Sånt jag helst vill glömma

Egentligen är det konstigt att händelser, som inträffade för 10 år sedan, fortfarande sitter färska i minnet med sår som aldrig läker helt. För hur lång tid det än har gått, sitter osäkerheten kvar och rädslan griper ibland tag i mig och det känns som att jag är där och då.

Och jag kan bli så arg. Arg över att det är jag som fortfarande mår dåligt. Jag fick det längsta straffet och aldrig någonsin ett erkännande eller ett förlåt. Pratar vi inte om det, har det aldrig hänt. Nu låtsas vi som ingenting. Och det gör mig så arg. Arg för att det påverkar mitt förhållande idag. Arg för att jag INTE ska behöva känna så här.

Instinkten att fly undan, att gömma mig, att försvara mig finns här. Och jag har svårt med konflikter. Jag har svårt att diskutera med C. Jag har så svårt att förstå att vi kan tycka och tänka olika. Att jag INTE måste foga mig efter honom i allt. Jag får en klump i magen så fort vi diskuterar nåt och hela min kropp vill springa därifrån. Paniken i bröstet.

Och han vill prata. Lösa problemet. Och jag vet att det är bra, men det går inte för paniken tar över.

Så många dagar. Så många sömnlösa nätter genom åren.

Det är dags att må bra nu.

Det är dags att reda ut allt, lämna det bakom mig och gå vidare.

 

 

 

2 kommentarer

  1. Du kanske behöver hjälp att bearbeta detta syster yster ❤


Comments RSS TrackBack Identifier URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.