Utökat städningsansvar

Påtalade för Elian igår att han ska få börja ta hand om städningen av lilla badrummet som ligger i anslutning till hans rum. Han såg inte direkt road ut av det, men jag deklarerade direkt att jag minsann inte uppfostrar en son som, då han i framtiden eventuellt flyttar ihop med någon, inte kan sådana banala saker som att städa ett badrum, eller en ugn eller ett kylskåp. Eller städa överhuvudtaget. 

Vidare sa jag direkt att det inte kommer duga med någon fjuttig torka-av-handfatet- och vispa-runt-med-toaborstenstädning. Nej nej nej! Här ska det städas ordentligt. Funderar nu på att skriva en lista på det som skall göras så att han kan läsa in sig ordentligt på hur jag vill ha det. Något sånt här möjligtvis:

  1. Dammsug golvet
  2. Ha i wc-rent i toalettstolen och låt det verka medan du gör annat.
  3. Torka av spegelskåpet. UTVÄNDIGT OCH INVÄNDIGT! Glöm inte spegeln!
  4. Torka av handfatet. HELA handfatet, även runtom på sidorna och ner mot golvet. Glöm inte kranen. 
  5. Torka av dörr och handtag. Båda sidor!
  6. Är väggarna dammiga? Smutsiga? Elementet? Torka och gör rent i så fall.
  7. Torka av duschen och kolla om golvbrunnen behövs rengöras.
  8. Släng tomma schampo- och tvålflaskor.
  9. Gör rent i toastolen med borsten. Ta sedan en trasa och gör ren HELA toalettstolen. Du kan med fördel skölja av den med duschen.
  10. Släng svampen du använt och lägg trasan i tvätten.
  11. VIKTIGT: Tvätta aldrig toastolen först eftersom du använder samma trasa till allt.
  12. Använd rengöringsmedel, wc-rent och ättika(för att ta bort kalk). Osäker på vad kalk är? Den lite vitgula beläggningen som brukar finnas i toastolen, runt kranen vid handfatet, i duschen o s v. Du lär dig.

Lycka till!

Förkylningstider, tomtar och tankar om fula julpyjamasar.

Förkyld som tusan och massor av studera rimmar illa då ens hjärna känns som den vore fylld av bomull. Även Herman snorar vilket innebär att han är hemma och röjer idag. Han har inte ens vett att ta det lugnt utan klättrar överallt, vilket gör mig tokig. Igår ramlade han från soffan, men inte lärde han sig nåt av det inte.

Igår julpyntade vi här hemma och nu samlar Herman ihop alla tomtar för de ska tydligen stå på vardagsrumsbordet. Jag hade placerat ut dem där de passade bäst, men naturligtvis dög inte det för treåringen. Tur att jag nästan släppt min kontroll över hur granen ska se ut. Visst styr jag och ställer, men nu får iaf barnen vara med och klä den. Annat var det förr i tiden då Elian var liten. Detta år har vi bestämt oss för att ha en riktigt gran. Julian påminde mig om att vi lovat honom det förra året. Kommer bli bra, d v s så fort jag vet var vi ska ställa den. Vårt vardagsrum erbjuder inte mycket plats. Dessutom ska vi fira jul här med en del nära och kära så det gäller att tänka till. Löser troligtvis inte detta idag med denna förkylningshjärna.

Lite glädje just nu är att Christofer typ gått med på att ha fula jultröjor på julafton. Han sa nåt om det i fredags på julfesten. Han hade förvisso intagit både öl och snaps, men även ett muntligt avtal är bindande. Alternativet till fula jultröjor skulle vara fula julpyjamasar. Att tillbringa hela julafton i en skön pyjamas måste vara det ultimata, oklart dock om familjen skulle vara lika entusiastiska inför detta. Jag är inte övertygad om att Elian skulle gå med på det, men detta vore nåt:

Nu ska jag försöka studera lite, ge barnet nåt att äta och kanske byta taklampa i Julians rum.

Den välbehövliga semestern inleds nu

Semestern är här. Ångesten kvar, men lättnaden över att inte behöva arbeta mer denna sommar gör det betydligt lättare i bröstet. Jag kan andas igen. Nu ska jag vila, umgås med Christofer och grabbarna, städa(om jag orkar), förbereda mig inför höstens studier, lyssna på feministiska poddar, fundera på hur vi bäst störtar patriarkatet, hur vi ser till att få en vänsterregering i höst, äta gott och försöka att inte göra slut på vinflaskorna Christofer vann i lotteriet på jobbet idag.

Eller, vem försöker jag lura förresten, vinet går förmodligen åt.

Semestern kan med andra ord bli rätt bra.

Inleder den första semesterkvällen med film, chips och bubbel så fort barnen lagt sig. Imorgon blir det en sväng ut till havet och kanske en bit mat på Huseliiharen. Vi tar helgen som den kommer och det känns rätt bra.

Nästa vecka väntar ett välbehövligt dygn på Högbo Brukshotell med två av mina systrar, varav den ena får vistelsen 40-års present. Ska bli mysigt att fira henne där. Den andra systern, beingpetra, kommer hit från Perth där hon för tillfället bor. Och nej, hon kommer inte enbart för att spendera ett dygn i Högbo, hon ska tydligen träffa andra med, vänner, fler familjemedlemmar, vara i sommarstugan, njuta av den svenska sommaren(tydligen är det kallt i Perth  nu) o s v. Hursomhelst känns det roligt att hon kommer hit.

Och det känns väldigt bra att få spendera ett dygn med två av mina systrar. Tyvärr kunde inte alla haka på och det känns tråkigt, men samtidigt lite som livet är.

Nu är ska vi ta tag i nattningen av minstingen för jag känner att chipssuget vuxit sig större och jag vill verkligen inte dela med mig av chipsen.

Helgen i bilder

 

Vi har haft en bra helg med mycket utelek, dels på gården och dels i Hemlingby där vi grillade korv. En av barnens kusiner är på besök så ljudnivån har varit allt annat än låg. Stundvis jobbigt, men allra mest härligt.

Nu sover minstingen och storebror(magsjuka). Mellanbarnet och kusinen tittar på film, men ska strax få hoppa i säng de med.

Själv ska jag göra det enda vettiga och dyka ner i matematikboken, om jag orkar.

 

 

Sportlov och influensa

Detta sportlovet var nästintill en nära-döden-upplevelse för mig. Visst jag kanske överdriver lite, men helt klart känns livet inte alltför självklart då en ligger med 40 grader Celsius i feber. Kroppen värkte, huvudet sprängde och tröttheten lamslog mig. Jag har inte känt mig så ynklig på år och dar. Insikten slog dessutom till med full kraft: jag är en oerhört empatisk person. Jag kände sådan empati med mig själv. Det måste vara så här det känns att drabbas av en ”mansförkylning”….  Nog om mig, det är faktiskt inte bara jag som drabbats av detta elände. Influensan som cirkulerar nu har slagit till mot fyra av fem familjemedlemmar. Elian är den ende som klarat sig… än så länge. Julian har varit sjuk hela sportlovet vilket han varit ledsen över. Själv anser jag att det var ett ypperligt tillfälle att bli sjuk, vill helst inte missa dagar i skolan. Julian däremot hade sett framemot ett roligare lov med kompislek.

Nu när min hjärna så smått börjat återhämta sig från det tunga mosiga stadiet den befunnit sig i hoppas jag på att orka studera lite. Har en del inlämningsuppgifter som jag vill påbörja och en del matematik att räkna. Terminen går fort och jag bör snart veta vad jag vill läsa till hösten. Ansökan till högskolan ska ju vara inne i april. Herregud! Vad vill jag ens bli? Så många frågetecken.

Och just ja, Herman tittade på mig nyss och sa: Mamma fin håret. Jag såg ut så här:

DSC_6364.JPG

Kan inte hålla med om att det är fint, men kanske startar jag någon ny hårtrend nu.

 

Det går bra nu

Någon slags influensa har den senaste tiden härjat inom familjen, Herman och Christofer har varit riktigt sjuka, men nu är båda piggare. Herman är återigen sitt vanliga spralliga, pratglada och busiga jag. C är i alla fall på jobbet idag. Själv mår jag toppen och har haft en riktigt bra start på detta skolår. Trots en del vab har jag på något vis lyckats lämna in varenda skoluppgift i tid. Det är… sensationellt! Jag är en sådan person som alltid skjuter upp saker till sista stund. Jag är den som kommer sent, som inte vet eller har respekt att passa tider. Kalla mig tidsoptimist om ni vill eller bara ouppfostrad. Hursomhelst har jag skärpt till mig vilket känns bra. Jag planerar att fortsätta såhär, ligga steget före med inlämningar så inte stressen hinner sätta sina klor i mig. Nästa vecka är det sportlov och det känns riktigt bra att jag kan plugga om jag vill, men jag måste inte.

Och apropå studier så har jag  precis läst klart ”The handmaid’s tale” av Margaret Atwood och skriver nu en bokrecension. Många känslor och tankar cirkulerar inom mig. Längtar nu mycket efter att se serien igen,  säsong två drar igång i april. Spännande! Nästa uppgift i engelska blir att skriva en science fiction novell. Det är något jag ser framemot. Läser nu all möjlig forskning för att hitta något bra att grunda novellen på. Anar att det kommer bli något apokalyptiskt för jag har en lite pessimistiskt syn på framtiden, ingen utopi i sikte här.

Idag är jag hemma med Herman och ska försöka hinna ordna upp hemmet någorlunda. Tvätten har samlats på hög och golvet är riktigt skitigt. Att städa under dessa sjukdomstider har inte varit en prioritering. Ikväll ska jag ut och käka med en vän ❤ och imorgon hinner jag förhoppningsvis med ett ordentligt gympass.

Just nu ser livet rätt ljust ut, men som den realist jag är, förväntar jag mig nåt dystert runt hörnet.

 

Herman i eget rum

Tiden med småbarn sovande i samma rum är förbi och det känns smått melankoliskt inom mig nu. Att Herman är redo för att sova i eget rum finns inga tvivel om, det är mamman som inte varit redo. Inte är redo. I söndags sov han första natten i eget rum och det har gått över förväntan. Möbler har flyttats hit och dit och nu tror jag att vi hittat bästa lösningen. Det är svårt när rummet är i minsta laget och möbler/leksaker alldeles för många. Att Herman fortfarande sover i spjälsängen gör inte saken lättare. Planen är att försöka vänja honom vid den vanliga sängen fort nog så att mer yta frigörs i rummet. Detta blir nog bra så småningom.

DSC_6139.JPGDSC_6126.JPG

Denna dag är vi hemma för plutten är sjuk och inte riktigt redo för tempot på förskolan än. Lugnt hemma är det dock inte, han är överallt och har energi som få. Humöret pendlar mellan busig/glad och arg/ledsen för att han inte får som han vill. Nu sover han och jag kan äntligen slå mig ner i fåtöljen och läsa Karin Boyes ”Kallocain”.

DSC_6149.JPG

Söndagen börjar alldeles för tidigt

Jag till Elian i går kväll: Var tyst då du stiger upp(05:15) för ALLA sover.

Life’s a bitch eller hur en nu ska uttrycka det. Herman vaknade 04:30. Christofer kom hem strax för 05(!!!) efter en pokerkväll/natt med vänner och Julian låg och kollade på Ipaden då jag tittade in till honom strax efter 05. Ingen sov! Denna söndag börjar alldeles för tidigt. Hur C ska kunna sova nu då alla är vakna är för mig obegripligt… Troligtvis går det inte så bra.

Min plan för denna dag är:

  • Städa mycket eller lite och om jag orkar
  • Spara resterna till matlådor och käka pizza idag
  • Träna
  • Plugga nåt
  • Fixa håret. Lite blekning, lite grått.
  • Nån slags umgänge med C
  • Påbörja 1000-bitars pusselbygget med Julian
  • Börja läsa the handmaid’s tale

I vilken ordning och om jag ens gör två av sakerna på denna lista är högst oklart. Jag är rätt trött just nu.

Om ett par veckor ungefär åker vi förresten till Dublin över helgen, Christofer och jag. Det ska bli väldigt roligt och härligt. Ska nu se till att jag ligger bra till med alla skolsaker så att det inte känns som ett stressmoment att missa en dag i skolan.

Nu är det dags för mer kaffe och sen kanske hjärnan vaknat tillräckligt för att ta in vetenskapliga texter. Kanske.

Herman full av bus

Halvsovande hörde jag Herman prata, men då jag inte hade lust att stiga upp ignorerade jag det en stund. Men så vaknar jag till lite och inser att det han säger är: ”Jag pappat blöja byssor”

Mycket riktigt, ungen står där i sängen med pyjamaströjan på och naken på underkroppen. Glatt visar han att han tappat blöjan och byxorna vid huvudändan. Täcket, kuddarna och alla gosedjur har han ”tappat” på golvet. Älskade unge så du hittar på.

Häromdagen byggde samma lilla busfrö sitt alfabetspussel. Då han var klar saknades bokstaven U. Jag frågade var den var och Herman svarade: ”Jag ätit upp den här munnen.” Ett kort ögonblick svepte oron över mig, men så insåg jag att det inte kunde vara så. Han hade lagt den under mattan.

Det vi ständigt hör Herman upprepa är hemma är ”hjälp” och ”jag bajlar”. Om det inte är tydligt så betyder ”bajlar” ramlar. Inte klockrent kanske, en skulle ju kunna tro att han menar dansar och att han ropar på hjälp för att rytmiken är ur balans, men nej…Denna unge ropar på hjälp hela tiden. Allt från när han verkligen behöver det till stunder då han är hos mig eller sin far och helt enkelt inte vill vara hos oss.

Förövrigt pratar han rätt mycket, långa meningar, vilket är underbart.

Älskade Herman full av bus, du är vår glädje- och kärleksspridare.

 

 

 

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: