Bara några tankar…

Har väl egentligen vetat inom mig hela tiden att inget någonsin kommer att bli bra, bli som förr, men hoppet är ju det sista som lämnar en. Trodde länge att vi skulle kunna ordna upp situationen, reda ut allt och att jag skulle få en chans att förklara mig. Förklara varför jag sa en del saker och varför jag reagerade så som jag gjorde men det är för sent. För mycket har hänt, för många saker har skett i våra liv och nu finns det ingen återvändo. Önskar ändå att allt hade varit som förr. Jag saknar vårt liv tillsammans något oerhört, försöker att inte tänka på det, men ibland, ganska ofta faktiskt, poppar något minne upp och jag känner tomheten inom mig. Saknar att inte ha dig att anförtro mig åt, dig att skratta tillsammans med, att snacka skit med dig över mobilen när vi egentligen borde jobba. Saknar promenaderna hem till er, vägen känns mycket långsammare och tråkigare nu när jag går den.

Vem hade väl kunnat tro att livet skulle bli så här. Att vår vänskap skulle ta slut på detta vis, att vi inte skulle finnas där för varandra, att du inte skulle lära känna Julian. Vem hade kunnat tro det?  Goa, underbara lilla Julian, önskar att du hade träffat honom. Önskar så mycket men till ingen nytta alls. Livet går vidare och allt blir bra till slut…


Ändå, jag är glad för din skull. Glad för det som väntar dig. Vet hur mycket du ville detta och nu ska det äntligen ske. Hoppas verkligen att allt går bra för dig….

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: