Sånt jag borde tänkt på innan jag skaffade ungar…

  • Är jag redo för ansvaret?
  • Hur jobbigt är det att vara förälder?
  • Vill jag att någon inkräktar på ”min tid”?
  • Hur prioriterar jag sömn?
  • Har jag tålamod?
  • Hur mycket kostar ungar per månad?
  • Är jag redo att lägga tusentals kronor per år på en annan individ?
  • Har jag verkligen råd?
  • Gillar jag barn?

Å andra sidan är jag glad att jag inte tänkte igenom detta så noga för det vete fan om jag hade skaffat några då.

Mvh / en trött energidränerad mamma

Jobbiga dagar..

Tänkte just skriva att den enda gång det är jobbigt att ha barn är vid magsjuka, men vem försöker jag lura. Det är ofta jobbigt att ha barn. Det är jobbigt att uppfostra, att föregå med gott exempel(helst alltid), att fixa alla vardagsrutiner kan vara jobbigt. Att ha ansvar för en annan individ och så mycket mer.

Men, det är underbart, härligt och fantastiskt med. Och fastän jag tappar tålamodet då barnen är tjuriga, arga och inte lyssnar är jag lycklig över att jag har dem. Ja, även de gånger jag vill slå mitt huvud i väggen av frustration och även de gånger jag vill köra seriemaraton i sängen och de vill något så trivialt som äta och umgås.

Just nu är det lite extra jobbigt att ha barn. Det är det alltid vid sjukdom och vid just magsjuka skapas en sådan oro. Kommer alla bli sjuka? När är risken att en blir sjuk över? Många tankar just nu. Två av fem personer i hushållet har fått och vi andra väntar nu med lite ångestblandade känslor.

Ska nu trycka i mig apelsinkrokant för jag kan tänka mig att det är relativt behagligt att spy upp, om jag skulle bli sjuk.

En sjuårings funderingar

  • Hur fet är din säng?
  • Kan du putta ner pappa från sängen med din rumpa?
  • Om du puttar ner honom, dör han då?
  • Har Herman nån famn och var är den i så fall?
  • Varför vill du vara så vit?
  • Hur stor är snippan egentligen eftersom en bebis kan komma ut?
  • Varför svettas man?
  • Hade man svettats om man rört solen?

Det är aldrig tråkigt att vara mamma till Julian.

Helgen i punkter

Det är rörigt inom mig, så som det ofta blir efter några fullspäckade dagar. Helgen var hursomhelst väldigt intensiv, men bra:

  • Julian spelade sina allra första fotbollsmatcher. Väldigt stolta föräldrar tittade på. Storebror var med och coachade laget.
  • Insåg att Herman har tre nya tänder på väg. Snart har ugnen alltså 7 tänder att bitas med.
  • Trevligt besök(dock väldigt högljutt) av Simon, Matte och Josefine.
  • Sköna ensamma timmar hemma på söndagen då Christofer tog med sig sina söner och drog till Sandviken.
  • Kompis/kusinkalas för blivande sjuåringen.
  • Planerande av semesterresa söderut.
  • Avslutade med bubbel på terrassen och sedan GoT. Perfekt.

 

Millimeterrättvisa

I soffan sitter tre kusiner och spelar spel på ipaden. De är noga med att turas om och ser till att alla får spela lika mycket.

I morse satt två av dem och åt frukost och den tredje spelade för sig själv varpå en tog upp detta med rättvisa.

  • Nu äter vi frukost så vi får spela mindre.
  • Får vi spela lika mycket sedan?
  • Lika många banor?
  • Annars är det inte rättvist…

Livet är inte alltid rättvist förklarade jag. Ni spelar ungefär lika mycket och ni turas om när ni sitter tillsammans, men ibland kan det hända att nån spelar lite mer. Och det gör inget. Det är lika bra att ni lär er om millimeterrättvisa…

De tittade väldigt skeptiskt på mig och jag är osäker på om det ens fattade vad jag babblade om.

Nästa samtalstillfälle ska jag ta upp det som Elian uttryckte så bra när han var yngre:

”Barn behöver inte veta allt”

Det kan bli kul.

Konversationer med grabbarna

Allt som oftast har jag riktigt givande konversationer med båda mina grabbar.

Häromdagen tog Elian upp huruvida han skulle få spela Battlefield 4. Vårt svar var givetvis nej, för mycket opassande för en i hans ålder. Gruvade mig under flera timmar för att ta ”bråket”, som jag tog för givet skulle uppstå, med honom. Men han accepterade vårt beslut utan problem och uttryckte sedan nåt i stil med:

”kompisarna tycker att jag ska tjata tills jag får spela, men jag vill inte att du ska säga ja på det viset”. Dessutom hade han sagt till sina vänner att ”det hjälper inte att tjata på min mamma”.

Och det har han så rätt i. Många gånger känner jag att det vore lättare att bara låta honom spela det han vill, men inom mig skulle det kännas fel och dåligt. Varje gång jag står fast vid mitt/vårt beslut känns det bra och riktigt.

Hursomhelst så förvånade Elian mig när han tog det så bra. Inget bråk, ingenting. Vi hade ett riktigt bra samtal.

Igår hade jag en annan slags konversation med Julian.

Elian och han hade en väldigt bra eftermiddag tillsammans. De mumsade på sockerkaka och kollade på en Turtlesfilm och var riktigt syskonkärleksfulla mot varandra. Men som vanligt varar det inte för evigt.

Helt plötsligt börjar Julian slå Elian med en keps. Förklaringen han hade till det var ”Jag ville att han skulle lägga den i hallen” och när jag ifrågasätter hans beteende svarar han nåt i stil med:

”Jag slår tills han gör som jag vill”

Ok, nu känns det inte bra. Vadå ”slår till han gör som du vill”?? Givetvis vet Julian att han inte får slå Elian, inte slå någon. Och att han använder det som medel för att få sin igenom sin vilja känns så jobbigt.

Vidare uttryckte han att ibland gör man tvärtom. Han menar helt enkelt att han vet att det är fel, men han gör det ändå och han vet inte varför.

Mitt i hela denna incident blev jag så stolt över honom. Han försökte faktiskt förklara varför och hur det kunde bli så fel.

Ser framemot fler konversationer med båda två.

Kan inte denna dag bara ta slut så jag får vakna till en bättre…

Vaknar till en dag som mest känns blä och fy. Till ett barn som varken lyssnar eller bryr sig om vad jag säger. Till höfter som värker hur jag än sitter, ligger eller står. Till en diskbänk fylld av disk. Till soppåsar och annan skit i hallen som måste slängas. Till för få flyttkartonger för att känna mig effektiv. Till ett djävulskt illamående och ingen aptit. Till en kropp som inte orkar något. Till en inre stress som ständigt påminner mig om allt som borde göras innan flytten.

Känner mig totalt uppgiven idag.

Och jag har inte tid med sådana här dagar.