Planerna gick i stöpet

Om allt hade gått enligt planerna hade jag nu suttit i soffan i Obbola smuttande på ett glas med någon alkoholhaltig dryck tillsammans med den vän jag lärde känna först av alla, Maria. Vi hade förmodligen snackat om allt möjligt och tagit igen den tid vi inte träffats. Det är så vi gör.

Vi hade även under eftermiddagen tillbringat ett par timmar eller så i Robertsfors, efter mitt önskemål. Jag känner så starkt att jag vill åka dit. Har känt så sedan mamma dog. På nåt vis måste jag komma till ro med allt.

Imorgon hade jag fått vara med om en spektakulär fest med tema studenten. Som jag har sett framemot den. Jag tog aldrig studenten och jag såg verkligen denna fest som min chans att få uppleva en studentfest på riktigt. Det känns i hjärtat att jag missar den.

Hursomhelst så ändrades planerna helt igår då de ringde från förskolan för att berätta att Herman just spytt ner sig. Det vara bara att gilla läget, hämta hem barnet och inse faktum: resan norrut och alla trevligheter blir inställd. Visst hade jag kunnat hålla tyst om magsjukan och åkt ändå. Jag blir sällan sjuk så det oroar mig inte vidare, men nej jag skulle inte kunna ha de på mitt samvete. Risken finns att jag hade smittat ner väldigt många och hur surt det än är att vara hemma så har jag utan tvekan tagit rätt beslut.

Eftersom jag redan investerat i kläder, och lite accessoarer ser jag inget annat alternativ än att svida om här hemma imorgon och halsa bubbel direkt ur flaskan(som sig bör på en studentfest). Jag har ju faktiskt tagit studenten nu så jag förtjänar en fest(om än i min ensamhet).

Australien!

Jag har svårt att hitta orden som med rätta kan beskriva mina känslor för Perth och Australien. Mina två veckor där flög förbi och ”vips smask och jabbadaj”(Fisksaga) var jag hemma i kylan igen. Det enda jag vill nu är att åka tillbaka med familjen och visa dem hur vackert det är där. Hur häftig och makalös vacker naturen och hur den varierar från sand och torrt till underbara gröna nyanser. De långa vackra stränderna och lugnet som infinner sig när vågorna slår mot sand och klippor. Vackra och farliga djur, hajar(såg tyvärr ingen) och fåglar i regnbågens färger. Vingårdar och bryggerier. Det är så mycket jag skulle vilja visa dig, Christofer.

Något som förvånade mig med Perth är att den staden, trots sina närmare två miljoner invånare, inte känns som en storstad. Det är en lugn stad inte jäktig som Stockholm och människor är så trevliga. Det har nästan smittat av sig på mig t o m. Efter två veckor där kan jag konstatera att jag förmodligen skulle kunna tänka mig att bo där några år. Minus är ju naturligtvis avståndet, men ja staden, jag blev förälskad.

Margaret River!

I maj fyller jag 40 och det firades i förväg i Australien genom att de fantastiska människorna jag hälsade på + deras barn bjöd mig på en hel weekend av öl-och vinprovning i Margaret River. Jag är så tacksam och ödmjuk inför deras generositet. Tack ännu en gång ❤

Jag njuter nu av de vackra bilderna och drömmer mig tillbaka. Vem vet, vi kanske någon gång står där på en av de vackra stränderna med sanden mellan tårna hänförd av allt det vackra.

2019 – året då jag blir 40

Jag är 39 i några månader till , men i mitt sinne har jag redan tagit steget över till 40 vilket känns helt ok. Jag har ingen som helst ångest över min ålder utan välkomnar den lika mycket som jag välkomnar allt roligt jag ska göra för att fira detta år. Det jag har inplanerat än så länge är resan till Australien. Ord kan inte beskriva hur mycket jag längtar tills denna resa.

Och idag fick jag mitt visum beviljat. Skönt att kunna checka av det på min inför-Australien-lista.

Något speciellt firande av min födelsedag i maj blir det inte, däremot drar vi iväg på en tvåveckors all-inclusive i sommar. Där ska vi fira att jag fyllt 40, Julian 10 och Anna-Lena 60.

Tredje och sista firandet av min 40-årsdag blir i höst då jag planerar att ha någon slags fest i någon slags lokal tillsammans med människor jag gillar.

39 dagar

Med enbart lite mer än 40 dagar kvar till avfärd mot Perth slog nervositeten ner hos mig som en bomb. Jag är inte nervös för flygresan i sig, även om jag kan få en del morbida tankar som att planet ska störta, bli kapat eller tas över av en suicid pilot.

Saker jag får ont i magen av däremot är:

  • Att snacka engelska. Det gör mig sjukt obekväm. Så jävla jobbigt och onödigt att känna så. Vill att den spärren ska släppa, men jag vet inte hur. Orden fastnar i halsen. Jag jobbar på det.
  • Att hitta på flygplatsen i Doha
  • Säkerhetskontrollen i Perth
  • Vänstertrafiken. Hur ska jag komma ihåg att kolla åt rätt håll då jag ska korsa vägar.

Naturligtvis har jag inte enbart oros känslor inför resan. Sådant jag ser framemot och är genuint lycklig över är:

  • Att kunna göra denna resa ensam. Utan barn och sambo. Det är min upplevelse.
  • Att få åka till Australien. Otroligt häftigt. Blir glad så fort jag tänker på det.
  • Att jag kommer vara på en plats där jag måste snacka engelska, Det skrämmer mig, ger mig magont, men är samtidigt något jag behöver och vill.
  • Att få en glimt av livet syrran & co lever där borta.

Är övertygad om att denna resa kommer göra att min längtan efter att bo utomlands några år ökar markant.

Dublin: Guinness, Ulysses, vattenkranar och lite till.

Vi har haft en fantastisk helg i Dublin som jag fann vara en väldigt mysig stad. Vi har promenerat massor, besökt museum och snubblat in på högläsning av James Joyce: Ulysses. Christofer läste, men jag avstod(vågade faktiskt inte ta klivit ur min trygga bubbla). Utöver det har vi ätit god mat och druckit åtskilliga goda öl, många stouts och en och annan IPA. En helg i min anda helt enkelt. Jag har varit förvirrad p g a vänstertrafiken och har flertalet gånger tackat Irland för dess smarta drag att skriva åt vilket håll en ska titta vid övergångsställena.

IMG_20180219_085147.jpg

IMG_20180219_085317.jpgIMG_20180219_204504.jpg

I fredags flanerade jag runt och tittade mig omkring. Hittade en väldigt fin park, St Stephens Green, där jag strosade en lång stund. Det är en befriande och härlig känsla att känna lugnet och inte ha någon tid att passa. Tankade massor av energi.

 

St Stephens Green

En sak i detta land som förbryllade mig och som jag verkligen inte förstår är att vattenkranarna alltför ofta är uppdelade i varmt och kallt vatten. Såg ytterst få som faktiskt hade gemensam kran(dock fortfarande skilda temperaturvred). Vad är meningen med detta? Jag finner ingen logik i det, ska en tvätta händerna i antingen kallt eller varmt vatten eller ska en flytta händerna snabbt mellan varmt och kallt(vilket förövrigt är osmidigt som tusan). Jag är glad att duschen var tämligen normal även då jag bråkade med temperaturen och fick skruva än hit och än dit då även den givetvis hade två reglage. Fick i alla fall kallt och varmt vatten ur samma duschmunstycke så jag antar att jag borde sluta klaga…

IMG_20180219_084857.jpg

_20180219_212841.JPG

Amsterdam

Efter en otroligt lyckad helg i Amsterdam är vi nu hemma igen. Vi hade det fantastiskt på så många vis. Att enbart kunna strosa runt och ta dagen som den kommer är underbart. Att ha så mycket tid för varandra fick mig att bli förälskad på nytt. Vi njöt till fullo. Middagen på fredagen intogs på en restaurang vid namn Lastage. Maten var fantastisk och vi smakade sådant vi aldrig ätit förut. Vi lämnade stället mätta, belåtna och väldigt nöjda. Rekommenderar den skarpt!

Vackra Amsterdam

DSC_1359.JPG_20171122_081717.JPGDSC_1278.JPGDSC_1362.JPG

Ölen kändes… passande.

Då jag tittar på alla foton jag tagit under denna helg är det, förutom många på vackra Amsterdam, nästintill bara selfies. Jag gillar att ta selfies och om en tänker på det faktum att endast 1/10 blir bra så har jag egentligen inte tagit så många. Brukar fotografera Christofer rätt mycket då vi gör något tillsammans, men denna gång är korten allt för få. Dock kom jag ihåg att ta ett vid detta speciella tillfälle:

DSC_1366.JPG

Vid inköp av Genever

Att helgen skulle bli såhär fantastisk trots att vi flög dit med olika plan hade jag inte trott. Det gick riktigt bra att resa själv, och ska jag vara ärlig var det rätt skönt. Dessutom är jag stolt  över mig själv. Jag kan om jag vill och världen är inte så farlig.

Öl är politik. Fuck SD!

Igår tog Christofer och jag bilen till huvudstaden för att se Drive-By Truckers och spendera en natt på hotell. Vi har haft det fantastiskt härligt. Denna energiboost av umgänge, kärlek och sex var precis det vi behövde nu. Jag är lycklig på så många vis. Han är lycklig.

Konserten då? Lite för långa gitarrpartier emellanåt, men överlag en riktigt bra spelningen. Lokalen var däremot inte den bästa. Det var varmt och dålig luft. Vi stod först långt fram, men då blev jag yr och kallsvettig så vi ställde oss längre bak, nära utgången istället. Det kändes mycket bättre.

Efter spelningen hittade vi ett ölcafé som vi båda blev väldigt förtjusta i, ”Katarina Ölcafé”. De hade ett utbud av rolig och god öl och fantastisk personal. Bäst var detta på kvittot :

”Öl är politik. Fuck SD!”

Nu åker vi hemåt, mot jobb och skola, nöjda och glada. 

Söndagsplaner

  • Brunch(pannkakor, bananer, bacon, bönor, pepperoni, ägg, kaffe och juice)
  • Lämna ungarna med farmor och åka till Stockholm
  • Checka in på hotellet
  • Skåla i bubbel
  • Mat, öl och match
  • Drive-By Truckers

Just nu är jag tämligen säker på att kommande dygn kommer vara underbart på alla vis. Möjligtvis kommer jag under något tillfälle känna mig lite stressad, men inte mer än så. Christofer och jag kommer ha många timmar att enbart ägna till varandra och det är härligt.

Känner mig ovanligt förväntansfull och nykär just nu.

 

Så…hur blev det egentligen?

Jo, jag hade tur och fick syster S som sällskap på konsert och hotell. Riktigt trevligt att hon ville följa med. Vi hade en sån bra kväll. Vi åt god mat, jag drack god öl och konserten var toppen. Vi virrade bort oss vid slussen där de bygger om och var dåligt skyltat. Hursomhelst kom vi i tid till konserten och det var huvudsaken.

För en gångs skull var jag inte heller snål utan köpte en t-shirt och en tygväska.

 

Kommer minnas detta länge och glömmer jag finns konserten i sin helhet på youtube. Perfekt. Och ni som inte vet vilka dessa systrar är borde kolla upp dem. Inte nog med att de gör skitbra musik, de kämpar även för allas lika värde/rättigheter oavsett kön/sexualitet. Det är sådana som dem som behövs nu i den vidrige Trumps USA.

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: