En inre känslostorm

Varför ska jag alltid jämföra mig med andra? Varför känner jag inte alltid att jag duger som jag är. Att jag är bra som jag är.

Är trött på denna osäkerhet, denna sviktande självkänsla som gör att jag stirrar mig blind på saker som inte ska ha någon betydelse för mig. Stirrar mig blind på det förflutna, på saker som hänt och på personer som utan att mena det förstört för mig. Personer som kanske inte ens är medvetna om den inverkan de har på mitt känsloliv. På min självkänsla.

Nej, åt helvete med dem! Åt helvete med allt detta!

Vem bryr sig egentligen om hur någon annan ser ut? Hur kan någon annans utseende eller fysik påverka mig på ett negativt sätt?

Få mig att må dåligt. Få mig att tvivla på att jag är älskad, uppskattad och åtrådd.

Hur kan någon annans intelligens få mig att känna mig korkad och dum?

Varför kan jag inte lita på det som sägs och känna att jag är jag. Och jag duger inte bara. Jag är perfekt som jag är. Och det jag inte är bra på kan jag bli bättre på.

Jag hittar så lätt fel på mig själv.

Jag måste släppa saker och gå vidare. Jag förtjänar att må bra.

2 reaktioner till “En inre känslostorm

Lägg till

  1. Tänker på sången som vi sjöng i kyrkans ungdom:
    “Du vet väl om att du är värdefull, att du är viktig här och nu.
    Att du är älskad för din egen skull, att ingen annan är som du”
    Puss på dig syster ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: