Australien!

Jag har svårt att hitta orden som med rätta kan beskriva mina känslor för Perth och Australien. Mina två veckor där flög förbi och ”vips smask och jabbadaj”(Fisksaga) var jag hemma i kylan igen. Det enda jag vill nu är att åka tillbaka med familjen och visa dem hur vackert det är där. Hur häftig och makalös vacker naturen och hur den varierar från sand och torrt till underbara gröna nyanser. De långa vackra stränderna och lugnet som infinner sig när vågorna slår mot sand och klippor. Vackra och farliga djur, hajar(såg tyvärr ingen) och fåglar i regnbågens färger. Vingårdar och bryggerier. Det är så mycket jag skulle vilja visa dig, Christofer.

Något som förvånade mig med Perth är att den staden, trots sina närmare två miljoner invånare, inte känns som en storstad. Det är en lugn stad inte jäktig som Stockholm och människor är så trevliga. Det har nästan smittat av sig på mig t o m. Efter två veckor där kan jag konstatera att jag förmodligen skulle kunna tänka mig att bo där några år. Minus är ju naturligtvis avståndet, men ja staden, jag blev förälskad.

Margaret River!

I maj fyller jag 40 och det firades i förväg i Australien genom att de fantastiska människorna jag hälsade på + deras barn bjöd mig på en hel weekend av öl-och vinprovning i Margaret River. Jag är så tacksam och ödmjuk inför deras generositet. Tack ännu en gång ❤

Jag njuter nu av de vackra bilderna och drömmer mig tillbaka. Vem vet, vi kanske någon gång står där på en av de vackra stränderna med sanden mellan tårna hänförd av allt det vackra.

39 dagar

Med enbart lite mer än 40 dagar kvar till avfärd mot Perth slog nervositeten ner hos mig som en bomb. Jag är inte nervös för flygresan i sig, även om jag kan få en del morbida tankar som att planet ska störta, bli kapat eller tas över av en suicid pilot.

Saker jag får ont i magen av däremot är:

  • Att snacka engelska. Det gör mig sjukt obekväm. Så jävla jobbigt och onödigt att känna så. Vill att den spärren ska släppa, men jag vet inte hur. Orden fastnar i halsen. Jag jobbar på det.
  • Att hitta på flygplatsen i Doha
  • Säkerhetskontrollen i Perth
  • Vänstertrafiken. Hur ska jag komma ihåg att kolla åt rätt håll då jag ska korsa vägar.

Naturligtvis har jag inte enbart oros känslor inför resan. Sådant jag ser framemot och är genuint lycklig över är:

  • Att kunna göra denna resa ensam. Utan barn och sambo. Det är min upplevelse.
  • Att få åka till Australien. Otroligt häftigt. Blir glad så fort jag tänker på det.
  • Att jag kommer vara på en plats där jag måste snacka engelska, Det skrämmer mig, ger mig magont, men är samtidigt något jag behöver och vill.
  • Att få en glimt av livet syrran & co lever där borta.

Är övertygad om att denna resa kommer göra att min längtan efter att bo utomlands några år ökar markant.

Projektledare och mansbebisar

Idag har jag sett denna bild på flertalet ställen på nätet:

Och ja, så här ser det ut hos oss. Och jag är övertygad om att det ser ut exakt så här i många heterosexuella förhållanden. Mannen glider runt på en jävla räkmacka och behöver eller vill inte bry sig om någon packning förutom sin egen, ibland kanske inte ens den, medan kvinnan(projektledaren) sliter arslet av sig för att komma ihåg allt och organisera.

Jag är sjukt less på detta.

Kommande sommar ska vi resa utomlands hela familjen. Vad händer då om jag bestämmer mig för att inte tvätta, packa och organisera allt veckan innan vi åker. Kommer C då ta det ansvaret eller slutar det med att vi får köpa diverse saker på plats? Jag har bestämt mig för att överlåta ansvaret för barnens packning till honom. Jag fixar alltid sådant, men nu får det vara slut på det. Sedan är det upp till honom om han vill skriva lista och vara organiserad eller om han packar i sista stund(med förhoppning att kläderna då är rena).

Varför är män sådana mansbebisar många gånger och varför ändrar de inte på sig? Det handlar ju inte enbart om tillfällen då en ska resa utan detta beteende genomsyrar hela vardagslivet för så många. Och de som har det jobbigast, stressar mest och sliter är vi kvinnor. Jag vill att män gör det vi kvinnor så ofta gör:

  • Plockar upp saker, t ex kläder som ligger på golvet, barnens leksaker o s v
  • Dammsuger utan att en behöver fråga eller be om det
  • Städar toaletterna
  • Fixar en inköpslista utan att fråga vad som finns hemma.
  • Som tvättar på eget initiativ
  • Planerar och lagar middagar oftare, och då inte enbart sistaminutenfix som pasta och korv.
  • Dammtorkar
  • Viker tvätt
  • Byter sängkläder
  • Alltid sätter i en ny soppåse efter att de tagit ut den gamla
  • Som har lika bra koll på vad som behövs städas, plockas, tvättas, fixas, slängas, handlas o s v som oss kvinnor. Ett jämställt förhållande kallas det visst.
  • INTE GÖR SAKER FÖRST EFTER ATT EN SAGT TILL, FÖR NEJ, DET ÄR INTE VÅRT UPPDRAG ATT PÅMINNA ER!

Studier, val av jultröja och en del annat.

Det står klart för mig att jag, sedan universitetsstudierna påbörjades, inte längre har så mycket tid för att blogga. Det känns tråkigt för jag har ofta mycket att säga. Många saker som cirkulerar i mitt huvud, många idéer, tankar, åsikter o s v. Just nu i denna stund borde jag studera inför minitentan i projektledning som är på söndag, men eftersom jag inte gillar nåt som har med ”borde” att göra väljer jag att skriva här istället. 

Nu över till sådant jag funderat på. Sådant som hänt. Sådant som kommer hända:

  • Skrev tenta i Informationssystem och IT. Klarade den. Godkänd på kursen. Mina allra första poäng på högskolenivå avklarade.
  • Fick tag på biljetter till P!nk! Augusti 2019! 
  • Haft sjukt ont p g a visdomstand som jävlas. Måste dra ut den. Gruvar mig sjukligt.
  • Umgåtts med vänner ett dygn i Stockholm. Välbehövligt.
  • Sett Neko Case På Nalen.
  • 97 dagar kvar till jag drar till Perth. Nedräkningen känns ungefär som när en väntar barn, men med den fördelen att en får inmundiga alkohol under tiden.
  • Lyssnat på massor av feministiska poddar som ”Postpatriarkatet”, ”Faktiskt”, ”Låt en kvinna leva”, ”Kvinntervju” för att nämna några.
  • Läst, grubblat och stört mig på Jordan Peterson.
  • Kommit än mer till insikt hur viktigt det är för mig med ett samhälle där kvinnan tar mer plats.
  • Tillåter mig själv att inte gilla män. Alls.
  • Kommit till insikt att jag gillar utbildningen jag valt.
  • Beställt rust av köket. Blir förhoppningsvis fint.
  • Ska jag köpa en ful jultröja eller köra snygg spetsklänning på julfesten med Christofers kollegor.
  • Blir det jultröjor står valet mellan dessa:

Nu måste jag koncentrera mig på studierna igen. På återseende.

Tentavecka

Jag visste om det hela tiden, men inget kunde ha förberett mig på  stressen som plötsligt infann sig denna vecka. Min allra första tentavecka. Ser tillbaka på alla veckor av studerande och kan konstatera, efter lite reflekterande, att jag önskar jag lagt upp studierna lite annorlunda. Har lite nya ideer angående studieteknik och ska tillämpa dem på kommande kurser som förvrigt är ”Verksamhet och IT” och ”Generell projektledningsmetodik”.

Ikväll blir vi förhoppningsvis klara med slutversionerna av rapporten som handlar om ”Sociala Nätverk”. Sedan är det enbart en liten hemtenta kvar som tar upp hela lördagen. Intensiv vecka indeed.

Skulle vilja fira med en god öl på lördag efter att rapporter och tentor är klara, men finns det egentligen nåt att fira innan jag ens vet om jag blivit godkänd. Slappna av eller ladda för omtenta? Vem vet!

Nu ska jag förbereda mig för kvällens gruppmöte samt läsa lite inför lördagens hemtenta.

 

Jag är så jävla trött på män

Ja, du läste rätt. Jag är trött på män.

Och inte lite trött på dem, jag är jävligt trött. Jag är trött på män och deras åsikter. Jag är trött på att män tar plats överallt. Jag är trött på män som inte inser när de gjort fel. Jag är trött på män som spelar martyrer och vänder allt till hur synd det är om dem.

Jag är trött på män som ska förklara för mig hur allt ligger till. Jag är trött på män som tar för sig av våra kroppar utan att ens förstå vad samtycke är. Jag är trött på män som skriker ”INTE ALLA MÄN” så fort en kvinna yttrar en feministisk åsikt. Jag är trött på män som kontrar med ”men jag har minsann blivit tafsad på av en kvinna”. Buhu synd om dig!

Jag är trött på män som tror att de är nån jävla gudagåva som förgyller kvinnors liv. Jag är trött på män som utnyttjar.

Jag är trött på män som inte kan ta ansvar. Jag är trött på män som inte delar på ansvaret hemma utan låter sin kvinna projektleda allt. Jag är trött på män och deras egoism. Jag är trött på män och deras beteende.

Jag är trött på att existera i skymundan.

LÅT EN KVINNA LEVA!

Jag är inte så arg som jag låter, eller jo kanske…

Och så kommer jag in i en sådan där svacka igen. Inte för att det märks så mycket utåt. C märker det garanterat för jag blir sur(eller surare kanske). Jag är faktiskt aldrig så glad av mig.

Ibland har jag träffat på människor som verkar genuint glada och lyckliga. De där som ser en mening med allt. Jag förstår mig inte på dem. Visst vore det ibland skönt att vara sådär härligt glad, men sedan tar pessimisten i mig över och tänker att människor som är genuint glada utåt är troligen genuint arga inåt.

Själv visar jag min arga sida utåt, för vem försöker jag lura egentligen. Jag kommer i alla fall sluta som en bitterfitta på ett äldreboende när den tiden kommer. Bitter över allt jag ville förändra i samhället, men som var omöjligt p g a män och det förbannade patriarkala samhället. Inte alla män och sådant? Jo alla män!

Och låt dig inte luras av detta blogginlägg, jag är rätt lycklig och jag har det bra tillsammans med mannen i mitt liv. Jag känner bara en sådan enorm ilska över saker och ting och jag önskar att fler kände samma sak. För det är först då en inser, förstår och blir arg som en vill förändra.

Utöver alla feministiska poddar jag lyssnar på, och alla tankar som cirkulerar i mitt huvud, studerar jag för fullt och jag klarar förhoppningsvis tentorna som väntar framöver.

Over and out!

Studierna har påbörjats

Några dagar in på denna termin och jag börjar så smått landa i alla känslor. Framöver ska jag arbeta mycket i grupp med människor jag inte känner. Detta gör mig nervös, men samtidigt lite förväntansfull. Hade detta varit för ett par år sedan hade jag garanterat gått in i gruppen med tanken att alla förmodligen är dumma i huvudet. Men, efter att ha spenderat tre terminer på Brunnsvik har jag insett att så ofta inte är fallet. Jag dömer inte längre människor innan jag lärt känna dem. Naturligtvis kan det visa sig att en del av de personer jag ska arbeta med verkligen är dumma i huvudet, men det får jag ta då. Jag ska försöka hantera situationer så gott jag kan. Ibland kan det innebära att jag mutear dem eller nåt. Fördelen med att plugga på distans liksom.

Denna vecka har jag läst mycket om informatik, om olika typer av informationssystem, beslutsfattande inom organisationer och lite vad projektledning innebär. Intressanta saker, har lärt mig en del nytt, men mycket är sådant jag redan visste. Det har sina fördelar att bo med en systemutvecklare som mer än gärna delger sig av sina kunskaper. Tänker behålla honom vid mina sida hela utbildningstiden.

Idag ska jag besöka utbildningscentrum för att se vilken typ av hjälp vi distansstudenter kan få där. Känns det som ett bra ställe kanske jag spenderar en del tid där, i annat fall finns ju alltid bibliotek och mitt stökiga hem.

Detta blir nog bra.

Vad jag behöver i mitt liv just nu

…är lite förbannade rutiner. Jag vill att allt ska återgå till en vanlig vardag med allt vad det innebär. Jag vill ställa alarmet och stiga upp tidigt om morgnarna. Jag vill ha en tid att passa, jag vill lämna och hämta barn på skola och förskola. Jag vill ha ork för träning igen. Jag vill studera, lyssna på föreläsningar och nattsudda med kurslitteratur. Jag vill hänga på biblioteket, bli(mer)gråhårig av frustration över uppgifter jag bör lösa och belöna mig själv med chips, vin och choklad efter en avklarad kurs. Jag vill frysa lite, gå i sköna strumpbyxor och mysiga höstklänningar. Jag vill njuta av de vackra höstlöven. Jag vill känna den friska kalla höftluften mot mitt ansikte och huttra i höstregnet. Jag vill(inte) svära över bussar som är sena, Jag vill ha vardagen tillbaka.

Mitt i denna ledighet kan ju en tro att dagarna fylls av diverse aktiviteter, men det finns inget som gör mig så slö som att vara hemma. Jag behöver ha vardagliga måsten för att vilja/orka göra annat. Som det är nu går dagarna i ett och jag har varken koll på tid eller veckodag. Det är en smula frustrerande.

Jag är med andra ord rätt glad att sommarlovet snart är till ända, till skillnad från barnen som gärna varit lediga lite till.

På torsdag börjar Elian gymnasiet, måndag den 20:e börjar Julian i trean och sedan måndag den 27:e är det dags för Herman att återvända till förskolan.

Något jag måste vänja mig vid framöver är alla kronor som kommer gå till kurslitteratur. Beställde just två av de tre böckerna jag behöver och det kostade mig 800 kronor. Inte för att summan är sjuk hög, jag är bara inte van.

img_1206

Nu ska jag se nåt avsnitt med Christofer och smutta på ett glas rött. Jag har ju trots allt semester.

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: