Ljud jag inte klarar av

De senaste månaderna har jag mer och mer fått klart för mig hur mycket jag ogillar många ljud vi människor står för. Det finns ljud som gör mig så frustrerad att jag vill skrika och kasta nåt i väggen. Det kryper inom mig. Jag har alltid stört mig på ljud av olika slag, men det har blivit värre med åren. Jag förstår inte varför vi människor måste låta så mycket. Ibland drömmer jag om att bo själv i ett hem där ingen/inget stör mig. I ett hem där de enda jobbiga ljuden är de jag själv står för. Det är inte lätt att leva med mig, det vet jag, men jag vore en mycket behagligare människa att vistas runt om inte alla störde mig nåt så djävulskt.

Jag ogillar till den grad att jag faktiskt avskyr de ljud som uppstår när någon:

  • Borstar tänderna
  • Sväljer
  • Smaskar(ibland räcker det att någon tuggar)
  • Snyter sig
  • Klipper naglarna
  • Harklar sig
  • Knäcker knogarna
  • Drar med en kniv på tallrikar(ni som minns: dra med nageln på svarta tavlan)
  • Andas(ja jag vet, men ibland andas folk väldigt högt)

Jag ska inte längre köpa kläder i onödan

Jag är ingen storkonsument när det gäller klädinköp, men jag har under de senaste månaderna ändå känt att jag till mångt och mycket bidragit till köphetsen som existerar. Det är så lätt att klicka hem kläder, skor och accessoarer från alla möjliga sidor på nätet. Produkter som tillverkas i nåt annat land långt bort som du köper för en billig slant och som sedan fraktas över hela jorden. De senaste månaderna har mitt samvete sagt STOPP.

Jag varken kan eller vill fortsätta klicka hem kläder från sajter vars produktion sker i länder där den som syr kläderna varken får tillräckligt betalt eller arbetar under humana förhållanden.

Sedan vi flyttade till Nederländerna har jag inte köpt något i klädväg och jag känner inget behov av att göra det heller. Jag har, efter en tids funderande, kommit fram till att det är dessa regler som gäller för mig nu:

  • Inget impulshandlande utan tänk efter först. Behöver jag verkligen en till klänning?
  • Handla helst lokalt.
  • Tänk second hand i första hand förutom då det gäller underkläder.
  • Försöka använda mina kläder på fler sätt, kombinera annorlunda.
  • Lära mig att laga sådant som går sönder. Tyglappar en kan stryka över hål skulle funka fint. Lite retrokänsla över det.

Vidare har jag inte några planer på att komma med pekpinnar angående hur ni runtomkring mig gör. Jag ändrar på sådant som jag mår dåligt av för att bli en bättre människa och för att inte bidra till sådant jag anser vara fel. Detta innebär inte att jag tycker illa om dig som klickar hem produkter från alla dessa sajter jag hädanefter vill undvika, vi får var och en ta det beslut som passar oss och vårt samvete.

Livet som det är nu

Till och från överrumplas jag av sådana starka känslor av att vara instängd att jag för stunden får svårt att andas. Jag skulle inte kalla känslorna klaustrofobiska då det är ett alldeles för starkt begrepp, men de är tillräckligt starka för att mitt inre ska bli upprört. Även då jag trivs bäst att vara hemma i lugnet tycker jag inte om förändringen som sker i världen nu. Jag vill kanske inte resa mycket, men jag vill kunna åka till Sverige närhelst jag känner för det. Jag känner mig mer avskärmad från Elian som det är nu. Det är jobbigt, men när jag tänker på alla liv som detta virus tagit inser jag att jag, än så länge, inte har nåt att klaga på. Vi mår bra och vi har varandra.

I mångt och mycket är jag inte anmärkningsvärt påverkad av det som sker p g a Covid_19. Mitt liv fortsätter ungefär som vanligt. Den stora skillnaden är att Julian har sin undervisning hemma eftersom skolorna här i Nederländerna har stängt nu. Detta innebär att vi har lagt upp ett schema för vardagarna så att vi inte faller in i någon slags ”falsk lov-tillvaro” där vi är uppe alldeles för sent och sedan går omkring med semesterhjärna varje dag. Nej, nej, nej, här krävs rutiner och strategi om saker och ting ska fungera på ett bra sätt. Veckan som gått har varit den första med distansundervisning för Julian och det har fungerat bra. Han har fått schema med vad han ska göra varje dag och han har inplanerade möten med sin lärare. Positivt med att ha honom hemma är att jag häromdagen kunde tjuvlyssna lite då han hade högläsning. Det lät så bra(enligt mig), jag fattade inget, men men… Han verkar trivas väldigt bra med undervisning på detta vis och fick han bestämma själv skulle han troligtvis fortsätta med denna typ av undervisning för jämnan. Han vill mest vara hemma vår tioåring, lite som sin mamma.

Christofer har under den senaste veckan varit väldigt förkyld, han är mycket piggare nu, men han håller sig enbart på hemmaplan för säkerhets skull. Det har inte funnits några indikationer på att han skulle ha drabbats av Covid_19, men med tanke på att symptomen för detta virus kan te sig lite olika vill vi inte chansa. Tiden att lära känna grannar och umgås är inte nu precis. Inte heller är tiden att få besök nu. Tyvärr fick barnens farmor, som skulle ha varit här nu, ställa in sitt besök p g a rådande omständigheter. Så jäkla tråkigt, vi hade sett framemot hennes besök väldigt mycket. Det ser inte ljusare ut för Sara & co som enligt alla planer skulle komma i början på april. Vi vill så gärna ha besök, men det får vänta. Viktigast nu är att förhindra spridning av detta virus som dödat så många människor världen runt.

Nu är det dags att fixa i ordning söndagens mysfrukost för sedan väntar en dag med massor av plugg. Ska göra ett tappert försök att komma ikapp med alla uppgifter. Önskar mig själv lycka till med viss skepsis.

Uteplats utan tak i ett regnigt land

För första gången sedan barnsben bor jag i ett hus(radhus) med ”trädgård” eller ja, en liten baksida med en gräsplätt och stenplattor. Det är inte stort, men det finns plats för cyklar, utemöbler, grill och leksaker till Herman. Allt vi behöver. Häromdagen var en trädgårdsmästare här och fixade så nu ser det inte lika vildvuxet ut. Ska idag, om vädret inte innebär spöregn, sitta ute och plugga en stund. På tal om regn och uteplatser här så verkar Holländarna inte vidare brydda av regn då jag än så länge inte sett en enda uteplats med tak(!?). Vi däremot vill inte alls sitta i regn och käka nygrillat i sommar så vi ska försöka hitta nåt tak att sätta över utemöblerna. Det måste vara något som går att förankra väl för satans så det blåser här. Ibland då Herman och jag är ute och går måste jag hålla honom hårt i handen så han inte tappar balansen och blåser omkull. Inte som i Gävle precis, även då det kan blåsa rejält även där.

Funderar just nu på vilka leksaker vi ska köpa till Herman, om han ska få en liten sandlåda och kanske en minipool. Det fanns en studsmatta här, men den fraktade de bort innan vi flyttade in. Vi vill inte ha några brutna ben.

Herman pratar om att gräva hål i gräset vilket får mig att minnas alla ”skatter” vi grävde ner i gräsmattan under barndomens år i Robban. Undrar om någon någonsin hittade dem. Om det inte vore väldigt suspekt skulle jag gärna åka dit och kolla.

Nu är det dags att göra lite nytta denna söndag, som att tvätta och plugga.

Internaliserat kvinnohat

Internalisering innebär att en person införlivar andras värderingar, tankar och samhällsnormer i sin egen identitet. Internaliserat kvinnohat är när en kvinna införlivar samhällets sexistiska och kvinnofientliga inställning i sin egen person och andra kvinnor runt sig. Detta kan leda till att kvinnor, ofta omedvetet, agerar enligt dessa föreställningar vilket i sin tur leder till att hon motvilligt blir delaktig i upprätthållandet av patriarkatets könsnormer.

Sexism mot kvinnor innebär att vi nedvärderas, förminskas och sexualiseras. Förväntningar på hur en kvinna bör vara och inte bör vara är många. Vi kvinnor skammas ständigt. Vi skammas för hur vi går klädda, för vår kroppsform, för vårt beteende. Vi skammas för att vi fiser, rapar och knullar. En fin flicka fiser inte, en bra kvinna vill knulla, men ska inte bete sig eller se ut som en ”hora”. Vi ska vara naturliga, men snygga och knullbara… enligt männens definition. Dock inte för knullbar, inte för lättklädd, inte för billig… Vi kvinnor måste kunna gå klädda hur vi vill utan att någon, vare sig kvinna eller man, utvärderar eller dömer oss. Vi ska inte värderas utifrån vårt klädval. Vi ska kunna exponera våra kroppar på det sätt vi vill utan att någon ska kalla oss billiga.

Patriarkatets syn på kvinnor är något vi vuxit upp med, men nu är det dags att göra slut. Vi tror att vi gör saker för vår egen skull, men vi gör det för att patriarkatet lärt oss vad som är bra eller dåligt, vad som är fint och fult. Vi rakar oss, sminkar oss, fixar naglar och hår o s v. Jag skammar inte kvinnor som gör det, för även jag gör det, men vi måste vara ärliga mot oss själva och inse att utan mäns inflytande på vår existens hade normen att vara tillfixad, rakad och ”fin” inte funnits.

Det är på tiden att vi kvinnor slutar se ner på andra kvinnor, vi måste sluta gå patriarkatets ärende, sluta skamma våra medsystrar. Det är vi kvinnor tillsammans som måste kämpa för ett bättre och tryggare samhälle där vi inte blir dömda utifrån männens normer. Nu är tiden då vi bör skapa våra egna normer som gynnar kvinnor av alla olika slag, tillsammans är vi starka.

Låt en kvinna leva!

Image result for venus symbol

Att bo i olika länder

Det är svårt och stundvis outhärdligt jobbigt att inte bo i samma land som sitt barn. Hela mitt inre är ett virrvarr av känslor i denna stund. Jag är så otroligt lycklig för att jag under några dagar fått rå om min Elian. Jag har fått krama honom, se honom och prata med honom. Jag älskar det och som jag älskar att han fortfarande vill krama mig. Han är på alla sätt så fin, min älskade förstfödde.

Men… nu har han åkt. Igår hoppade han på planet tillbaka till Sverige där han bor och har sitt liv. Och här sitter jag och vill ha honom kvar hos oss. Jag vill att han ska bo här, vara en del av vårt liv här, en del av vår vardag. Jag förstår varför han valde att bo kvar i Sverige och jag accepterar det, men jag har svårt att förlika mig med att det innebär att vi måste vara utan varandra. Nästa steg i denna process är att jag måste inse att han faktiskt fyller 18 i år. Hur är det ens möjligt? I min värld var han nyss i denna ålder och inte alls nära vuxenlivet:

No photo description available.

Nu är han hemma hos sin pappa igen och jag har så smått börjat planera nästa resa hit för honom. Tur ändå att Nederländerna inte ligger så långt från Sverige.

Livets funderingar

När är en vuxen egentligen? När blir en det? Jag fyller 41 i år och ännu har inte den där vuxna känslan infunnit sig hos mig? Den där känslan som jag inte sätta fingret på, men som gör att jag vet att nu, nu är jag vuxen på riktigt. Förstå mig rätt, jag vet att jag är vuxen, men jag känner mig inte mer vuxen nu än jag gjorde för 20 år sedan. Nånstans väntar jag på att de vuxna i rummet ska ta besluten tills blickarna vänds mot mig och jag inser att visst fan, det är ju jag. I detta nya land jag lever och bor i nu har känslan av att inte vara vuxen på riktigt blivit än mer påtaglig. Nu måste jag lära mig saker på nytt. Det är som att radera hur allt fungerar och börja om. Radera tryggheten. I skrivande stund funderar jag på vilken tandläkare jag ska lista mig hos och om vi alla ska lista oss hos samma. Vilken läkare vi ska lista oss hos är bestämt, vi måste bara dit med papper, legitimation och försäkringskort. Det är så mycket nytt, men om jag tar allt i babysteps så går det bra. Skaffade nyss mobilt bankid, DigId, så nu kan jag checka av ännu en sak min min att-göra-lista. Skönt det!

Att vänta på att ”bli vuxen på riktigt” är lite som den där känslan jag hade då jag gick och väntade på att bli snygg eller ja, snyggare. Blev alltid kallad vinteräpple under barndomen. ”Mina flickor mognar sent” sa mamma. Och jo, det hade hon ju rätt i, men jag trodde att jag var som den fula ankungen som blir till en vacker svan, skillnaden var bara att jag aldrig blev nån svan. Besvikelsen var påtaglig då jag som ung vuxen insåg att inget drastiskt skulle ske med mitt utseende. Återigen ber jag att ni ej ska missförstå mig, jag har alltid varit nöjd med mitt utseende och fiskar inte efter komplimanger. Det var bara en väldigt stark aha-upplevelse då jag insåg att detta är mitt utseende.

Nå väl, många tankar snurrar runt i mitt huvud nu vilket gör att koncentrationen inte är på topp, men jag ska trots det försöka få något gjort idag. Om Herman tillåter, inte alltid lätt med honom hemma hela tiden.

Vardag i Haarlem

Nu har vi lämnat lägenhetshotellet i Amsterdam och flyttat in i ett radhus vi hyr i Haarlem. Hemmet är för närvarande rätt rörigt, men jag har tömt över 100 kartonger sedan i lördags vilket känns toppen. Alla tomma kartonger står staplade i vardagsrummet så den öppna planlösningen är för närvarande ett minne blott.

Som sagt, inte mycket till öppen planlösning här.

Kartongerna blir hämtade nästa vecka, efter det kan vi äntligen städa lite. Det behövs för herregud så skitigt det blir då en stökar runt med saker så här. De flesta av möblerna står där de ska stå, Elians blivande rum fungerar just nu som förråd, men jag försöker tömma ett gäng kartonger varje dag därifrån. Idag släpade jag ett Ikea ps skåp nedför trappan varpå Herman utbrast ”Du är stor och stark, inte som pappa..”

Veckans bästa är att Julian har börjat skolan. Han har varit där två dagar nu och det verkar gå bra. Jag har en bra känsla i alla fall. Önskar ibland att Julian ville berätta mer om sina dagar, men det vill han inte. Han förstår inte varför vi är intresserade av vad han gjort då han, enligt honom själv, inte gjort något speciellt. Detta att vi är hans föräldrar och ALLTID är intresserade verkar han inte förstå.

Älskade Julian i sitt nya land.

Dagens bästa är att vi äntligen har wifi hemma nu. Det har varit några jobbiga dagar utan, men nu kan vi äntligen sluta umgås och koncentrera oss på våra skärmar igen. Och just ja, jag kan dessutom plugga.

Imorgon ska jag försöka ta reda på var soprummet är för det håller inte i längden att förvara sopor i köket. Det är inte vidare trevligt.

Förändringar

Jag är inte den som gillar förändringar, inte för att de skrämmer mig(kanske lite) utan mer för att jag är bekväm av mig. Att lära sig nya saker tar tid och jag tänker alltid ”varför ändra något som redan är bra?”. Ni behöver inte berätta varför, jag förstår och vet. Och visste jag inte kan jag ta reda på sådant själv. Jag har rätt svårt att förstå att jag verkligen, efter så många år i Gävle, brutit upp från den staden och flyttat. Och inte bara till en ny stad utan till ett helt nytt land. Stundvis känner jag mig rätt modig och äventyrlig. Vem är jag ens?

Hursomhelst, att flytta till ett nytt land innebär så många förändringar på så kort tid att det nu känns som att mitt huvud ska explodera(implodera?) av all ny information. Tänkte först skriva kunskap, men då jag inte kan påstå att jag tillgodogjort mig all information än kan den inte kallas kunskap. Det kommer stegvis skulle jag tro. Idag har jag fått mitt nya bankkort och en dosa för att logga in på internetbanken. Det är en sådan där stor klumpig dosa som nordeaanvändare får dras med. En sådan jag alltid vara glad över att få slippa. Nå väl, den tiden är förbi.

Att åka kollektivt i ett nytt land är inte alltid det lättast. Speciellt när en ska försöka lista ut hur det funkar och vad som blir bäst. Det jag lärt mig än så länge är:

  • Du måste checka in och ut överallt; på tunnelbana, spårvagn, tåg och buss.
  • På de flesta spårvagnar finns en informationsdisk i mitten/bak av tåget där du kan köpa biljett ombord
  • Spärrarna vid dörrarna på spårvagnarna är i perfekt ”slå-Herman-i-ansiktet-höjd” vilket han fick erfara då jag släppte spärren rakt i ansiktet på honom. Inte mitt stoltaste ögonblick som förälder.
  • Kollektivtrafiken är bra och du tar dig överallt rätt smidig, men det bästa i detta land är nog ändå att vänja sig vid att cykla överallt.

Toalettpappret i detta land ska vi inte ens tala om. Det är så mjukt och skört att det smulas sönder så fort en använder lite. Jag vill ha toalettpapper liknande Serla som vi använde hemma. Jag letar vidare.

Page Toiletpapier Kussenzacht Design Voordeelpak 18 Luxe Rollen Productfoto  180x180
Förklaringen kan ju även vara att detta toalettpapper är för hundar.

Nu ska jag försöka plugga lite och senare måste jag ut och rasta barnen.

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: