Om jag hoppas för mycket att pms:en ska försvinna för gott, kanske jag hamnar i klimakteriet och det vill jag inte…

Så… jag får vara glad.

Förra månaden kom jag lindrigt undan, men denna har pms-skiten slagit till mot mig rejält. Just nu är jag ett monster som med nöd och näppe kan tygla humöret. Stör mig på allt, har ont i hela kroppen och livet känns allmänt riktigt jäkligt. Fy faan!

Och jag har varken Ipren, Alvedon eller Voltaren hemma. Så jävla typiskt!

Det enda som får mig att se framåt är vetskapen att hela skiten är över om ett par dagar. Då kommer jag vara mitt vanliga ”halvnegativa” jag. Härligt.

Nu ska jag lyssna på deprimerande musik och inte gör någonting vettigt alls.

 

 

 

Lämna en kommentar

Inga kommentarer ännu.

Comments RSS TrackBack Identifier URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.