Älskade starka sjuåring

Igår avstod Julian från att åka på ett kompiskalas för att det skulle bli för stökigt, för många människor och för hög ljudnivå. Först sa han att han hade ont i magen och kanske skulle börja må illa, att han nog var sjuk och inte kunde åka. Men efter ett tag lyckades jag lirka ur honom den verkliga orsaken, det skulle bli för jobbigt. En kan ta för givet att alla barn tycker om det stoj som ett kalas innebär, men så är det verkligen inte. Jag vet att Julian tycker om att fira de som fyller år, men de senaste kalasen vi varit på har det tydligt märkts att han inte trivts p g a alla människor.

Jag är så otroligt stolt över att han, redan nu, kan sätta ord på sina känslor och att han vågar säga ifrån. Vi hade en riktigt bra konversation om detta, innan han skulle sova igår kväll, då jag påtalade att han ALDRIG ska göra något som inom honom inte känns bra, men även att han inte ska vara rädd att prova på nya saker även om det känns nervöst. Han frågade då om detta gäller när han ibland inte vill kramas och ja givetvis får han säga ifrån om han inte vill.

Jag vet att det är väldigt lätt att säga till barn att de ska ge kramar hit och kramar dit. Jag avskydde det när jag var liten och än idag har jag svårt när folk kommer för nära. Jag kramar endast de som står mig nära. Sådana där kalla hälsningskramar ger mig inget utom obehag.

Så säger Julian nej, att han inte vill kramas, lyssna. Det är faktiskt hans kropp och han har all rätt att säga nej.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: