Sommar och tillfällig förskola

Om ungefär en timme ska jag gå och lämna Herman på en annan förskola än hans ordinarie. Detta p g a sommarsammanslagning. Jag gillar inte detta. Jag vill inte lämna mitt barn på en förskola varken han eller jag känner till. Det känns enbart fel och jobbigt. Nu är jag nojig och saker som ”tänk om de glömmer bort honom”, ”tänk om de ger honom mjölkprodukter” och ”tänk om han inte har nån att leka med” cirkulerar i mitt huvud. Jag vill ju lita på de pedagoger som arbetar nu, men samtidigt vet jag hur rörigt det kan bli och vara under sommaren då barn från flera förskolor ska tillbringa flera veckor ihop i okänd miljö. Nej, fy fan, nu fick jag ont i magen igen.

Herman däremot tar detta med ro. Han är glad och förväntansfull inför att vara på ett nytt ställe. Han pratar om förskolan, vill se bilder och frågar vad hans nya kompisar heter. Tänk ändå va skönt det vore om jag tog det lika lätt.

Nu är det dags att packa ihop kläder efter alla slags väder och sedan blir det en promenad till förskolan. Och jag ska försöka tänka positivt, även då det är svårt.

Denna förbannade trötthet

Jag är trött. Så där så att jag inte kan ta rationella beslut utan jag går mest omkring i en dimma. Mejlade nyss Christofer för att fråga om jag varit otrevlig, minns inte ens. Jag hade inte det så nu pustar jag ut lite. Så vad beror denna trötthet på då? Jo, följande:

  • Kring den 14 januari fick jag magsjuka
  • 18 januari skrev jag salstenta
  • 20 januari skrev jag hemtenta
  • Sedan fick barnen magsjuka
  • Sen blev Herman förkyld
  • Och Julian
  • Sedan Herman igen
  • Och nu Julian igen
  • Och för att riktigt drämma till tröttheten så var Herman på pissigt humör inatt. Lite p g a att han är Herman och har ett sådant humör. Mycket p g a ont i foten. Det är ett jäkelskap att ha platta fula Wendénfötter. Tack pappa!

Mitt i allt detta har jag dels gått omkring med oro över hur det skulle gå på tentorna, dels känt hur oron inför resan ökar gradvis. Allt gör mig nojig och orolig. Att inte klara kurserna, att vara utan barnen, att resa själv, att snacka engelska, att jag ska glömma passet, missa tåg, flyg o s v. Listan kan göras oändlig.

Nu är det tänkt att jag ska fixa till min del av en rapport vi fått backning på i en av de förra kurserna. Det kommer jag göra senare idag. Nu ska jag mest sitta och stirra på datorn, kolla Netflix och kanske sova lite. Jag behöver sova.

Utökat städningsansvar

Påtalade för Elian igår att han ska få börja ta hand om städningen av lilla badrummet som ligger i anslutning till hans rum. Han såg inte direkt road ut av det, men jag deklarerade direkt att jag minsann inte uppfostrar en son som, då han i framtiden eventuellt flyttar ihop med någon, inte kan sådana banala saker som att städa ett badrum, eller en ugn eller ett kylskåp. Eller städa överhuvudtaget. 

Vidare sa jag direkt att det inte kommer duga med någon fjuttig torka-av-handfatet- och vispa-runt-med-toaborstenstädning. Nej nej nej! Här ska det städas ordentligt. Funderar nu på att skriva en lista på det som skall göras så att han kan läsa in sig ordentligt på hur jag vill ha det. Något sånt här möjligtvis:

  1. Dammsug golvet
  2. Ha i wc-rent i toalettstolen och låt det verka medan du gör annat.
  3. Torka av spegelskåpet. UTVÄNDIGT OCH INVÄNDIGT! Glöm inte spegeln!
  4. Torka av handfatet. HELA handfatet, även runtom på sidorna och ner mot golvet. Glöm inte kranen. 
  5. Torka av dörr och handtag. Båda sidor!
  6. Är väggarna dammiga? Smutsiga? Elementet? Torka och gör rent i så fall.
  7. Torka av duschen och kolla om golvbrunnen behövs rengöras.
  8. Släng tomma schampo- och tvålflaskor.
  9. Gör rent i toastolen med borsten. Ta sedan en trasa och gör ren HELA toalettstolen. Du kan med fördel skölja av den med duschen.
  10. Släng svampen du använt och lägg trasan i tvätten.
  11. VIKTIGT: Tvätta aldrig toastolen först eftersom du använder samma trasa till allt.
  12. Använd rengöringsmedel, wc-rent och ättika(för att ta bort kalk). Osäker på vad kalk är? Den lite vitgula beläggningen som brukar finnas i toastolen, runt kranen vid handfatet, i duschen o s v. Du lär dig.

Lycka till!

Tonårsbarn – Hur ska en agera?

Det här med att vara tonårsförälder. Det är ju inte så att jag hux flux har ett tonårsbarn hemma, även då det känns så. Nu är han 16, går första året i gymnasiet och en tydlig förändring har skett. Det kan även vara så att jag inte sett tecknen förr och min lugna beskedliga tonåring kanske inte varit så lugn och beskedlig som jag trott. Nu är just det inte så väsentligt. Min tankar i denna stund kretsar mest kring hur jag ska agera nu när han så tydligt står med ena foten i barndomen och den andra i vuxenvärlden. Hur ska jag tänka med regler? Är det bäst att ha en bestämd tid då han ska vara hemma om kvällarna(helgerna) eller är det bättre att han rättar sig efter när nån annan ska hem så han får sällskap? Han har själv berättat att han smakat alkohol på fester. En del av mig vill nu förbjuda honom att dricka, men naturligtvis vet jag att det inte skulle lösa något. Han kommer antagligen dricka ändå, bara ljuga om det och ärlighet är något vi uppmuntrar här hemma. En annan del av mig vill låta honom vara tonåring, med allt vad det innebär. Alla har vi gått igenom den tiden med allt som lockar och drar.

Vi har sedan flera år tillbaka varit väldigt tydliga med att han alltid kan komma hem. Oavsett tillstånd så är han alltid välkommen. Själv växte jag upp med förmaningen ”Du kommer inte hem full” och det är en sådan idiotisk grej att säga till sin tonåring. Det jag säger till Elian nu är att jag inte vill att han dricker, jag vill inte att han ska vara full, men om han nu väljer att dricka så ska han tänka på vad han dricker, ha uppsikt över det han dricker, inte ta emot drinkar från folk han inte känner. Jag pratar om vikten av att han tar hand om sig och att han alltid kan ringa oss om det är något.

Jag pratar om med honom om hur han kan komma att bete sig när han druckit, att han inte kan göra idiotiska saker och komma undan med det p g a alkohol. Det är inte så det fungerar. Han själv har ansvar för sina handlingar. Vi pratar värderingar, samtycke och allt vad det innebär. Jag försöker ge honom en bra grund och jag hoppas innerligt att han tar till vara på alla pratstunder vi haft, alla förmaningar och allt feministiskt snack som genomsyrat hans liv. Vi har alltid haft lätt för att kommunicera med varandra och jag tror mig veta att han skulle säga det mesta till mig(inom rimliga gränser givetvis). Jag hoppas att det fortsätter så, jag kommer göra det jag kan att vår relation ska fortsätta vara så kärleksfull och öppen som den är nu.

Han växer nu upp och av det lilla busiga barnet finns inte mycket kvar, även då glimtar då och då tränger igenom tonårsfasaden. Han växer upp till en kärleksfull, fin, empatisk och vetgirig ung man. En man, med fötterna i det patriarkala samhället och med alla fördelar det ger honom. Jag hoppas nu att den uppfostran han fått gör att han ser sina fördelar och kämpar för att bli kvitt dem. Det är det jag vill.

Jag gör mitt bästa för att han ska kunna ta egna beslut och lära sig av sina misstag, men det är svårt. Denna oro jag känner om helgerna då han är ute sent om kvällarna förtär mig och jag vet inte hur jag ska kunna släppa taget. Går det ens?

Stundvis slår det mig att jag skulle vilja ha en GPS på honom så att jag alltid har koll på var han är, men jag begriper givetvis att det är att inskränka för mycket på hans privatliv. Jag måste släppa mitt kontrollbehov, låta honom bli vuxen och på något sätt komma till freds med att jag inte kan ha koll på honom 24 timmar om dygnet.

Men, hur ska det gå till?

Helgen i bilder

 

Vi har haft en bra helg med mycket utelek, dels på gården och dels i Hemlingby där vi grillade korv. En av barnens kusiner är på besök så ljudnivån har varit allt annat än låg. Stundvis jobbigt, men allra mest härligt.

Nu sover minstingen och storebror(magsjuka). Mellanbarnet och kusinen tittar på film, men ska strax få hoppa i säng de med.

Själv ska jag göra det enda vettiga och dyka ner i matematikboken, om jag orkar.

 

 

Herman full av bus

Halvsovande hörde jag Herman prata, men då jag inte hade lust att stiga upp ignorerade jag det en stund. Men så vaknar jag till lite och inser att det han säger är: ”Jag pappat blöja byssor”

Mycket riktigt, ungen står där i sängen med pyjamaströjan på och naken på underkroppen. Glatt visar han att han tappat blöjan och byxorna vid huvudändan. Täcket, kuddarna och alla gosedjur har han ”tappat” på golvet. Älskade unge så du hittar på.

Häromdagen byggde samma lilla busfrö sitt alfabetspussel. Då han var klar saknades bokstaven U. Jag frågade var den var och Herman svarade: ”Jag ätit upp den här munnen.” Ett kort ögonblick svepte oron över mig, men så insåg jag att det inte kunde vara så. Han hade lagt den under mattan.

Det vi ständigt hör Herman upprepa är hemma är ”hjälp” och ”jag bajlar”. Om det inte är tydligt så betyder ”bajlar” ramlar. Inte klockrent kanske, en skulle ju kunna tro att han menar dansar och att han ropar på hjälp för att rytmiken är ur balans, men nej…Denna unge ropar på hjälp hela tiden. Allt från när han verkligen behöver det till stunder då han är hos mig eller sin far och helt enkelt inte vill vara hos oss.

Förövrigt pratar han rätt mycket, långa meningar, vilket är underbart.

Älskade Herman full av bus, du är vår glädje- och kärleksspridare.

 

 

 

Alltför jobbiga dagar

I torsdags drabbades Herman plötsligt av ett krampanfall. Det kom i anslutning till att han kräkts. Minuterna innan ambulansen kom var de värsta i mitt liv. Att inte veta hur det skulle gå med honom, om han fick tillräckligt med syre/luft eller om han höll på att kvävas var fruktansvärt plågsamt.

Nu är jag tacksam över:

  • Mitt eget lugna och snabba agerande
  • Ambulanserna som kom så fort
  • Läkarna, sjuksköterskorna och undersköterskorna på akuten och barnkliniken
  • All kärlek och stöd från de omkring oss

Älskade unge, du skrämde mig. Nu måste jag landa i alla känslor denna händelse bringat. Jag måste försöka finna lugnet och tryggheten igen även då det är svårt. Tankarna kommer och går och fastän jag inte vill tänka på det kommer jag hela tiden tillbaka till ”tänk om det inte gått bra”.

Nu väntar fortsatt utredning så att vi får veta varför detta hände.

DSC_1566

Herman, min fina tappra son. Jag älskar dig ❤

 

Sjuk sjuk sjuk

Så… Vi är sjuka, både Herman och jag. Herman har drabbats av något slags magvirus som inte vill ge med sig och själv är jag förkyld. De senaste dygnen har vi spenderat på soffan. Jag vill alltid vara i vardagsrummet när jag ska ta hand om små barn som kräks för det är lättare. Föredrar alla gånger en nerspydd soffa/golv framför säng alla tider på dygnet. Efter tre nätter har t o m min kropp vant sig vid den obekväma sovställningen, nätterna på soffan innebär, så nu har jag inte ens ont någonstans. Yeey! Eller nåt. Dessutom stör vi inte Christofer som faktiskt jobbar om dagarna och således behöver sin sömn.

Herman sover och sover.  Han kräks mellan varven, men inte så ofta. Idag ska jag försöka få i honom blåbärssoppa och morotssoppa. Anar att han kommer rata båda så det finns även chips jag kan använda som muta. Ungen behöver fylla på sitt saltförråd. Och jo, jag vet att en bör ge vätskeersättning, men det är omöjligt då barnet ifråga ratar det. Risken är att han skulle vägra allt annat jag vill ge honom istället och jag vill undvika att hamna i den situationen.

Nu ska jag vila igen. Orkar inte mer än så här just nu.

 

 

Studiedag, val av kurs och blivande tvååring.

Det finns inget mer lägligt just nu än en studiedag där jag helt och hållet kan koncentrera mig på de inlämningsuppgifter som skall in de närmsta dagarna. Denna dag ska jag således trixa och fixa med diagram, skriva ner Sätraskogens naturreservats bakgrund och finslipa på texten om ”Det stora oväsendet”. Jag har att göra, men det är givande och roligt så det går bra. Förhoppningsvis får jag in båda uppgifterna i tid.

Ska även försöka bestämma vilken högskolekurs som känns bäst att söka till våren. Vore bra om jag valde inriktning så att jag läser något jag kan ha användning för inför programvalet nästa höst. Mycket att tänka på.

Det viktiga denna vecka är dock inte inlämningsuppgifterna eller kursval utan att vår minsting blir 2 år på söndag. Det kommer vi givetvis fira med släkten.

Älskade Herman ❤

 

 

 

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: