Nu är det precis ett år sedan jag arbetade. Ett år har gått sedan jag på torsdag den 5/3 avslutade arbetsdagen med orden: ”Trevlig helg, vi ses på måndag”.
Hade sett framemot denna helg så länge för vi hade köpt biljetter till premiären av Faust. Vi gick på den. Suverän föreställning och vi åt maten. Den var riktigt god, men jag kämpade oerhört med graviditetsillamåendet. Lördagen kom och jag låg däckad. Kunde inte behålla något alls, söndagen lika illa. Jag var så orolig för hur denna graviditet skulle arta sig. Måndag kunde jag knappt stå upp så jag sjukanmälde mig och ringde sjukhuset. Fick åka dit med en gång och blev satt på dropp. Det var bara första av många sjukhusbesök.
Jag är glad att jag inte visste då hur dålig jag skulle bli.
Men nu sitter jag här, ett år senare, med Herman som på tisdag blir 5 månader. Herman, som är världens gladaste bebis. Som charmar skiten ur alla som träffar honom.
Vår Herman, som vi älskar honom.
Förra året var otroligt jobbigt, men så värt det.
Lämna en kommentar
Inga kommentarer ännu.
Kommentera