Tankar om amning

Apropå denna ledare:

http://www.allehanda.se/opinion/ledare/som-om-nyblivna-mammor-inte-kanner-sig-otillrackliga-som-det-ar

så har den fått mig att fundera lite:

  1. Jag hade ingen koll på vad jag åt under graviditeten. Spydde mest och på läkares inrådan åt jag det som jag fick behålla. Kunde vara vadsomhelst. Gick ändå upp i vikt vilket folk givetvis påpekade. Inte ens det var rätt, ”Konstigt att du som spyr hela tiden ändå går upp i vikt”. Jo, ja förlåt för att min kropp beter sig märkligt och inte fattar att den bör gå ner i vikt. Bebis mådde hursomhelst bra och ökade i vikt som han skulle.
  2. Under graviditeten bestämde jag mig för att inte amma. Tyckte det kändes väldigt jobbigt med tanken på att vara så låst efter en helvetisk graviditet med illamående och kräkningar. Såg väldigt många fördelar med att ge ersättning och såg framemot att dela matningarna med sambon. Dock ändrade jag mig så fort bebis lades upp på mitt bröst och nu ammar jag helt.  Och jag ammar närsomhelst och varsomhelst. Jag tar inte hänsyn till någon annan än till min lilla bebis. Vill bebis ha mat så får bebis mat. Punkt. Och, det har ingen betydelse om vi väljer att amma eller ge ersättning. Varje mamma vet vad som är bäst för just henne. Huvudsaken är att bebis mår bra.
  3. Jag tar ett glas vin eller en öl då och då, utan dåligt samvete. Jag väntar inte heller flera timmar innan jag ammar igen och jag pumpar inte ut. Jag tar ett glas vin och ammar på som vanligt.
  4. Jag kollar mobil/dator och uppdaterar nån status eller bloggar då bebis ligger vid bröstet. Ammar i skrivande stund och har inte något problem med att uppmärksamma bebis under tiden. Han blundar mest och verkar inte särskilt intresserad av att ha någon ögonkontakt med mig. Och, kan ni förstå, jag har ändå lärt mig tyda hans signaler. Jag har lärt känna min bebis trots att jag under många amningstillfällen kollat Twitter eller gillat ett foto på Instagram.

Dagarna efter förlossningen var jag ett nervvrak. Jag mådde oerhört dåligt, var ledsen då amningen strulade och grät mest hela tiden. Allt detta är normalt och min räddning var, förutom en väldigt kärleksfull och förstående sambo, just det faktum att jag via mobilen kunde ha kontakt med omvärlden trots att jag satt med bebis vid mitt bröst dygnet runt.

Så, jag kommer fortsätta kolla mobilen när jag ammar, ta ett glas vin när jag känner för det och dra fram bröstet  när min bebis vill äta även om någon i min närhet har problem med det.

Lämna en kommentar

Inga kommentarer ännu.

Comments RSS TrackBack Identifier URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.