Varför jag är feminist

Gårdagens skriverier om en känd man som betalat för att begå ett övergrepp på en kvinna har gjort mig så arg att jag känner ett behov av att spotta ur mig denna ilska i ett inlägg om varför jag är feminist. Radikal feminist om ni så vill.

Orsakerna till att jag danats till en radikal feminist är många, vilka tog sin start redan under barndomens år då jag inte visste mycket alls om nåt. Hursomhelst här kommer en punktlista utan inbördes ordning med orsaker till varför jag är feminist:

  • MÄN

Nej, listan blev inte längre än så. Oavsett om jag skulle skriva ner alla saker som danat mig är den gemensamma nämnaren alltid MÄN. Det är allt från skillnader i samhället som kan tes banala till hemska saker män har gjort mot mig. Det är mitt agerande som projektledare, det är tjatsex i tidigare relationer, det är härskarteknik och fördomar om min sexualitet. Det är äganderätt och kränkningar. Det är synen på min kropp, på din kropp. Det är ansvarsförskjutningen i hem och relation. Det är uppmärksamhet och intresse. Det är det absurda i att en hårig manskropp ses som normativ medan en hårig kvinnokropp är något fel, fult och äckligt. Det är att män kan betala för att begå övergrepp mot oss. De kan använda oss som de vill och sedan skämta om det med sina polare. Det är det faktum att en man kan ta plats, vara högljudd men en kvinna som är likadan är något att förakta. Det är löneskillnader på arbetsmarknaden. Det är att vi kvinnor klär oss, sminkar oss, fixar naglar och hår, tränar, bantar, svälter oss för att det mansdominerade samhället säger åt oss att göra det. Det är det sjuka att alla ska vilja vara smala. Det är mäns åsikter om huruvida kort hår är kvinnligt eller inte.

Det är det jävla faktum att jag som kvinna helst hela tiden ska vara så knullbar som möjligt så att jag alltid är attraktiv på marknaden. Det är det att hela min existens går ut på att behaga mannen.

Jag pekar ut alla och ingen med detta. Tar du åt dig är du förmodligen en kränkt man, en Jordan Peterson anhängare eller totalt manipulerad av patriarkatet.

Jag gillar verkligen inte män.

Jag är inte så arg som jag låter, eller jo kanske…

Och så kommer jag in i en sådan där svacka igen. Inte för att det märks så mycket utåt. C märker det garanterat för jag blir sur(eller surare kanske). Jag är faktiskt aldrig så glad av mig.

Ibland har jag träffat på människor som verkar genuint glada och lyckliga. De där som ser en mening med allt. Jag förstår mig inte på dem. Visst vore det ibland skönt att vara sådär härligt glad, men sedan tar pessimisten i mig över och tänker att människor som är genuint glada utåt är troligen genuint arga inåt.

Själv visar jag min arga sida utåt, för vem försöker jag lura egentligen. Jag kommer i alla fall sluta som en bitterfitta på ett äldreboende när den tiden kommer. Bitter över allt jag ville förändra i samhället, men som var omöjligt p g a män och det förbannade patriarkala samhället. Inte alla män och sådant? Jo alla män!

Och låt dig inte luras av detta blogginlägg, jag är rätt lycklig och jag har det bra tillsammans med mannen i mitt liv. Jag känner bara en sådan enorm ilska över saker och ting och jag önskar att fler kände samma sak. För det är först då en inser, förstår och blir arg som en vill förändra.

Utöver alla feministiska poddar jag lyssnar på, och alla tankar som cirkulerar i mitt huvud, studerar jag för fullt och jag klarar förhoppningsvis tentorna som väntar framöver.

Over and out!

Lite tankar angående gårdagens inlägg…

Jag avslutade gårdagens inlägg Har jag bett om din åsikt eller ditt ”godkännande”? med orden ”Jag behöver inte någons godkännande, speciellt inte en mans:”

Igår hade jag en kort stund dåligt samvete över att jag skrev just de orden, men idag, då jag varken är trött eller bakis, tänker och känner jag annorlunda och jag står för vad jag skrev. Jag vill inte höra mäns åsikter angående mitt yttre. Jag är inte intresserad av att höra om de tycker att jag kan bära upp en kort frisyr, huruvida jag borde ha ljust eller mörkt hår. Sminka mig eller inte. Jag vill inte höra mäns åsikter eftersom det är just män som alltför ofta tar sig friheten att kommentera och tycka till om kvinnors utseende. Jag skriver detta ur mitt perspektiv som kvinna och innan du som MAN nu drar på dig offerkoftan och känner dig kränkt av mina ord vore det bra om du istället lade undan dina egna känslor. Detta handlar inte om DIG som person utan om dig som en del av alla män. ALLA MÄN som i alla män oberoende av socioekonomisk status eller etnisk tillhörighet. Alla män oavsett yrke, ålder eller utseende. Alla män som anser sig ha rätten att spy ut sitt tyckande utan att tänka på konsekvenserna. Alla män som genom sitt agerande upprätthåller det patriarkala samhälle vi lever i.

 

 

 

Har jag bett om din åsikt eller ditt ”godkännande”?

Igår på krogen kände sig en man tvungen att berätta för mig hur vågad jag är som har den frisyren jag har. Vidare berättade han hur han träffat på många kvinnor som inte alls kan bära upp en kortklippt frisyr, men jag såg minsann självsäker ut och osade sexighet. Jag ifrågasatte varför han ens tog upp min frisyr och fick då frågan om jag är en sådan där råfeminist. Om du undrar om jag är en sådan där feminist som vill ha en jämställd värld så är jag det svarade jag. Om du undrar om jag bryr mig om mäns åsikter om mitt korta hår så gör jag det inte. Genast började han prata om hur han inte menade något illa o s v.

Visst, han kanske inte menade något illa, men hela den här grejen stör mig. Jag har inget emot att få en komplimang för min frisyr, men sättet han tog upp det på och blickarna han gav mig gjorde mig oerhört obekväm. Jag ogillar skarpt att en för mig okänd man känner att han måste berätta för mig att jag osar sexighet i mitt korta hår. Kanske osar jag sexighet, parfym eller rentutav svett. Kanske osar jag ingenting. Jag träffar helt klart på människor som anser mig vara snygg, ful, sexig, osexig and so on, men jag förstår inte varför människor känner att de måste berätta det för mig. Jag är inte ett dugg intresserad av att veta vad en okänd person har för åsikter om mitt yttre. Jag behöver inte någons godkännande, speciellt inte en mans.

 

 

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: