Helgen i bilder

 

Vi har haft en bra helg med mycket utelek, dels på gården och dels i Hemlingby där vi grillade korv. En av barnens kusiner är på besök så ljudnivån har varit allt annat än låg. Stundvis jobbigt, men allra mest härligt.

Nu sover minstingen och storebror(magsjuka). Mellanbarnet och kusinen tittar på film, men ska strax få hoppa i säng de med.

Själv ska jag göra det enda vettiga och dyka ner i matematikboken, om jag orkar.

 

 

Nu ska det bli skönt med lite vardagsrutiner igen

Så var lovet strax över och jag har inte lyckats studera någonting alls… än. I min enfald tänkte jag att det skulle finnas massor av tid för skolarbete under lovet, men med barnen hemma var det lite väl optimistiskt tänkt av mig. Jag har varit helt slut om kvällarna och inte orkat ta tag i nåt. Men vi har haft fina dagar, barnen och jag. Helt klart värt allt.

Nu har jag inget annat val än att studera hela kvällen. Måste träna matematik inför högskoleprovet och Christofer brinner av iver för att hjälpa mig. Han är fin.

Att skolan börjar imorgon igen känns väldigt bra. Jag har tröttnat på att vara hemma och ser framemot att hugga tag i studier och lära mig nytt. Veckan som kommer är det jag som stannar kvar längre om dagarna och ser till att jag hinner med det jag ska. Christofer har börjat arbeta i Gävle igen och det kommer att underlätta för mig om vardagarna. Att vi återigen kommer vara två som delar på lämning/hämtning av barn känns befriande. Jag ser framemot alla vardagsrutiner igen. Visst är det härligt med lov, men jag är  grund och botten en rutinmänniska och mycket av rutiner blir det inte under ledighet.

På onsdag är det ingenjörsträff på högskolan och nu börjar jag bli smått nervös över att gå dit. Som vanligt har jag känslan av att jag inte har där att göra, att det inte är för mig, att ingenjörsutbildningar bara är för smarta människor. Ska göra mitt bästa för att bli kvitt dessa destruktiva tankar, gå dit och tänka att jag kan.

För kanske kan jag.

Sportlov, en klättrande Herman och egentid.

Att vara hemma med Herman denna sportlovsvecka innebär att den mesta tiden spenderas med att lyfta ned honom från stolar. Ger mig fan på att han, innan veckan är slut, även kan klättra upp på bordet. Imorgon ska vi till leklandet vilket är så bra för där finns massor av yta att göra av med energi på. Perfekt för Herman som alltid har så mycket spring i benen.

Sen är det ju detta med egentid på lovet. Den existerar tyvärr inte. Scrollade igenom nån text idag som handlade om just det. Varför skaffar vi barn om vi vill ha egentid. Att bilda familj, skaffa barn innebär inte att en per automatik måste ge upp allt sådant en kunnat göra innan barnen. Däremot krävs mer planering. Att jag vill ha egentid innebär inte heller att jag försummar mina barn. Däremot innebär det att jag blir en bättre förälder. Jag behöver göra saker utan mina barn med min sambo, vänner eller syskon för att få energin att räcka.

Jag skaffade barn för att jag ville ha en familj och nu vill jag lära mina barn massor med saker, se dem växa upp och förhoppningsvis bli kloka självständiga individer med sunda värderingar och JAG VILL HA EGENTID medan jag uppfostrar dem. Jag älskar egentid. Detta betyder inte att de är på fritids och förskola i onödan. Verkligen inte. Mina barn är där när de måste, i annat fall är de hemma med mig eller pappan.

Att leka med barnen är jag inte överdrivet förtjust i. Ofta finns det så mycket annat jag kan göra med dem som är roligare för både mig och barnen. Visst händer det att jag leker med Herman ibland på golvet, men oftast leker han själv. Julian vill aldrig leka med mig. Han anser mig vara en tråkig person. Däremot spelar jag gärna spel med dem, ser filmer och läser för dem. Sådana saker gillar jag mycket. Ibland är dagen som bäst då vi alla är hemma men på varsitt håll, med varsin skärm. Sådana dagar gillar vi alla.

Egentid fast tillsammans.

 

Livet i en bubbla

Sedan C började jobba i Stockholm har jag befunnit mig i nån slags bubbla, där min enda fokus är att orka med allt hemma själv. Och det är ganska jobbigt. Jag är trött och sällan har jag ens ork att tänka på viktiga saker.

Dagarna består mest av:

  • Väcka barn. Tjata på barn. Fixa frukost och flaska till barn.
  • Massor av blöjbyten.
  • Lämna och hämta barn.
  • Planera middagar. Nuförtiden utan inspiration dessvärre.
  • Yatzy. Vi spelar massor av Yatzy. Det är roligt.

Hoppas att det snart blir lite balans i allt och att jag vänjer mig vid att ha en sambo som är borta så mycket. Jag har ju så mycket jag vill göra. Jobba extra. Ta upp studierna igen. Träna.

Och jag saknar att konversera med vuxna människor. Herman må vara världens gulligast bebis, men han tillför inte mycket konversationsmässigt.

Mest låter det såhär:

 

 

Jag behöver energi i massor och troligtvis lite mer sömn.

Badbaciller

Hur bra snäll och perfekt mamma var inte jag igår, som tog med båda barnen till badhuset? Ger mig själv en eloge!

Finns det något jag inte gillar är det

1. Badhus

2. Golv och duschar i badhus

3. Vistas halvnaken med okända människor

Ser badhus som ett enda stort utrymme där baciller av alla dess slag har orgier. Sjukt äckligt!

 

Nästa baddag blir om ca ett år.

 

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: