Vägen till en akademisk utbildning

Nu har jag läst och blivit godkänd i fyra kurser på universitetsnivå.

Föga anade jag för några år sedan att mitt liv skulle ta denna vändning. I alldeles för många år gick jag omkring och kände mig misslyckad som inte fixat att ta studenten som alla andra ”normala” människor. Dessa år av destruktiva tankar och känslor var onödiga. Om jag kunde gå tillbaka och krama och mig själv och säga alla de där peppande orden jag hade behövt höra för att våga skulle jag. Men det går inte. I många år gick jag omkring och önskade att jag vore lite smartare, jag önskade att jag skulle ha det som krävdes för att fixa gymnasiebetygen. Längre än så tänkte jag inte eftersom tanken på att studera på högre nivå var främmande och otänkbar för mig. Det var för alla andra, men inte för mig.

När jag sedan fick nys om att en folkhögskola hade öppnat i Gävle sökte jag dit. Tre terminer tillbringade jag där innan jag äntligen hade mitt efterlängtade gymnasiebetyg. Under de tre terminerna lärde jag mig mycket om mig själv och jag insåg varför det inte fungerat att studera tidigare. Det var inte mig det var fel på, det var studieformen och en del andra saker som gjorde det svårt för mig. Med större självkänsla än på länge stod jag där i juni 2018 med en avklarad gymnasieexamen. Känslan var obeskrivlig, glädjen och lyckan. Jag var inte misslyckad.

Sommaren var en enda lång väntan på antagningsbesked från de högskolor/universitet jag sökt in på. Oron var påtaglig och jag var långt ifrån säker på att jag skulle komma in. När antagningsbeskedet sedan kom låg jag som reserv på mitt förstahandsval, men jag hade kommit in på en utbildning vid Karlstad Universitet. Jag tackade jag till den jag kommit in på och nu läser jag ”IT, affärssystem och projektledning”. Det är inte lätt alla gånger, men jag älskar verkligen livet som student. Det är stundvis stressigt och frustrerande, men mest av allt är det roligt. Jag suger åt mig kunskap som en svamp och äntligen efter alla dessa år börjar osäkerheten och alla destruktiva känslor att släppa. Jag är inte misslyckad och jag är smartare än jag trodde. Jag grämer mig inte längre över det jag inte fixade förr utan nu klappar jag mig själv på axeln och känner mig stolt över hur långt jag kommit.

I CAN DO IT!

Denna förbannade trötthet

Jag är trött. Så där så att jag inte kan ta rationella beslut utan jag går mest omkring i en dimma. Mejlade nyss Christofer för att fråga om jag varit otrevlig, minns inte ens. Jag hade inte det så nu pustar jag ut lite. Så vad beror denna trötthet på då? Jo, följande:

  • Kring den 14 januari fick jag magsjuka
  • 18 januari skrev jag salstenta
  • 20 januari skrev jag hemtenta
  • Sedan fick barnen magsjuka
  • Sen blev Herman förkyld
  • Och Julian
  • Sedan Herman igen
  • Och nu Julian igen
  • Och för att riktigt drämma till tröttheten så var Herman på pissigt humör inatt. Lite p g a att han är Herman och har ett sådant humör. Mycket p g a ont i foten. Det är ett jäkelskap att ha platta fula Wendénfötter. Tack pappa!

Mitt i allt detta har jag dels gått omkring med oro över hur det skulle gå på tentorna, dels känt hur oron inför resan ökar gradvis. Allt gör mig nojig och orolig. Att inte klara kurserna, att vara utan barnen, att resa själv, att snacka engelska, att jag ska glömma passet, missa tåg, flyg o s v. Listan kan göras oändlig.

Nu är det tänkt att jag ska fixa till min del av en rapport vi fått backning på i en av de förra kurserna. Det kommer jag göra senare idag. Nu ska jag mest sitta och stirra på datorn, kolla Netflix och kanske sova lite. Jag behöver sova.

Studier, val av jultröja och en del annat.

Det står klart för mig att jag, sedan universitetsstudierna påbörjades, inte längre har så mycket tid för att blogga. Det känns tråkigt för jag har ofta mycket att säga. Många saker som cirkulerar i mitt huvud, många idéer, tankar, åsikter o s v. Just nu i denna stund borde jag studera inför minitentan i projektledning som är på söndag, men eftersom jag inte gillar nåt som har med ”borde” att göra väljer jag att skriva här istället. 

Nu över till sådant jag funderat på. Sådant som hänt. Sådant som kommer hända:

  • Skrev tenta i Informationssystem och IT. Klarade den. Godkänd på kursen. Mina allra första poäng på högskolenivå avklarade.
  • Fick tag på biljetter till P!nk! Augusti 2019! 
  • Haft sjukt ont p g a visdomstand som jävlas. Måste dra ut den. Gruvar mig sjukligt.
  • Umgåtts med vänner ett dygn i Stockholm. Välbehövligt.
  • Sett Neko Case På Nalen.
  • 97 dagar kvar till jag drar till Perth. Nedräkningen känns ungefär som när en väntar barn, men med den fördelen att en får inmundiga alkohol under tiden.
  • Lyssnat på massor av feministiska poddar som ”Postpatriarkatet”, ”Faktiskt”, ”Låt en kvinna leva”, ”Kvinntervju” för att nämna några.
  • Läst, grubblat och stört mig på Jordan Peterson.
  • Kommit än mer till insikt hur viktigt det är för mig med ett samhälle där kvinnan tar mer plats.
  • Tillåter mig själv att inte gilla män. Alls.
  • Kommit till insikt att jag gillar utbildningen jag valt.
  • Beställt rust av köket. Blir förhoppningsvis fint.
  • Ska jag köpa en ful jultröja eller köra snygg spetsklänning på julfesten med Christofers kollegor.
  • Blir det jultröjor står valet mellan dessa:

Nu måste jag koncentrera mig på studierna igen. På återseende.

Tentavecka

Jag visste om det hela tiden, men inget kunde ha förberett mig på  stressen som plötsligt infann sig denna vecka. Min allra första tentavecka. Ser tillbaka på alla veckor av studerande och kan konstatera, efter lite reflekterande, att jag önskar jag lagt upp studierna lite annorlunda. Har lite nya ideer angående studieteknik och ska tillämpa dem på kommande kurser som förvrigt är ”Verksamhet och IT” och ”Generell projektledningsmetodik”.

Ikväll blir vi förhoppningsvis klara med slutversionerna av rapporten som handlar om ”Sociala Nätverk”. Sedan är det enbart en liten hemtenta kvar som tar upp hela lördagen. Intensiv vecka indeed.

Skulle vilja fira med en god öl på lördag efter att rapporter och tentor är klara, men finns det egentligen nåt att fira innan jag ens vet om jag blivit godkänd. Slappna av eller ladda för omtenta? Vem vet!

Nu ska jag förbereda mig för kvällens gruppmöte samt läsa lite inför lördagens hemtenta.

 

Studierna har påbörjats

Några dagar in på denna termin och jag börjar så smått landa i alla känslor. Framöver ska jag arbeta mycket i grupp med människor jag inte känner. Detta gör mig nervös, men samtidigt lite förväntansfull. Hade detta varit för ett par år sedan hade jag garanterat gått in i gruppen med tanken att alla förmodligen är dumma i huvudet. Men, efter att ha spenderat tre terminer på Brunnsvik har jag insett att så ofta inte är fallet. Jag dömer inte längre människor innan jag lärt känna dem. Naturligtvis kan det visa sig att en del av de personer jag ska arbeta med verkligen är dumma i huvudet, men det får jag ta då. Jag ska försöka hantera situationer så gott jag kan. Ibland kan det innebära att jag mutear dem eller nåt. Fördelen med att plugga på distans liksom.

Denna vecka har jag läst mycket om informatik, om olika typer av informationssystem, beslutsfattande inom organisationer och lite vad projektledning innebär. Intressanta saker, har lärt mig en del nytt, men mycket är sådant jag redan visste. Det har sina fördelar att bo med en systemutvecklare som mer än gärna delger sig av sina kunskaper. Tänker behålla honom vid mina sida hela utbildningstiden.

Idag ska jag besöka utbildningscentrum för att se vilken typ av hjälp vi distansstudenter kan få där. Känns det som ett bra ställe kanske jag spenderar en del tid där, i annat fall finns ju alltid bibliotek och mitt stökiga hem.

Detta blir nog bra.

Vad jag behöver i mitt liv just nu

…är lite förbannade rutiner. Jag vill att allt ska återgå till en vanlig vardag med allt vad det innebär. Jag vill ställa alarmet och stiga upp tidigt om morgnarna. Jag vill ha en tid att passa, jag vill lämna och hämta barn på skola och förskola. Jag vill ha ork för träning igen. Jag vill studera, lyssna på föreläsningar och nattsudda med kurslitteratur. Jag vill hänga på biblioteket, bli(mer)gråhårig av frustration över uppgifter jag bör lösa och belöna mig själv med chips, vin och choklad efter en avklarad kurs. Jag vill frysa lite, gå i sköna strumpbyxor och mysiga höstklänningar. Jag vill njuta av de vackra höstlöven. Jag vill känna den friska kalla höftluften mot mitt ansikte och huttra i höstregnet. Jag vill(inte) svära över bussar som är sena, Jag vill ha vardagen tillbaka.

Mitt i denna ledighet kan ju en tro att dagarna fylls av diverse aktiviteter, men det finns inget som gör mig så slö som att vara hemma. Jag behöver ha vardagliga måsten för att vilja/orka göra annat. Som det är nu går dagarna i ett och jag har varken koll på tid eller veckodag. Det är en smula frustrerande.

Jag är med andra ord rätt glad att sommarlovet snart är till ända, till skillnad från barnen som gärna varit lediga lite till.

På torsdag börjar Elian gymnasiet, måndag den 20:e börjar Julian i trean och sedan måndag den 27:e är det dags för Herman att återvända till förskolan.

Något jag måste vänja mig vid framöver är alla kronor som kommer gå till kurslitteratur. Beställde just två av de tre böckerna jag behöver och det kostade mig 800 kronor. Inte för att summan är sjuk hög, jag är bara inte van.

img_1206

Nu ska jag se nåt avsnitt med Christofer och smutta på ett glas rött. Jag har ju trots allt semester.

Universitetsstudier och Australienresa

Efter en period med mycket ångest och destruktiva tankar känns det nu som livet vänt lite. Problem har jag fortfarande, men jag har saker att se framemot och det lyfter mitt mående.

Som nyss då jag skaffade ett studentkonto på Karlstads Universitet och ännu en gång slogs av häpnad över att jag faktiskt ska studera på universitets nivå. Det är stort. Jag har har svårt att fina ord över hur stort det är. Min socioekonomiska bakgrund har inte direkt hjälpt. Allt sedan jag var ung har jag känt att jag inte kan. Jag har tryckt undan alla känslor av att vilja studera eftersom jag redan innan jag försökt ansett mig oduglig. Jag är inte oduglig, jag är snarare allt annat än oduglig. Jag kan och jag är inte sämre bara för att jag aldrig haft någon uppmuntran till att utbilda mig hemifrån. Jag är inte sämre för att jag kommer från fattig arbetarklass eller för att jag inte tog studenten då det sig begav för 20 år sedan. Min tid att studera och nå en akademisk examen är nu och det är jag stolt över.

img_1133

En annan sak som gör mig lycklig ända in i själen är att jag igår bokade flygresa till Perth. Sista februari nästa år bär det iväg och det känns underbart. Jag kunde inte i min vildaste fantasi tro att jag skulle ha möjlighet att hälsa på syrran under tiden de bor där nere. Nu blir det så och jag kan knappt tro att det är sant. Att jag ska resa iväg ensam, utan familjen känns både jobbigt och skönt. Sedan Elian föddes för 16 år sedan har jag aldrig varit ifrån familjen mer än nån dag. Nu ska jag tillbringa 15 dagar utan dem, det känns märkligt och samtidigt precis vad jag behöver.

img_1132

Nu ska jag försöka hålla kvar lyckan över dessa två saker för känslan inom mig nu är fantastisk.

 

IT, projektledning och affärssystem

Efter många dagars grubblande har jag slutligen bestämt mig för att jag i höst ska börja läsa programmet ”IT, projektledning och affärssystem”. Planen först var att stå kvar som reserv på ”Informatik med inriktning systemutveckling”, men efter att ha jämfört programmen ytterligare kändes den första snäppet roligare. Så nu ska jag studera vid Karlstads universitet, fast på distans givetvis. Vi har inga planer på att flytta till Värmland, vad jag vet.

Nu är ansökan om studiemedel inskickad till CSN och allt känns rätt skönt faktiskt. Insåg även att höstterminen sträcker sig ända in i januari vilket innebär att jag inte måste jobba under jul. Nu kommer jag troligtvis jobba lite i alla fall, men att det inte är ett måste känns väldigt bra.

Snart är jobbsommaren över, endast 6 arbetspass kvar, och sedan väntar tre veckor av ledighet innan studierna drar igång. Detta känns riktigt bra. Och sjukt nervöst.

Heja mig och allt sådant där!

Sommar, jobb och oro inför studier.

Då jag klev på mitt första arbetspass i juni denna sommar gjorde jag det med magont och ångestkänslor. På något sätt kändes det som att jag kastades tillbaka flera år i tiden och mitt mående blev därefter. Ganska fort insåg jag att det ändå var rätt kul att jobba, träffa kollegor och gamlingarna. Veckorna som passerat har jag skrattat, slitit, svettats enorma mängder och stundvis känt hur tålamodet trutit. Jag har irriterat mig på höga ljudnivåer och folks sätt att avbryta och sällan lyssna.

Jag har inte vantrivts på det vis jag trodde, men nu räcker det. Nu har jag i mitt sinne jobbat klart. Dessa veckor på arbetsplatsen har ännu en gång fått mig att inse hur lite jag vill fortsätta arbeta inom vården. Jag är färdig med den biten av bit liv.

Nu kommer vi till tankarna och funderingarna angående fortsatta studier. Jag har kommit in på ett universitet, men istället för att glädjas åt det har jag ångest och oro i kroppen. Jag är inte säker på att jag kommer klara av detta, att jag har det som krävs för studier på högre nivå, att jag kommer att lyckas. Just nu kämpar jag med destruktiva tankar som påpekar hur allt kommer sluta i ett enda stort misslyckande. Hur jag om några månader eller nåt år kommer tvingas tillbaka till ett arbete jag ej trivs med för att fortsätta på en bana jag nu ogillar skarpt.

Denna ständiga oro förtar så mycket av den lycka jag känner inför studierna. Är det så här livet skall vara alltså? En bergochdalbana av känslor.

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: