Nu är det dags att ruska om huvudet. Få fart på den engelskspråkiga delen av hjärnan och sätta igång med diverse pluggande.
Läser högt för mig själv. Tränar uttal. Enda gången jag läser högt är när jag är ensam hemma.
Att prata engelska gör mig otroligt nervös. Det är, för mig, mycket lättare att prata spanska. Jag har ett mycket större ordförråd på engelska, men har lättare att finna mig på spanska. Det flyter på bättre. Jag har lättare med uttalet. Engelskan fastnar i halsen och blir grötig. Mycket av nerver förmodar jag.
Och att snacka engelska inför Christofer är stört omöjligt. Jag får tunghäfta, blir nervös och kan inte få fram ett ord. Han är så mycket bättre på engelska och jag jämför mig med honom. Idiotiskt.
Sätt mig en situation där jag MÅSTE snacka. Det kanske löser det hela.
3 kommentarer
Comments RSS TrackBack Identifier URI
Det där brukar lösa sig med åldern 😉
Och åldern har jag ju 🙂
Precis!!