men då jag inte kan påstå att jag tillgodogjort mig all information än kan den inte kallas kunskap. Det kommer stegvis skulle jag tro. Idag har jag fått mitt nya bankkort och en dosa för att logga in på internetbanken. Det är en sådan där stor klumpig dosa som nordeaanvändare får dras med. En sådan jag alltid vara glad över att få slippa. Nå väl, den tiden är förbi.

Att åka kollektivt i ett nytt land är inte alltid det lättast. Speciellt när en ska försöka lista ut hur det funkar och vad som blir bäst. Det jag lärt mig än så länge är:

  • Du måste checka in och ut överallt; på tunnelbana, spårvagn, tåg och buss.
  • På de flesta spårvagnar finns en informationsdisk i mitten/bak av tåget där du kan köpa biljett ombord
  • Spärrarna vid dörrarna på spårvagnarna är i perfekt ”slå-Herman-i-ansiktet-höjd” vilket han fick erfara då jag släppte spärren rakt i ansiktet på honom. Inte mitt stoltaste ögonblick som förälder.
  • Kollektivtrafiken är bra och du tar dig överallt rätt smidig, men det bästa i detta land är nog ändå att vänja sig vid att cykla överallt.

Toalettpappret i detta land ska vi inte ens tala om. Det är så mjukt och skört att det smulas sönder så fort en använder lite. Jag vill ha toalettpapper liknande Serla som vi använde hemma. Jag letar vidare.

Page Toiletpapier Kussenzacht Design Voordeelpak 18 Luxe Rollen Productfoto  180x180
Förklaringen kan ju även vara att detta toalettpapper är för hundar.

Nu ska jag försöka plugga lite och senare måste jag ut och rasta barnen.

Vi fyller en vecka i Nederländerna

Nu har vi varit en vecka här i Amsterdam. Känslan av att vara på semester har varit påtaglig hela denna vecka. Vi har promenerat mycket, sett en hel del, käkat en och annan burgare(godast är utan tvekan Five guys) och låtit några få öl slinka ner. Det har blivit sena morgnar och kvällar. Barnen och vi har vänt på dygnet. Precis som det ska vara under semestern.

Igår var vi och registrerade oss i landet så nu känns det än mer att vi bor här. Vi fick våra BSN-nummer som motsvarar personnr typ och vi har öppnat bankkonton. Känns bra detta. Nu ska jag lära mig alla dessa nummer utantill. Sådant är bra att kunna.

Nästa torsdag ska vi åka och kolla på hus/lägenheter både här i Amsterdam och i Haarlem. Det finns så mycket fint så jag anar att det kommer bli svårt att bestämma sig. Vi kommer låta känslan för området, huruvida det är barnvänligt eller inte samt avstånd till barnens skol-a/or styra. Det får inte vara för krångligt eller ta för lång tid att lämna barnen. Tanken är ju att Julian ska kunna åka till skolan själv när han känner sig trygg nog. Räknar med att det tar ett tag i detta nya land(det tar även ett tag för mig). Emellanåt vill jag bara åka hem till tryggheten igen. Och till Elian.

Saknaden efter Elian har varit mycket stor denna vecka. Stundvis har det gjort så ont att jag knappt kan andas. Jag älskar att vara här, men jag avskyr att vara utan honom. Önskar så att han vore här med oss. Ser framemot att fixa till hans rum som han skulle gilla det så att han känner sig hemma då han kommer hit. Så fort vi vet när vi kan flytta in i en egen bostad ska vi köpa flygbiljetter till honom. Älskade unge som jag längtar efter att krama dig.

Planen för morgondagen är att ta spårvagn för att kolla in ett bostadsområde där det finns ett radhus vi gillar. Herman har tjatat om att åka spårvagn så det kommer troligtvis att bli succé.

Nu ska jag försöka övertala lille Herman om att han borde lägga sig. Speciellt om han ska orka med allt spårvagnsåkande imorgon.

Nu är tiden på Vallongården officiellt över!

Igår var jag till Vallongården för att lämna in mitt uppsägningspapper. Det kändes riktigt bra att göra det. Inte för att jag inte har trivts där, men mitt liv har tagit en annan vändning och att återvända dit skulle kännas som ett nederlag. När jag tömde mitt skåp och knölade ner skor och diverse saker i väskan lyftes en sten från mitt bröst. Jag kände mig fri.

Minns hur glad jag var hösten 2010 då den dåvarande chefen frågade om jag ville börja på FH, hur skönt det var att ha ett fast ställe att gå till och inte ränna runt i stan. Minns tiden där med glädje och hade inte avdelningarna splittrats kanske jag hade varit kvar där än, men så blev det inte. Gruppen flög åt olika håll och av den samhörighet jag känt med kollegor fanns till slut inget kvar. Det känns lite ledsamhet då jag tänker på det för någonstans inom mig hade jag nog trott att en del av oss skulle fortsätta prata och ses ibland. Jag lägger varken skulden på dem eller på mig själv, allt bara rann ut i sanden.

Efter att samtalet med chefen var klart och jag, till min förvåning fått en julklapp, funderade jag ett kort ögonblick på att gå runt i huset och säga hejdå till alla. Sedan insåg jag att det bara skulle vara jobbigt. Dels för att det arbetar så många nya i huset, människor som inte ens vet vem jag är, dels för att jag på varje avdelning skulle känna mig obekväm om folk vill ge mig en kram. Kramar och kallprat är inte riktigt min grej. Och även då jag tror att det finns kollegor där som kanske hade uppskattat om jag kom förbi är antalet som faktiskt inte bryr sig fler. Nej, jag fiskar inte efter er medömkan, jag konstaterar bara som det är. Ändock, jag kommer sakna en del av er.

Tack för dessa år Vallongården! Nu drar jag vidare ut på nya äventyr i landet där tulpanerna är otaliga. Jag kan inte tänka mig att vi ses igen.

Livet, studierna och vår kommande flytt till Nederländerna!

Det är många tankar som cirkulerar i mitt huvud just nu. Tankar på året som gått. Restuppgifter som finns kvar sedan i våras. I våras då jag inte riktigt hann med allt eller orkade med allt när mamma dog. Nu försöker jag komma ikapp och det är inte alltid lätt. Dygnet har helt enkelt för få timmar. Och jag har inte alltid energi eller förmåga att koncentrera mig då jag verkligen skulle behöva. Jag vill vara effektiv 8 timmar om dagen, men hur? Min bästa studietid är sent om kvällarna och om nätterna, men då sover jag knappt och det gör mig så grinig. Nu är tankarna på morgondagen och min försenade 40-årsfest. Känner en viss oro över att jag ska glömma något. Bär på en inre stress och det kan ju fan inte vara bra. Lugn nu.

En annan sak som ständigt cirkulerar i mitt huvud nu är tankarna på att vi faktiskt ska flytta. Och inte enbart inom Gävle eller ens Sverige. I slutet av året packar vi ihop allt och drar till Nederländerna. Jo, ni hörde rätt vi lämnar Sverige och testar på livet i ett annat land. Det är häftigt, spännande och så nervöst. Julian och Herman ska naturligtvis med, men Elian vill avsluta sina gymnasiestudier här så han har valt att stanna kvar i Sverige hos sin pappa. Det gör ont i kroppen då jag tänker på hur mycket jag kommer sakna Elian, men det är inte långt till Amsterdam så vi kan ses rätt ofta ändå.

C ska jobba i Amsterdam, men vi hoppas på att hitta bostad i Haarlem som ligger lite utanför. Vi var nyligen där och det kändes helt rätt. Mysig stad, lagom stor och med bra ölutbud(!). Första tiden kommer vi bo i en tillfällig lägenhet vilket gör att vi inte kommer ha tillgång till våra saker på x antal veckor. Tänker redan nu på vad vi ska behöva packa ner i bagaget. Vad klarar en sig inte utan liksom? Tur ändå att vi kan fylla 8 resväskor och checka in om vi vill.

Nu sitter vi alla med duolingoappen och försöker lära oss lite nederländska, vilket har visat sig vara ett rätt märkligt språk. Ibland lätt att uttala och ibland stört omöjligt. Känns bra att en faktiskt klarar sig bra på engelska där med. Vi ser verkligen framemot detta äventyr, men först ska vi ta tag i allt som skall avslutas här. Det är en hel del fix när en ska flytta bortom landgränsen.

Först ut att klara av är som sagt min fest imorgon. Ska bli jäkla skoj att träffa familj och vänner. Bäst är att det bara är folk jag gillar där. Perfekt.

Rastlös inför alla förändringar

Somnade igår med en oerhörd rastlös känsla i kroppen. Vaknade i morse med samma känsla kvar. Det måste vara flytten som spökar. Flytten och bytet av förskola för Herman. Min kropp reagerar alltid konstigt då det är stora förändringar i görningen och att byta boende samt förskola är stora händelser. Inom mig vet jag att allt kommer att gå bra och bli bra, men just nu är jag nervös. Och mitt i allt detta som sker ska jag även försöka fokusera på studierna. Skolan körde igång i måndags och snart sitter jag mest troligt med en hel del uppgifter att göra. Känns väldigt roligt.

Imorgon är det sista dagen på Rostock för Herman och det känns vemodigt. Rostock är en väldigt bra förskola med helt fantastiska pedagoger. Vi kommer sakna dem. Nu ska jag dock tillåta mig själv att gå vidare, blicka framåt och jag har alla förhoppningar om att den nya förskolan ska bli lika bra.

Idag vankas det firande för en av barnens kusiner, sedan lite grillat med brorsan. Det kommer bli en bra dag och givetvis kommer jag även hinna packa en del. Snart är allt vi äger nerpackat i kartonger. Känns sjukt jäkla bra.

Nu ska jag ha lite bättre koll på Herman. Han är överallt, på dammsugaren, på stolar, på bord och fönsterbräda. Ungen är vild och inte alltid den bästa medhjälpare när en flyttpackar.

Hur vore det om flytten var avklarad nu…

Blickar ut över hemmet och ser kaoset. Försöker tänka bort det, men stressen kommer smygande och det är svårt att blunda för röran. Jag hade troligtvis reagerat kraftigare om jag inte ätit stämningshöjande. Dessa piller gör verkligen underverk med mitt mående. Om 9 dagar är det flytt och just nu känns det som att vi aldrig kommer att vara flyttredo. Mentalt är jag givetvis redo, men när tar de fysiska sakerna en har samlat på sig egentligen slut? Aldrig?

Struntar i röran, flyttpackning denna kväll och öppnar en öl. Ett avsnitt Twin Peaks lockar klart mer än att packa ner något i en låda. Dessutom funderar jag på att lägga mig i skaplig tid. Inatt sov jag hela 7 timmar och vaknade utvilade och glad. Härligt. Ska nog sova sådär länge oftare. Om ungen tillåter det.

Imorgon väntar en dag med lekar och grillningen med skolan i Boulognern. Jag avskyr lekar så givetvis kommer jag ta med Herman. Bäst är att ha något(någon) att skylla på och vad jag vet kommer Herman inte vilja delta i några suspekta lära-känna-varandra-lekar. Han vill troligtvis enbart gunga eller jaga fåglar. Han är bra att ha, lillplutten.

Längtar mer än någonsin till att skolan ska ha kommit igång på riktigt, att inskolningen på nya förskolan är avklarad och flytten gjord. Då kommer jag vara lugnare.

 

 

 

Kaotiskt hem, ofrivillig arbetare och flytt

Jag är trött. Det är kaotiskt hemma och mest av allt vill jag att dagen för flytten ska komma. Att leva mitt bland kartonger och säckar börjar tära på mitt tålamod. Detta känns inte längre som ett hem och det är en jobbig känsla. Hur mycket jag än plockar och packar ner finns det alltid mer. Saker hamnar överallt och med en liten som tar allt han kommer åt börjar detta bli outhärdligt. Jag vill nu leva i ett hem där Herman kan vara överallt utan att jag ska bli orolig för att han ska få tag på nåt opassande. Vårt hem känns inte vidare barnsäkert i denna röra så det gäller att ha koll på lillkillen. Han har en förmåga att ta sig dit han vill och inte alltid på ett säkert vis.

Har även börjat arbeta igen och det känns inte vidare bra. Inte för att jag inte har bra kollegor utan för att jag inte gillar mitt jobb längre. Jag vill bara att skolan ska börja igen nu. Jag vill ha dagar då jag lär mig saker, får skriva saker. Jag vill slita med inlämningsuppgifter. Jag vill känna att hjärnan stimuleras. Tur ändå att det endast handlar om 10 arbetspass innan tjänstledigheten träder in och jag åter tillbringar dagarna med att plugga.

Har hamnat i en liten svacka när det gäller packandet, men idag har jag faktiskt lyckats ta mig ur den lite. Har packat en kartong och några säckar vilket känns riktigt bra. Flytten känns närmare för var sak som läggs ner i en flyttlåda. Om 4 veckor bor vi i vår nya lägenhet. Det är underbart att tänka på och framförallt håller det humöret uppe.

Det och alla piller jag stoppar i mig.

DSC_0133

Det är så mycket bus i denna grabb

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Pmds-behandling, förändringar och flyttlådor

Äntligen kom dagen med läkarbesöket angående eventuell pmds. Träffade en väldigt bra läkare, han lyssnade och förstod. Kanske hjälpte det även lite att han, fysiskt, påminde mig om C, stor och skäggig. Vi diskuterade olika behandlingsmetoder, varav de vanligaste är p-piller eller ssri-preparat. Då p-piller är uteslutet i mitt fall p g a att min kropp inte tål hormoner blir det ssri-preparat. Vid nästa period med dåligt mående(ägglossning till mens) ska jag äta dessa piller. Skulle det i längden visa sig att jag får för många biverkningar av att endast äta dem 10 dagar i månaden(för mycket av och på) kan det vara aktuellt att äta dem hela tiden. Jag hoppas innerligt att det inte behövs. Håller tummar och tår för en positiv förändring nu.

I de perioder då jag mår dåligt lyssnar jag mycket på denna låt. Älskar den.

Apropå positiva förändringar förresten, flytten!!! Nu när jag äntligen är sommarledig har jag börjat packa lite smått. Älskar detta. För varje pinal som läggs ner, för varje låda som stängs igen känner jag mig mer och mer färdig med denna lägenhet. Detta känns nu som ett tillfälligt hem. Jag störs inte av att det är stökigt utan jag har, så gott som, förlikat mig med att det är såhär under tiden en förbereder för flytt. Flyttlådorna stör mig inte…än.

Jag är redo att dra vidare. Jag är redo för förändring.

 

Granskning av Gävle Strand

Igår, efter den lite extra goda födelsedagsfrukosten för pappan i huset, gick vi till Gävle Strand för att kolla in bostadsområdet vi ska flytta till. Det är så fint där. Vi gick och smålog mest hela tiden. Det är så barnvänligt och fint och lyckan känns i hela kroppen när jag tänker på hur bra det kommer bli för våra ungar.

Lite bilder blev det med:
 

 

 

 

 

 

 

 

Här kommer vi snart bo! 

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: