Nakenhet utan självkänsla

De som känner mig vet att nakenhet är väldigt privat för mig. Jag älskar att vara naken. Naken med den jag älskar, naken i duschen, sova naken etc

Jag älskar inte att vara naken där det vistas okända människor. T ex omklädningsrum. Jag gillar inte att nakenbada. Inte ens med närmsta familjen. Jag vill inte visa min nakna kropp för fler än nödvändigt.

Så, vad beror detta då på? Är jag så oerhört pryd som de flesta tror? 

Nej! Jag är faktiskt inte det. I grund och botten är jag inte så pryd. Allt grundar i en extremt dålig självkänsla. Jag vill inte visa mig för någon för jag anser mig vara för ful. Jag har för många skavanker och jag ogillar skarpt det jag ser.

Så, hur har det blivit så här då.  Varför är jag inte nöjd? Det är viktigt att älska sig själv, det vet  jag. Men det är väldigt svårt. Jag har under de senast 15 åren fått höra otroligt många positiva saker om min kropp/mitt utseende och endast negativa. Varför är det då de negativa sakerna som fastnar? Varför suger jag inte åt mig av alla positiva kommentarer som borde stärka mitt självförtroende. Varför har jag så svårt att tro C när han säger att jag är sexig och fin när jag själv mest känner mig som en blobb.

Varför känner jag” gå och dö” när jag ser mig själv naken i spegeln.

Jag vet att jag är långtifrån ensam om att ha dessa tankar, om att känna så här. Denna osäkerhet som tar över mig. Men jag har börjat förstår varför jag har dessa känslor. Kommentarer jag fått när jag var yngre har etsat sig fast i mitt minne. 

Hela mitt liv har jag känt det som att folk i allmänhet ansett det vara ok att kommentera min kropp då jag varit väldigt smal och har små bröst. När jag var som smalast fick jag alltid höra: äter du ingenting? Du är bara skinn och ben. Är du sjuk? O s v. Det var oerhört jobbigt. Folk har skämtat om mina bröst, som förvisso är små, men jag har bröst. Ibland när någon kommenterar min byst har jag lust att dra av mig tröjan och säga känn. Jag är inte utan. Jag har bröst!

 

Och, jag har komplex för så mycket på min kropp, men inte brösten. Jag ÄLSKAR mina små bröst. De är lagom och de är fina. Det är resten av kroppen jag inte tål.

Men jag jobbar med det. Jag jobbar med att acceptera mig själv som jag är. 

Men det är svårt.

8 reaktioner till “Nakenhet utan självkänsla

Lägg till

  1. Förlåt mitt upprepande, men det blir bättre med åldern. Allt sitter ju i huvudet, vilket faktiskt går att påverka, tro mig!! Kram!

  2. Jag tror definitivt att det blir bättre med åldern! Bara de senaste fem-tio åren har jag blivit mer avslappnad och släppt många sådana tankar. Det är en liten befrielse 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: