Första natten…

Julian sover gott i sin stora lilla säng, i sitt nya fina rum med de gröna tapeterna. Jag sitter i vardagsrummet just utanför och försöker koncentrera mig på olika saker, samtidigt som jag lyssnar efter minsta lilla ljud. Tänk om han behöver mig. Och än värre, tänk om han INTE behöver mig. Tänk om han sover hela natten utan att behöva sin mamma. Tänk om jag nu är färdigbehövd om nätterna. Tänk om han inte tassar upp nu inatt och in till oss för att trängas i dubbelsängen. 

Nu börjar jag fundera på om han inte är lite för liten för ett eget rum ändå?

1 kommentar

  1. Herregud människa! Njut av din frihet och att nya tider stundar! Gosa kan ni ju göra ändå, men tänk att få ha sängen själv med sin älskade. Nu blir jag nästan tårögd när jag minns hur det kändes…


Comments RSS TrackBack Identifier URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.